4 veckor kvar...

Igår morse (kl.04:30!) följde vi med som avskedskommitté när det var dags för Ericks avfärd.Han flög från Santiago, vilket inte rekommenderas. Nästan alla får problem där. Erick stod i incheckningen i en och en halv timme! Det var tänkt att han skulle ta med sig hunden, Bailey, eftersom Genna måste ta båda flickorna. Skulle inte deras andra hund, Roxy, ha behövt avlivas för en vecka sen hade han haft med sig henne också, precis som så många gånger tidigare.

Hur som helst, damen i incheckningen började strula direkt. Kollade upp vad väderprognosen sa för de flygplatser han skulle mellanlanda på. "Tillåten hundtemperatur" var tydligen 85 grader Fahrenheit (ca +30C), men i Dallas kunde temperaturen eventuellt stiga till 86 innan Bailey skulle flygas vidare. Så för en grad vägrade hon checka in en hund som tillbringat det senaste halvåret på DR! Man kan ju undra vad de skulle ha gjort med hunden om både Erick o Genna hade åkt samtidigt, lämnat den på flygplatsen!? Dessutom blev de tvungna att köpa en ny biljett, för hon menade att summan inte hade dragits från kontot även om Erick hade bokningsbekräftelsen i handen. Vi fick lite skälvan inför vår stundande hemresa, men Puerto Plata flygplats har inte samma vanrykte som Santiago tack o lov!

Så nu börjar det bli dags att få gjort allt det som måste göras innan vi åker; skaffa en ny resväska, köpa skor (vill inte landa i ett 5-gradigt Skellefteå i flip-flops!) osv. Sen passar vi på att äta ordentligt med frukt och grönsaker - med tanke på de svenska priserna riskerar vi skörbjugg under sommaren :P Mangosäsongen har kommit igång och i år är träden alldeles fulla, så en mango per dag är ett måste. Så småningom måste jag försöka utsätta mig för lite sol också, man får ingen färg av att sitta inne på studier ;)

På tal om studier har vi precis fått varsitt nytt. Jag följde med Erick till ett studium i lördags, och på väg förbi ett hus ropade en kvinna på oss. Hon frågade om vi var "såna där som ger studier". Hon var nyinflyttad från andra sidan stan och hade fått studieboken där. Nu ville hon komma igång med att studera. Jag avtalade om att komma tillbaka till henne imorgon när jag ändå ska studera med en av hennes grannar.

Joel har besökt Tony, haitiern som flyttade in efter oss. Han bad om en Bibel och fick den förra veckan, idag var Joel dit med Vad lär Biblen-boken. Tony vill studera 4 gånger i veckan, "precis som Daniel", och vi är inte partiska. ;) Innan vi åker borde det visa sig om det är värt att lämna över det till någon, om det nu finns någon som hinner med ett studie till... (u-landsproblem!)

Måste bara nämna en Åminnelse-siffra vi fick höra i söndags. I Barahona i söder finns det en teckenspråksgrupp på 9 förkunnare, och de hade 216(!) döva närvarande!! Hur det kan finnas så många med hörselproblem där förblir ett mysterium, men det var en läcker siffra. De utländska språkgrupperna har också haft många besökare, så ni som kan engelska, ryska, kinesiska, italienska m.m. är efterfrågade! Sug på den! ;)

Åminnelsen 2011

 Det stora blomsterarrangemanget...



 ...och ett av de mindre.

Vi är ju inga florister precis, men vi tyckte att det naturella

stuket passade vår knasiga sal bättre än det strikta.

 Salen är fylld och stolarna utanför framför bildskärmen börjar fyllas

 Genna, Ada o Erica



Daniel, iförd sina nya kläder, och Joel

För tredje gången har vi kunnat högtidlighålla Åminnelsen av Jesu död i San Marcos. Förberedelserna på ett sånt här ställe är så mycket mera omfattande än det man är van hemifrån eftersom det kommer så många fler än vad salen har kapacitet för. I år landade den officiella siffran på 340 pers, och vi är 57 förkunnare.

Nytt för i år var att vi hade hyrt en ljudanläggning med stora högtalare utanför, och en bildskärm som visade talaren. Så trots allt oljud från kyrkan bredvid kunde alla faktiskt få lyssna till programmet denna gång. Vi hann förstås aldrig bli uppkopplade mot elnätet innan (det är nog inte gjort än), men inversoren höll hela kvällen! :)

Förberedelser

Genna, Tisha o jag har tillbringat hela dagen med att göra blomsterarrangemang för morgondagen. De flesta väljer att låta en florist sköta det, men vi gillar inte den typiska dominikanska stilen och tog saken i egna händer. En stor hink fullproppad med snittblommor och grönt kostade typ 150kr, resultatet får ni se sen... ;)

Idag insåg bröderna att Edenorte varit och kapat elen till Rikets salen, mycket passande dagen innan Åminnelsen :P De hade absolut ingen anledning, allt är betalat., men det hjälper ju inte alltid. Det är antagligen någon som vill ställa till problem för oss som har kontakter på elbolaget; förra året var det ett väldans liv i kyrkan mittemot oss så ingen kunde höra nåt i Rikets salen, i år hoppas de väl att det ska vara heldött på våran sida gatan. Och det är förstås ingen på Edenorte som tänkt koppla in oss igen på en söndag...

Vi har ju funderat vad Jehova kommer att förstöra först i Harmageddon här i Puerto Plata, Edenortes huvudkontor eller polisstationen. Nu har vi god anledning att tro att Edenorte är först ut trots allt!

Kampanjen

Återigen full action världen utöver för att bjuda in folk till Åminnelsen av Jesu död! Speciellt för i år är ju att man kan göra 30h som hjälppionjär, och många har nappat. I San Marcos är alla utom 3 i pionjärtjänsten denna månad. Och det har kommit många till möte för tjänst, så vi har i stort sett täckt våra distrikt med inbjudningarna redan. Blir spännande att se hur många som kommer på söndag!

En av alla aktiva är vår nydöpta 12-åriga syster Dioscati. Hon kom till första delen av pionjärmötet vi hade med kretstillsyningsmannen förra månaden, och jag hade ingen aning om att hon var hjälpis. Eftersom kampanjen snart skulle börja frågade jag henne hur länge hon tänkt vara hjälppionjär. Hon såg på mig som om svaret var uppenbart och sa: "Under de 6 månader det dröjer tills jag får bli reguljär". Hennes mamma Ana har varit pionjär under många år och nu är det en självklar grej även för Dioscati.

Idag var vi upp till Cuesta Hermosa för att tömma lägenheten på det sista. Vi hade avsiktligt lämnat kvar kläder och annat som vi inte vill ha längre, och jag bjöd in ett gäng systrar som fick rota runt bland grejerna. Det tog rubb och stubb, även den mest solblekta utslitna topp försvann med dem. De var lycksaliga för att allt var gratis, vi var glada att bli av med eländet. Win-win! :)

I lördags hade vi avslutning med spanska kursen. Rätt skönt i det här läget faktiskt, nu slipper jag förbereda lektioner :P Alla hade med sig nåt till en gemensam buffé, och alla fick möjlighet att yttra något om kursen. Instruktörerna fick varsin flaska Baileys och personanpassade handgjorda tackkort. Folk har redan börjat anmäla sig till nästa säsongs kurs, det återstår att se om instruktörerna är beredda på att köra en omgång till...

Imorgon väntar en lång tjänstedag. Vi stannar i San Marcos efter förmiddagstjänsten för att slippa åka av och an så mycket. På eftermiddagen är det studier som gäller, och vi kommer nog inte hem innan kvällen. Hoppas på att komma i säng tidigt ikväll!

Fy katten för flytten!

Min man säger att jag är en katt. Kanske syftar han på att jag gillar att äta och sova. Kanske även det att jag gillar att bli bortskämd och beundrad. :P En av de saker jag definitivt har gemensamt med de flesta katter är att jag hatar att flytta. Många är de katter som har återvänt till sitt gamla revir när familjen flyttat, och alla katter blir osäkra och knasiga när man sätter dem i en ny miljö. Och för den här katten gäller det bara att vänja sig... 

Förslaget kom i lördags, beslutet togs i söndags och verkställdes måndag. Idag, tisdag, vaknade jag i Costambar. Vår underbara gästfria "dominikanska familj" Genna o Erick ansåg att vi behövde komma bort från vårt olycksdrabbade hus och erbjöd oss en fristad i sitt eget hem. Eftersom de delar ett stort byggnadskomplex med Gennas föräldrar och hennes systers familj blev den bästa lösningen att inhysa oss i en liten en-rummare på bottenplan. Vi har egen dusch och toa (dock inget handfat), en liten diskbänk och ett garderobsutrymme. Vi har ställt in vår säng, våra sängbord, en byrå, kylen och en massa lådor... Resten förvaras i ett intilliggande rum.

Det kändes lite som om Genna o Erick var änglarna som tog oss vid händerna och förde ut oss ur Sodom, fast Cuesta Hermosa... eller snarare som att "fly till bergen", vi fick ju trots allt med oss våra tillhörigheter. Hur som helst är det lite knepigt att från en dag till en annan byta en trerummare på 83 kvadrat till en liten etta halverst inneboende hos andra, åtminstone för en katt. Och Joel blev sjuk på kuppen, fick feber förra natten och har knappt någon röst. 

Jag känner mig lite upprörd över att folk kan bete sig på ett sånt sätt att de tvingar en att lämna det hem man försökt bygga upp, där man trivts och precis fått börja skörda tomaterna man sådde i november. Å andra sidan är jag tacksam över att ha vänner som är så självuppoffrande att de bär ens möbler i hettan, tillhandahåller ett tryggt gratis boende och låter oss använda deras bil närhelst vi behöver den. 

Det har varit en påfrestande säsong. Den skulle kunna kallas "säsongen med alla inbrotten", eller "säsongen då jag miste många av de studier jag hoppats på". Fast Genna och jag beslöt idag att låta den gå under benämningen "säsongen när det regnade så lite". Det är vad vi helst vill minnas för att orka komma tillbaka till en ny säsong till hösten. Just nu ser vi fram emot sommaren!

Mammaveckorna

Just det, nu är vi då inne i april redan! Mamma är på väg mot sin slutdestination och vi försöker få ordning på vardagen. Men vi fick en hel del gjort under tiden hon var här åtminstone...

Första helgen var vi ju på Lifestyle, det är redan dokumenterat. Sen började kretsveckan med Jonatan o Barbara Gil, vilket innebar 3 möten plus pionjärmötet och för Joels del även äldstemötet. Vi samarbetade med dem i tjänsten och de lunchade hos oss på torsdagen. Fredagen tillbringade mamma o jag på stan, och lördag förmiddag var vi på spanskakursen. Efter tjänsten på söndag fick mamma äntligen njuta av lite strandliv i Sosua!

I måndags for vi till Cabarete med Greger o Lotta för en heldag på stranden. Vädret har tagit ett kliv närmare sommarvärmen och nu är det ingen lek längre! På stranden kan man åtminstone njuta av det, och det gjorde väl särskilt nordborna.

Tidig tidsagmorgon ringde väckningen, vi skulle hinna med 7-bussen till Santo Domingo. Väl framme förnyade vi vårt visum en sista gång, och sen mötte vi upp med Erick o Genna på Blue Mall. Det var ett galet ställe med butiker som Luis Vuitton och Cartier, inget för vanliga dödliga. Men på Zara fanns det mer normala priser, och på Bershka kunde jag faktiskt köpa en topp! :)

Efter frukost på onsdagen tog vi med mammorna (Ericks mamma var också med) till den botaniska trädgården. Vi kallade det att klimatkompensera för det de skulle vara tvungna att genomlida på kvällen, Shakiras konsert. I slutändan visade det sig bli något vi alla tvingades genomlida. Vi var på plats kl.19, när konserten skulle börja enligt alla affischer. Efter en timmes väntan dök Pitbull upp på scenen, och det var inte mycket att hurra för. Den väntan som följde fick t.o.m. dominikanerna att bli otåliga, och till sist började de bua. Kl.23.1o behagade divan äntligen kliva upp på scenen, men att se henne mima var inte riktigt det vi suttit och väntat på. En hel del besökare lämnade konserten, och vi funderade också på att dra. När den första delen var över, och publiken förväntas ropa in artisten igen för fler låtar, var den stora massan på väg ut. Shakira kom ändå ut en gång till för att mima till Waka Waka, och sen kunde vi alla lämna stadion. Åtminstone blev det ingen större ekonomisk förlust, biljetterna kostade bara 100kr/st men de var definitivt inte värda mer heller.

Igårkväll när mamma kommit iväg med flyget och vi studerat en stund så hörde grannarna under oss av sig. De hade haft inbrott på förmiddagen, innan vi kommit hem från Sto Dom. Själva hade de varit borta hela dagen och upptäckte det först på kvällen. Tjuvarna hade tagit sig in genom ett gallerförsett fönster och tagit allt av värde som gick att bära med sig. Alltså spelar det ingen roll att Roberto försökt höja säkerheten, eller att det bor familjer i båda lägenheterna. Vi hade tur denna gång, eller så är det samma tjuvar som redan vet att det inte längre finns nåt av värde hos oss :P Men nu blir vi tvungna att hitta nytt boende, det här funkar inte. Frågan är om vi ska flytta nu och betala hyra hela sommaren eller om vi ska magasinera grejerna och se oss om efter nytt boende till hösten. Kretstillsyningsmannen sa att vi behövs här i San Marcos fortfarande, så det blir nog ingen längre flytt åtminstone. Tur att vi fått mycket choklad att hålla uppe humöret med!

Här följer ett par bilder från de senaste veckorna:

Några nordiska och exotiska blommor ;)

Japansk trädgård mitt i Santo Domingo

"Duschblomma"

Den första tavernan i hela den "nya" världen var denna i Santo Domingo, byggd 1505... Mysigt värre och god mat!