Nu har vi blivit formellt avtackade för den här säsongen, och imorgon ordnas en riktig avskedsfest hos Lucianos. På mötet ikväll fick jag en överraskning; Francina dök upp! Nästan ännu gladare blev jag när jag såg att hon hade med sig sitt syskonbarn, min älskade lille chokladpojke :) Han satt i min famn största delen av mötet och ritade i lugn o ro. Ska fara förbi och säga hej då imorrn efter tjänsten.
Efter mötet hade Ken gjort middag för ett tiotal vänner, händer titt som tätt. Den sortens samvaro får mig att tänka att det nog är det närmaste paradiset vi kan komma i denna värld. Samtidigt får jag försöka vänja mig vid att ha folk runt omkring mig hela tiden, för den isolerade form av tillvaro som de flesta i i-länderna lever är ju egentligen onaturlig men ganska invand.
Så det är avsked till höger och vänster, eller snarare "på återseende" men ändå. Fattas bara att vulkanen på Island ska ställa till det för flygtrafiken så pass att vi blir strandade här! Vågar knappt tänka tanken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar