Har inte skrivit sen i fjol :P Mest av den anledningen att vi åkt någon slags känslomässig berg- och dalbana den senaste tiden, och det jag känner för att skriva en dag stämmer inte nästa dag. Det har med boendesituationen att göra. Har inte fått nya grannar än, och bestämde oss nästan (bara nästan) för att vi var tvungna att flytta. Ett lättare beslut i teorin än i praktiken...
Joel fick nys om en lägenhet med hög säkerhet i Teleférico, angränsande församlings distrikt. Samma dag som jag fick se den lät det som att både byte av lägenhet och församling var ett faktum (de behöver äldste i den församlingen), och jag flippade ur, grinade hela lunchen men var ju tvungen att ta mig samman för att kunna fara till mina studier på eftermiddagen. (Tur att man har tjänsten att fokusera på, det hjälper en verkligen!)
Innan nåt blev bindande hörde vi om en lägenhet här i Cuesta Hermosa, en bit längre ner. Kändes ju mycket lättare att få stanna kvar i samma grannskap och församling, men att krympa sitt boende med hälften och diverse bekvämligheter och ändå betala samma hyra kändes inte superfrestande. Plötsligt blev vår kära lägenhet oss kärare än någonsin! Så i och med att vissa anordningar görs just nu på byggprojektet bredvid oss (där tjuvarna tagit sig över tidigare) började åter förhoppningarna spira om att kunna bo kvar, och slippa allt flyttstök, slippa utgifter och få lägga sin energi på tjänsten i stället för på omställningar.
Man kommer till nya insikter dagligen, och vi har nog båda överraskats av hur viktig känslan av att ha ett eget hem är för oss. Denna halvmöblerade lägenhet är vår enda fasta punkt i tillvaron, och vi slåss med näbbar och klor för att få vara kvar. Givetvis kan man inte äventyra sin egen säkerhet bara för att man känner sig hemma nånstans, men det i sin tur ledde till nästa frågetecken - hur mycket är vi beredda att offra för att kunna vara kvar här? Vi har för första gången haft seriösa konversationer om huruvida vi ska ta en ny säsong här nästa höst eller stanna kvar i Skellefteå. Eller flytta till Finland... Hoppas dock innerligt kunna få tillbaka känslan vi hade i höstas, innan allt elände började, när vi trivdes så bra med livet!
På måndag lägger vi våra grubblerier på hyllan för ett par dar och följer med Erick o Genna till Samaná. Det krävdes en hel del övertalning från deras sida, men det blir nog rätt bra att få byta miljö och tänka på annat, kanske slippa huvudvärken... Får kanske skriva ett positivare inlägg nästa gång :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar