Så skönt det var att äntligen slippa väckarklockan denna morgon! Denna lediga måndag hade vi tänkt tillbringa på playan i Cabarete för första gången på länge. Men sen insåg vi att vi var tvungna att passa på att tvätta när vi för en gångs skull hade både tid, el o vatten. När tvätten väl hängde på tork var vi tvungna att hålla oss hemma, för annars blir man lätt av med den. Så det var lika bra att utnyttja tiden till att städa. Sopa, torka golven, dammtorka, röja upp i garderoben osv. Det var den "lediga" måndagen :p
Helgens program var dock en riktig "boost" för oss 1076 närvarande. Jag gillar ju siffror o statistik, så här kommer ett axplock: förra tjänsteåret blev 68 döpta i vår krets, vi fick 108 nya förkunnare och 12 nya reguljära pionjärer. I lördags blev 14 döpta, och vi fick en ny syster i San Marcos.
Under söndagen hade vår församling hand om städningen av herrtoaletterna, och vi systrar fick slappa :) Joel fick agera städledare, och slutstädningen var klar före kl.17 för förmodligen första gången i historien. De behövde inte städa om någonting heller, vilket är väldigt ovanligt. Lördagsgruppen hade fått vara kvar till kl.19 innan deras städning blev godkänd. Så det var ett gäng helnöjda bröder som klev ombord på guagua:n för hemresan :)
Nu gäller det bara att försöka omsätta i handling allt vi lärt oss i teorin. Och imorgonbitti ringer väckarklockan igen...
måndag 27 september 2010
fredag 24 september 2010
Sammankomstförberedelser
140 km/h på ett bilflak är INTE så roligt som det ser ut att vara! :(
I Dominikanska så ryms det 25 personer på handikapptoan!? :P
Vår kretstillsyningsman Hector Colón försökte inte smita undan hårt arbete
Två av de många frivilliga som storstädade sammankomsthallen Villa GonzalezYohanni heter hon till vänster... ;)
Idag tillbringade vi förmiddagen på sammankomsthallen för att göra den i ordning för helgens sammankomst. Eftersom den inte har väggar blir det fort dammigt överallt, så det hjälper inte att vännerna lämnade den ren o fin efter förra helgens sammankomst. Men vi var rätt många som hjälpte till så arbetet gick undan; torka stolar, sopa golvet, moppa golvet, städa toaletterna, och bröderna kämpade med trädgården. Vi var rätt möra på hemvägen. Jag var inte särskilt förtjust i att José Luis gasade på i 140km/h på motorvägen när jag hade min gubbe bak på flaket, men visst, alla ville vi hem fort...
Efter att ha tagit itu med alla privata förberedelser här hemma hoppas vi nu få bara njuta i helgen. Bueno, att stiga upp halv 6 är inget jag njuter av, men resten. ;)
söndag 19 september 2010
Tjänstedag
Imorse började vissa morgonpigga i gatutjänst kl.7, vi väntade till möte för tjänst kl.8:45. Vi gick tillsammans med vår tjänstegrupp inne i San Marcos fram till kl.11. På väg hem stannade vi till hos fam. Bori i deras nya hus. Oj så bra de fått det! Och Campeón har en stor gårdsplan att röra sig på, det unnar vi honom. Alla barnen har varsitt sovrum, och bara två av tjejerna behöver dela badrum. Rena palatset! Dessutom har de en massa fruktträd, de skickade med oss solmogen carambola (stjärnfrukt) som var otroligt söt och god!
Efter en timmes lunchpaus var vi på väg nerför gatan igen. Denna gång samlades vi för att åka uppför berget till San Marcos Arriba. Vi var säkert 15 pers på José Luis bilflak, många leder studier där uppe. Jag fick tillfälle att återuppta studiet med Claritza som bor på andra sidan floden. Söndag eftermiddag passar hennes schema, och jag får möjlighet att åka upp med de andra vännerna.
Vi besökte även en kvinna som från början gjorde klart för oss att hon tillhör en evangelisk kyrka men att hon gärna lyssnar på oss ändå. En bit in i konversationen lät hon oss få veta att de flesta, inklusive de i hennes kyrka, säger att vi ska till himlen, men hon tror annorlunda. Hon anser att det är här på jorden vi ska vara, för Jehova kommer att rena jorden från all ondska och göra den till ett paradis. Och Guds namn är Jehova, och vi bör använda det namnet, även om de i hennes kyrka försökt få henne att sluta med det. Vi kunde bara hålla med. Hon ville gärna veta vilka verser hon kan använda för att visa sina "trosfränder" att allt detta står i Bibeln, och det hjälpte vi henne gärna med. Hoppas få möjlighet att träffa henne igen o höra hur det gått.
Kl. 17:30 var vi hemma igen, tror Joel hade kunnat vrida ur t-shirten han haft under skjortan. Om vi inte vore tvungna att hushålla med vattnet hade vi nog stått i duschen än. Nu har vi fått mat i magen, solen har precis gått ner, och vi har tänkt koppla av med en film... på lap top:en, sittandes på golvet, men ändå...
Efter en timmes lunchpaus var vi på väg nerför gatan igen. Denna gång samlades vi för att åka uppför berget till San Marcos Arriba. Vi var säkert 15 pers på José Luis bilflak, många leder studier där uppe. Jag fick tillfälle att återuppta studiet med Claritza som bor på andra sidan floden. Söndag eftermiddag passar hennes schema, och jag får möjlighet att åka upp med de andra vännerna.
Vi besökte även en kvinna som från början gjorde klart för oss att hon tillhör en evangelisk kyrka men att hon gärna lyssnar på oss ändå. En bit in i konversationen lät hon oss få veta att de flesta, inklusive de i hennes kyrka, säger att vi ska till himlen, men hon tror annorlunda. Hon anser att det är här på jorden vi ska vara, för Jehova kommer att rena jorden från all ondska och göra den till ett paradis. Och Guds namn är Jehova, och vi bör använda det namnet, även om de i hennes kyrka försökt få henne att sluta med det. Vi kunde bara hålla med. Hon ville gärna veta vilka verser hon kan använda för att visa sina "trosfränder" att allt detta står i Bibeln, och det hjälpte vi henne gärna med. Hoppas få möjlighet att träffa henne igen o höra hur det gått.
Kl. 17:30 var vi hemma igen, tror Joel hade kunnat vrida ur t-shirten han haft under skjortan. Om vi inte vore tvungna att hushålla med vattnet hade vi nog stått i duschen än. Nu har vi fått mat i magen, solen har precis gått ner, och vi har tänkt koppla av med en film... på lap top:en, sittandes på golvet, men ändå...
lördag 18 september 2010
Tillbaka i hetluften
...i dubbel bemärkelse. Vi tar det från början:
Resan gick oförskämt bra. Vår vana trogen sov vi över i Uppsala, denna gång hos Sara o Pedro, och vi hade en mysig kväll tillsammans. Linda skjutsade oss både från o till Arlanda o innan vi visste ordet av var vi redan i Bryssel. Där fick vi vänta på incheck i en halv evighet, men till vår stora förvåning kom vi oss igenom med för mycket handbagage. Sweet! (ja, just "sweets" var väl en anledning till att väskorna vägde för mycket. Tack för chokladen Heléne!) Vi träffade vänner med samma livssituation som oss på planet, och det känns alltid lika peppande.
Värmen låg som ett täcke över flygplatsen, och vi insåg att de närmaste veckorna skulle bli svettiga. På 3 månader hinner kroppen ställa om sig, och nu tål vi inte värmen lika bra som i våras. Vi landade tidigare än väntat, så José Luis var inte där ännu. En taxichaufför erbjöd oss sin mobil, i sann dominikansk gästfri anda, så att vi skulle kunna ringa o höra var han var. Det kändes bra att bli påmind om fördelarna med det här landet, för nackdelarna känns oerhört påtagliga efter 3 månader i Sverige!
Vår gata har nästan grott igen, på tomten ovanför håller de på att bygga ett tvåvåningshus. Det dammar o bullrar dagarna i ända. Bori, grannen under oss, har flyttat till ett eget hus längre ner på gatan. Han har stängt av elen till sin lägenhet, å tråkigt nog är vattenpumpen kopplad till den vilket innebär att vi blir utan vatten när som helst. Vakthunden är också ett minne blott, så säkerheten är inte vad den har varit. Men vi är oändligt tacksamma mot de systrar som städat upp lägenheten åt oss innan vi kom, jag vet inte hur jag skulle ha orkat ta itu med allt damm!
Vännernas varma välkomnanden har betytt mycket för oss. Det påminner oss om varför vi är här och att vi alla tillhör ett världsvitt broderskap. Efter att ha gjort ärenden på tisdagen ville vi ut i tjänst på onsdagen. På eftermiddagen fick jag följa med Yohanny till några av de studier hon hållit igång åt mig under sommaren. Bl.a var vi till Kilssi, och jag hade med mig ett puzzel till min lilla chokladpojke Wilber. Han blev väldigt ivrig, så vi började med att lägga puzzel. First things first ;) På mötet senare på kvällen hälsades vi varmt välkomna av församlingen.
Igår var vi på kretsens pionjärmöte i Villa Gonzalez. Det beräknades att 236 skulle närvara, men vi blev många fler enligt José Luis. Vi fick ingen närvarosiffra, men vi var en stor och glad skara pionjärer som fick lyssna till ett sporrande program. Nästa veckoslut har vi vår kretssammankomst.
Vår unga syster Carolina hade sin första lediga lördag idag. Hon har gjort ändringar i sitt jobbschema, så nu jobbar hon "bara" måndag-fredag (8-18:30). Här innebär det att hon numera jobbar deltid (52,5h/v når inte upp till heltid...) Anledningen till hennes lediga helger är att hon ska kunna utöka sin tjänst, så hon var med i den glada skara som gick i gruppvittnande idag. Systrar som Carolina är verkliga föredömen när det gäller nit i tjänsten!
Imorgon ser vi fram emot ett nytt inslag i veckoschemat: tjänst i El Cupey från kl.13. Så först har vi vanlig tjänst med vår tjänstegrupp på förmiddagen, sen åker vi upp på berget för att leda studier. Den första söndagen vännerna åkte upp startades över 20 studier. På sikt hoppas man kunna bilda en grupp där uppe. "Skörden är stor..."
Svettiga klibbiga dammiga kramar!
Resan gick oförskämt bra. Vår vana trogen sov vi över i Uppsala, denna gång hos Sara o Pedro, och vi hade en mysig kväll tillsammans. Linda skjutsade oss både från o till Arlanda o innan vi visste ordet av var vi redan i Bryssel. Där fick vi vänta på incheck i en halv evighet, men till vår stora förvåning kom vi oss igenom med för mycket handbagage. Sweet! (ja, just "sweets" var väl en anledning till att väskorna vägde för mycket. Tack för chokladen Heléne!) Vi träffade vänner med samma livssituation som oss på planet, och det känns alltid lika peppande.
Värmen låg som ett täcke över flygplatsen, och vi insåg att de närmaste veckorna skulle bli svettiga. På 3 månader hinner kroppen ställa om sig, och nu tål vi inte värmen lika bra som i våras. Vi landade tidigare än väntat, så José Luis var inte där ännu. En taxichaufför erbjöd oss sin mobil, i sann dominikansk gästfri anda, så att vi skulle kunna ringa o höra var han var. Det kändes bra att bli påmind om fördelarna med det här landet, för nackdelarna känns oerhört påtagliga efter 3 månader i Sverige!
Vår gata har nästan grott igen, på tomten ovanför håller de på att bygga ett tvåvåningshus. Det dammar o bullrar dagarna i ända. Bori, grannen under oss, har flyttat till ett eget hus längre ner på gatan. Han har stängt av elen till sin lägenhet, å tråkigt nog är vattenpumpen kopplad till den vilket innebär att vi blir utan vatten när som helst. Vakthunden är också ett minne blott, så säkerheten är inte vad den har varit. Men vi är oändligt tacksamma mot de systrar som städat upp lägenheten åt oss innan vi kom, jag vet inte hur jag skulle ha orkat ta itu med allt damm!
Vännernas varma välkomnanden har betytt mycket för oss. Det påminner oss om varför vi är här och att vi alla tillhör ett världsvitt broderskap. Efter att ha gjort ärenden på tisdagen ville vi ut i tjänst på onsdagen. På eftermiddagen fick jag följa med Yohanny till några av de studier hon hållit igång åt mig under sommaren. Bl.a var vi till Kilssi, och jag hade med mig ett puzzel till min lilla chokladpojke Wilber. Han blev väldigt ivrig, så vi började med att lägga puzzel. First things first ;) På mötet senare på kvällen hälsades vi varmt välkomna av församlingen.
Igår var vi på kretsens pionjärmöte i Villa Gonzalez. Det beräknades att 236 skulle närvara, men vi blev många fler enligt José Luis. Vi fick ingen närvarosiffra, men vi var en stor och glad skara pionjärer som fick lyssna till ett sporrande program. Nästa veckoslut har vi vår kretssammankomst.
Vår unga syster Carolina hade sin första lediga lördag idag. Hon har gjort ändringar i sitt jobbschema, så nu jobbar hon "bara" måndag-fredag (8-18:30). Här innebär det att hon numera jobbar deltid (52,5h/v når inte upp till heltid...) Anledningen till hennes lediga helger är att hon ska kunna utöka sin tjänst, så hon var med i den glada skara som gick i gruppvittnande idag. Systrar som Carolina är verkliga föredömen när det gäller nit i tjänsten!
Imorgon ser vi fram emot ett nytt inslag i veckoschemat: tjänst i El Cupey från kl.13. Så först har vi vanlig tjänst med vår tjänstegrupp på förmiddagen, sen åker vi upp på berget för att leda studier. Den första söndagen vännerna åkte upp startades över 20 studier. På sikt hoppas man kunna bilda en grupp där uppe. "Skörden är stor..."
Svettiga klibbiga dammiga kramar!
fredag 17 september 2010
Välkommen!
...att följa vad som händer i vårt liv här på Dominikanska Republiken via denna blogg. Vi hoppas att den ska fungera bättre än vår tidigare resdagbok. Precis som tidigare kommer Joel att stå för fotandet och jag för skrivandet såvida inget annat anges.
Vår fjärde säsong här på DR har precis börjat, och vi ska försöka göra vårt bästa för att hålla bloggen och alla nyfikna uppdaterade!
Kram / Erica & Joel
Vår fjärde säsong här på DR har precis börjat, och vi ska försöka göra vårt bästa för att hålla bloggen och alla nyfikna uppdaterade!
Kram / Erica & Joel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)