Miguelina

Ja då var det väl dags för ett positivare inlägg igen då... ;)

Kom nyss hem från ett restaurangbesök tillsammans med "finskorna", Arja o Tiina, som landade idag. Resten av svensk-gänget var också med. En tanke av medlidande går till Maja som också skulle ha kommit idag men inte fick visum beviljat för mellanlandningen i USA :( Och så gläder vi oss över de små försändelser med uppmuntran som ofta följer med i bagagen hemifrån :)

Det känns som att det börjar vara dags för en erfarenhet från tjänsten, så jag tänkte berätta om Miguelina. Vakten nere vid infarten, Daniel (Joels studium), sa till mig häromveckan att en viss Miguelina på andra gatan ville studera Bibeln. Jaha, sa jag, då får jag väl försöka träffa henne då. Två dagar senare var Daniel på mig igen, "du har inte varit till Miguelina". Nej, jag har inte hunnit, jag ska fara till henne jag lovar. Och det blev ett besök i stil med:

-Hej, jag söker Miguelina.
-Det är jag.
-Jaha, bra. Jag hörde att du skulle vilja studera Bibeln.
-Det stämmer, kom in!

Hon hade gått i samma klass som vittnen, och ville nu lära sig mera. Vi visade studieboken och gjorde upp om en tid för studie. När vi studerade första gången var det vår sammankomstvecka, och eftersom vi inte hade några möten tänkte jag vänta med den biten till veckan därpå. Så efter andra studiet frågade jag om hon varit på ett möte i Rikets sal någon gång. Nej, sa hon, men jag hade tänkt fara i onsdags men då var det ju inget möte, och inte i lördags heller! Jag förklarade varför mötena varit inställda och sa att hon var välkommen dagen därpå, på onsdagsmötet. Och hon kom, med kjol och allt. När hon for hem sa hon "vi ses på lördag".

På lördag när vi var på väg till mötet ringde Miguelina. Varken Daniel eller Diurka skulle på mötet så hon hade ingen att åka med. Och så hade hon inga pengar till en mototaxi. "Så nu kan jag inte komma" sa hon uppgivet. Jag lovade betala de knappa 5 kronorna för moton vid Rikets salen om hon kom. Och det gjorde hon, fast hon gjorde själv upp med chauffören att betala honom dagen därpå.

Det visade sig att en "ingift kusin" till henne höll föredraget, och han blev nog mer än förvånad över att se henne där i publiken. Jag gav henne ett Vakttorn och hon snappade snabbt upp systemet. En bit in i studiet räckte hon plötsligt upp handen och svarade, helt på eget initiativ. Framåtanda är bara förnamnet och jag har fullt sjå att hinna med i hennes tempo. Imorgon är det dags för tredje studiet, resten återstår att se.

Joel har också fått ett nytt studium, men det får han berätta om själv en annan gång!