Fly eller illa fäkta?

Klockan är nästan elva på kvällen. Du blåser ut stearinljuset på sängbordet och allt blir svart, för elen har inte kommit tillbaka än. Du sluter ögonen och ska till att somna. Då hör du plötsligt att någonting rör sig utanför sovrumsfönstret. Någon, eller snarare några, håller så diskret som möjligt på att stapla lecablock på andra sidan muren, för att kunna ta sig över. Du vet inte hur många de är, du vet inte om de är beväpnade, och du vet inte vad de vill åt, men de är på väg att ta sig över till ditt hus.

I det läget har man rätt hög puls kan jag meddela er, för vi var i denna situation i onsdags. Jag lyckades ringa till grannen bredvid, och några minuter senare, när elen kom tillbaka, hördes flera pistolskott alldeles utanför sovrumsfönstret. "Ring polisen!" ropade grannen. De tog polisen över en kvart att komma, så jag var glad att jag valde att först ringa grannen.

Nu är saken den att samma granne avfyrat skott mot dessa typer även kvällen innan, men de fortsätter att komma tillbaka. Det halvfärdiga huset bredvid vårat är ett perfekt gömställe för dem. Så i torsdags packade vi vår sista återstående resväska och for till Genna o Erick. Vi hyrde en vakt som har suttit på pass de senaste två nätterna för att vakta det som finns kvar i huset, både våra och ägarens grejer.

Just nu föreställer jag mig att jag är på semester. Första kvällen tappade Genna upp ett bad åt mig, tände doftljus och ställde fram ett glas vin. "Spa-Resort-Pineda" kallar jag det för. Här sover vi tryggt, och undviker att tänka på morgondagen. För ett beslut måste fattas - ska vi kunna bo kvar eller måste vi flytta? Husägaren, Roberto, är på väg hit igen, mycket beror så klart på honom. Går det att göra något åt säkerheten? Lyckas han hyra ut lägenheten under oss? Eller måste vi, Gud förbjude, hitta ett nytt hem? För många verkar svaret uppenbart. "Ni kan ju inte bor kvar där, ni måste flytta!" säger vännerna varje gång de ser oss. Väldigt lätt i teorin, desto jobbigare i praktiken. De förstår nog inte heller den känslomässiga delen av det hela, att igen behöva bryta upp från det man sett som sitt hem den senaste tiden och börja förlika sig med nåt nytt ställe.

Något som hållit mina tankar på annat håll dessa dagar är spanskakursen som idag startade i Puerto Plata. Det finns nu en engelsk församling här + engelsk och rysk grupp i Sosua, och de utlänningar som understöder dessa behöver även lära sig spanska. Kursen är av samma slag som den vi hade i Skellefteå för några år sen, men hålls varje lördag under flera månader. Vad den har med mig att göra? Ha ha, jag är en av instruktörerna! Humor :P

Låter de avslutande orden komma från Matteus 6:34 - "Alltså: var aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer. Var dag har nog av sin egen uselhet."