Besökstider

Denna årstid trappas turismen upp och vi får träffa mer folk hemifrån. De senaste två veckorna har chartrande finländare förgyllt tillvaron med "Monsä-språåtchi" (=Munsala-språket, dvs. dialekten som talas i min hemby) och paket hemifrån vars innehåll startat sin resa i Kongo :) Christel, Ramona o Daniela bjöd hem oss på "fika", ett synnerligen svenskt begrepp, och vi njöt av både fikat och sällskapet. Det är så skönt att få prata sitt eget språk någon gång ibland!
Nästa vecka kommer mer Skellefte-folk så trenden håller i sig.

I fredags var vi på stadsdag med Pinedas i Santiago. Joel o Erick behövde nya kostymer vilket brukar innebära Oscar de la Renta, så även denna gång. Den svenska kronan står sig bra mot DR pesos just nu så det var bra tajmat. Genna har gått ner 10kg de senaste veckorna och var ivrig att förnya sin garderob. Vi flamsade runt i provrummen som två fjortisar, det går att njuta av annat än inköp också ;) Min jakt på nya skor blev resultatlös, men å andra sidan hittade jag idag när jag storstädade två par högklackade som tjuvarna missat. Alltid nåt!

Igår hade vi kretsmöte på spanska. Vi var över 1300 och 18 blev döpta varav två från San Marcos. Ökningen fortsätter än så länge, och som alltid var det väldigt uppmuntrande att träffa alla vännerna. Diurka (mitt studium) kunde inte komma men hon gav mig order om att anteckna flitigt så att hon skulle kunna få del av programmet ändå, och jag gjorde mitt bästa.

På boendefronten kan vi väl meddela att vi stannar kvar där vi är än så länge. Roberto ska skriva kontrakt med nya hyresgäster till bottenvåningen nu i veckan, och skulle de ändra sig i sista stund så har han en plan B. Han försöker dock fortfarande få huset sålt, och ett ägarbyte kan tvinga oss att flytta. Så vi ligger lite lågt men njuter av att få vara kvar tills vidare.

Ny månad, nya tag!

Veckan som gått

Samaná

Valar i Samanábukten



Cayo Levantado
(och ett kryssningsfartyg i bakgrunden)








Playa Rincón

Spanskakurs

Nygift Dr Roger

Söndag 9/1

Campodag. Fascinerades än en gång över hur vackert det är där uppe! Blev dessutom inbjudna i varje hus, fick fina samtal och fick läsa bibelställen för alla, de flesta följde med i sin egen Bibel och alla ville ha litteratur. San Marcos-Scandinavien, 1-0!

Måndag 10/1

Lugn förmiddag, sen bar det av till Samaná. Erick o Joel tog ena bilen och Genna, jag och flickorna den andra (det var liksom hela anledningen till att vi följde med, att de var tvungna att åka med båda bilarna). I Samaná mötte vi Ericks bror Sergio med familj och Matt o Brenda.

Tisdag 11/1

Valsafari. Båtturen slog nog ur varenda kota som Dr Roger kämpat med att lägga tillrätta. Eftermiddagen stannade vi på Cayo Levantado (även kallad Bacardi Island pga en reklamfilm som spelades in där för många år sen) och njöt av sol och bad. När solen gick ner skjutsades vi in till hamnen igen, och sen blev det kinamat!

Onsdag 12/1

Efter en lång frukost körde vi mot Playa Rincon. Det var där vi träffade Aftonbladet för 3 år sen. Stället var sig likt, vi lunchade där och körde sen hela vägen till Rio San Juan och mitt favorithotell Bahia Blanca.

Torsdag 13/1

Åt en härlig fukost med nybakta croissants och dylikt på fransmannens restaurang. Genna och Sergio for på dyktur, resten höll till på Playa Grande. Fick lämna en hel del tidskrifter till försäljarna på stranden, en av dem var faktiskt från San Marcos! Pendlar minst 2h enkel väg varje dag. Men träffas han inte hemma så tar vi honom på jobbet ;) Själva kom vi hem vid 19-tiden.

Fredag 14/1

Tvätt- och städdag. Stämde träff med Christel, Ramona och Daniela på café Mariposa på eftermiddagen och fick uppdatera oss på livet hemma i Norden. Fick även våra nya bankkort, finsk senap och smått o gott i godisväg :)

Lördag 15/1

Spanskakurs på förmiddagen, jag höll två lektioner om oregelbundna verb (och mina verblektioner gör mig inte till nån favorit :P). Fort hem och göra sig bröllopsfin. Kl.16 vigsel och bröllopsfest på takterrassen hos Brandons. Gifte sig gjorde Dr. Roger. 60 var inbjudna, 82 kom... Bordsplacering skulle inte ha skadat, nu fick det bli nödlösningar till de inbjudna gästerna i stället när bröllopssnyltarna tagit för sig vid borden. Det blev en fin kväll hur som helst och alla var glada och nöjda! Erick o Genna hade 11-årig bröllopsdag, men dem får vi fira en annan gång.

Söndag 16/1

Äntligen tillbaka till rutinerna. Tjänst med gruppen på förmiddagen, solen skiner och den värme vi upplevt den senaste veckan verkar vara bestående. Vintern är över för vår del! Nu ska vi baka bröd, göra crunchy-müsli och kanske en cheesecake! Och jag påbörjar ett nytt varv runt solen...

Joel filosoferar igen...

Dags å gå lägga sig, konstaterar du trött för dig själv. Du borstar tänderna och gör dig i ordning för kvällen. Väl i sängen släcker du lampan, lägger dig till rätta å far vidare till drömmarnas land. Vad du inte vet är att någon redan har väntat en lång stund på dig i skuggorna. Tålmodigt har den väntat på att du ska släcka den där lampan å stänga de där ögonen för natten. Och när du riktigt har lämnat in slår den ljudlöst till, tar vad den vill ha och far vidare med sitt byte... ditt blod. Just det. Ninjamyggorna har slagit till igen. Hit and run. Det perfekta brottet.

So far, so good.

Men vid två-, tre-tiden ungefär är det dags för deras klumpiga och dumma kumpaner att ta vid, att också ta det som inte tillhör dem. Ett gigantiskt levande smörgåsbord. Deras tafatta och veliga försök att hitta rätt ven börjar med ett mycket välbekant enervernade surrande ljud i örona. Upp på tå på två röda å så är jakten igång... igen.

Ilsket med femtielva små kliande bett letar du efter dessa små varelser å vips så får du syn på henne. Där sitter hon svingandes sina bakben upp å ner som om inget ont skulle kunna hända...

Big misstake! Sakta smyger du dig fram likt en panter... försiktigt... å smäller till! Kaaboom! Oh yes! Jackpot! Platt som en pannkaka. En död mygga är en bra mygga! Du ville se blod å du fick som du ville. Kruxet dock är att blodet inte är deras utan ditt, men det kan du ta när du vet att det åtminstone inte kommer att användas till att producera fler blodsugare. Men dengue då? Å malaria? Nää, drabbar inte mig!

Nöjd med ett leende på läpparna kryper du tillbaka till sin sköna säng å börjar åter färden till Törnrosaland. Nästan där bryts den ljuvliga tystnaden återigen av några små vingars slag mot luften... Trodde du VERKLIGEN att du skulle få sova? NOT! Det kan du bara FETglömma!

Beslutsångest

Har inte skrivit sen i fjol :P Mest av den anledningen att vi åkt någon slags känslomässig berg- och dalbana den senaste tiden, och det jag känner för att skriva en dag stämmer inte nästa dag. Det har med boendesituationen att göra. Har inte fått nya grannar än, och bestämde oss nästan (bara nästan) för att vi var tvungna att flytta. Ett lättare beslut i teorin än i praktiken...

Joel fick nys om en lägenhet med hög säkerhet i Teleférico, angränsande församlings distrikt. Samma dag som jag fick se den lät det som att både byte av lägenhet och församling var ett faktum (de behöver äldste i den församlingen), och jag flippade ur, grinade hela lunchen men var ju tvungen att ta mig samman för att kunna fara till mina studier på eftermiddagen. (Tur att man har tjänsten att fokusera på, det hjälper en verkligen!)

Innan nåt blev bindande hörde vi om en lägenhet här i Cuesta Hermosa, en bit längre ner. Kändes ju mycket lättare att få stanna kvar i samma grannskap och församling, men att krympa sitt boende med hälften och diverse bekvämligheter och ändå betala samma hyra kändes inte superfrestande. Plötsligt blev vår kära lägenhet oss kärare än någonsin! Så i och med att vissa anordningar görs just nu på byggprojektet bredvid oss (där tjuvarna tagit sig över tidigare) började åter förhoppningarna spira om att kunna bo kvar, och slippa allt flyttstök, slippa utgifter och få lägga sin energi på tjänsten i stället för på omställningar.

Man kommer till nya insikter dagligen, och vi har nog båda överraskats av hur viktig känslan av att ha ett eget hem är för oss. Denna halvmöblerade lägenhet är vår enda fasta punkt i tillvaron, och vi slåss med näbbar och klor för att få vara kvar. Givetvis kan man inte äventyra sin egen säkerhet bara för att man känner sig hemma nånstans, men det i sin tur ledde till nästa frågetecken - hur mycket är vi beredda att offra för att kunna vara kvar här? Vi har för första gången haft seriösa konversationer om huruvida vi ska ta en ny säsong här nästa höst eller stanna kvar i Skellefteå. Eller flytta till Finland... Hoppas dock innerligt kunna få tillbaka känslan vi hade i höstas, innan allt elände började, när vi trivdes så bra med livet!

På måndag lägger vi våra grubblerier på hyllan för ett par dar och följer med Erick o Genna till Samaná. Det krävdes en hel del övertalning från deras sida, men det blir nog rätt bra att få byta miljö och tänka på annat, kanske slippa huvudvärken... Får kanske skriva ett positivare inlägg nästa gång :)