Uppdatering

 Det blev inte plan b. Vi kommer att behöva flytta ut innan vi åker till Finland. Men nu vet vi åtminstone vart. Och det blir inte inom Costambar, det blir Cafemba, ett angränsande område. Vår syster Millie, som blev änka ifjol, bor i ett hus med en liten lägenhet på övervåningen. Ursprungligen hade hon tänkt hyra ut till Scott o Michele men det fungerar inte med deras lärarjobb online. De skulle störa varandra när de jobbar samtidigt. Så då dök tanken upp att vi skulle kunna bo där för en säsong. Lite win-win egentligen, för Millie vill gärna ha nån i huset och är mer än nöjd att få dit sin "son" Joel.

Efter många om och men fick vi äntligen resan bokad också. Det blev lite tidigare än vi tänkt, och inte från Puerto Plata. Gearys nappade på förslaget att köra ner med oss och ta en natt på ett airbnb, så vi kunde boka en förmånligare enkelresa från Punta Cana (5,5 h bort). På så vis kan vi förmodligen boka tur och retur från Finland till hösten, vilket borde vara billigare och behändigare. 

Det enda riktigt osäkra kortet nu då fortfarande är ju Simba. Kanske kan han flytta med oss till Millies, men det är inte ett idealiskt område för en katt. Vi får se hur det löser sig. Om 2,5 veckor ska vi vara på väg härifrån och det är en hel del att ta tag i innan dess 😥 Det känns skönt att vi inte svävar i så mycket ovisshet längre men vi uppskattar alla böner som hjälper oss igenom allt det praktiska och känslomässiga också 🙏😌💖 Vissa dagar går bättre, andra känns som en riktig sorgeprocess vad gäller det som varit vårt hem i snart 7 år. 

Limbo

"En obestämd väntan utan att veta när, eller ens om, något kommer att hända". Så beskriver man "limbo" nuförtiden. Och det är ganska precis där vi befinner oss just nu. Men vi har haft lite annat för oss innan vi hamnade här...

Broadcasting med tjänstegruppen! Ett par till droppade in när vi börjat titta, så det var 100-procentig uppslutning. T o m Nelly som är i USA för tillfället anslöt via Zoom 😊

Efter programmet blev det "picadera", lite snacks och annat mumsigt. Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans.

Vi drog nytta av tisdagskvällen eftersom vi inte hade något möte på grund av sammankomsten.

Till sammankomsten åkte jag med Diurka, här även med Viviana från vår senaste pionjärskola.

Joel fick sig en kopp kaffe före programmet av våra omtänksamma extraföräldrar (två av dem 😅)

Ett riktigt hjärtligt skratt tillsammans med Ada som förevigades

Javillar fick två nya systrar, Sonia...

...och Grimilda. 

En liten upptäcktsfärd i våra omgivningar. Tog en bild på denna numera öde strand, som före pandemin var en av de lyxigare VIP-stränderna för hotellområdet intill Costambar. 

På Costambar-sidan, uppe på en platå, gick några hästar och betade. Det här är ett av våra härliga grönområden där man tydligen vill börja sälja tomter och bygga lyxvillor. Inom några år med denna utveckling kommer Costambar att bli nåt slags Beverly Hills, som bara rika knösar kommer att ha tillgång till 😢

Här var det banan-paus med tjänstegruppen i söndags 😎

Så efter detta axplock av godbitar återgår vi till vårt limbo...

För en dryg vecka sen kom vår hyresvärd hit för avveckling, vårt nya kontrakt mm. Vi har ju till viss del varit beredda på att huset kan sälja när som helst, men med tanke på hur galet många hus som är till salu här i knutarna just nu kände vi oss hoppfulla om att försäljningen skulle kunna ta ett tag. I onsdags fick vi dock veta att det finns en till synes seriös köpare och Arnaud hade förhoppningar om att de skulle skriva kontrakt antingen igår eller idag... Det verkar inte ha hänt, än. Men blir det av före 1 maj så har vi 30 dagar på oss att utrymma. De nya ägarna vill i så fall göra stället till ett airbnb.

Som en plan B hade han även ett par som skulle börja med att hyra övervåningen, till en hög hyra, för ett helt år. Det alternativet skulle låta oss vara kvar ett år till med det nya kontraktet, givetvis något vi fortfarande hoppas på. Men det är mycket spring av och an med mäklaren och andra, så vi vet inte riktigt vad som är på gång, kanske inte Arnaud själv heller.

Vår första tanke när hotet om en 30-dagars evakuering hotade var att ge bostadsalternativen inom Costambar en vecka. Skulle vi inte hitta nåt rimligt boende till en rimlig hyra så skulle vi avveckla helt och hållet och flytta till Finland. Sån här ovisshet är tärande för oss och det kändes som att det får räcka nu. Men ganska fort insåg vi att vi det inte ger tillräckligt med tid för att processa det hela, varken för oss eller vännerna. Efter över 15 år här kan vi inte säja tack o hej på bara nån vecka. Att bara nämna alternativet fick flera att börja gråta. Så vi fick tänka om.

Vi bestämde oss för att det måste bli en säsong till, åtminstone. Skulle vi få vissa saker att falla på plats vad gäller boende både här och under somrarna i Munsala så finns möjligheten till en förlängning. Men annars får nästa säsong bli den sista. Det ger oss tid att avveckla och att processa allt även känslomässigt, i någon mån i alla fall. Måste vi bo i en sämre lägenhet (svårt att uppgradera från denna 🙈) så kan vi hantera det i en säsong. Men att få vara kvar i den här ett år till vore ju underbart.

Säljer huset eller inte, och vad blir det av oss? Vi sitter som på nålar och väntar på besked. Under tiden försöker vi få fatt i biljetter för hemresan som bör ske inom en månad (osäkerhet nr 2) och tänka ut en lösning för Simba (osäkerhet nr 3). Och allteftersom det svarta nystanet i min mage håller aptiten borta kan jag börja använda kläder som varit lite tajta den senaste tiden 😝

Så vi ber, och våra vänner ber, och de besöker oss, ringer och skickar uppmuntrande meddelanden och hjälper oss att hålla oss ovanför vattenytan, precis som Jehova har lovat att det ska vara. Får vi inte den lösning vi hoppas på kommer han att hjälpa oss att få ihop det på något vis. Det vet vi. Men att inte veta när och hur är ändå ganska tärande. 

För att avsluta det hela med nånting positivt, här kommer en bild från ett av mina studier häromveckan 😻

Vi hörs igen när vi vet nåt mera!

Las Cuevas del Gallo

 Här kommer några bilder från vår utflykt uppe i El Cupey!

Vi tog oss fram längs kostigar som varit bara lera men sedan torkat upp, så man fick kolla ordentligt var man satte fötterna.

Mateo, en broder i vår församling, var vår guide. Han växte upp i de här omgivningarna och känner till alla detaljer i området, inklusive vartenda fruktträd som han klättrade upp i. 

Sound of Music a la Dominicana 😆

Framme vid stora öppningen, där en bäck rinner igenom klippan

Det fanns många utrymmen att utforska, på olika höjder. 

Mateo ville definitivt att vi skulle följa med in igenom en kolsvart spricka till en annan grotta. Väl därinne med bara mobilernas ficklampor att lysa med triggade vi igång hundratals fladdermöss som lät som en gigantisk fläkt ovanför våra huvuden. Var vi än lyste kröp det kackerlackor och andra baggar, och jag är rätt säker på att Mateo var den enda som njöt av den situationen.

Förutom Mateo och hans fru Magdalena kom Jefry med oss från Javillar. Uppe vid Mateos föräldrar hakade hans två syskonbarn på, och hunden Mancha skulle envist följa med!

Här stannade vi till innan vi började traska tillbaka igen. Mateo var den enda som tog sig ett dopp, för han ville hitta flodkrabbor. Hans dykande förblev resultatlöst.

Smått och gott från naturen:

Higueros, kan bli stora som vattenmeloner men är inget man äter. Däremot går de att kapa itu, skrapa ur och torka för att använda som t ex skålar. De mindre kan man göra maracas av, ett slags rytminstrument vanligt inom latinamerikansk musik.

Så här växer pitahaya, eller drakfrukt. Fast de såg vi inte vilt i naturen utan hos Mateos föräldrar.

Ett litet fågelbo med två små ägg i.

Naranja agria, eller surapelsin. Går att göra juice på om man sötar den, men används ofta till att göra vinäger eller till att tvätta och möra kött.

Kokosäpple kallas den lilla kärnan för, och den var verkligen till konsistensen som ett äpple men med kokossmak. De kan vara mycket större också, men Mateo sa att de mindre är godare.

Dekorativa blad längs vägen.

På väg tillbaka när solen börjat sjunka.

Vyer över bergen.

De här var några av de frukter vi fick med oss hem. De första tre är olika citrusvarianter och den sista kallas nispero. Den är väldigt söt, med lite persikoliknande fruktkött. Nåt annat vi smakade var palmhjärta. Vi skojade om att vi vill ha med oss Mateo om vi ska "fly till bergen", för han kan ta sig fram och vet vad man kan äta 😅 

Här fick vi även dagens fotograf med på ett hörn 😉

Vi hade planerat för den här vandringen ett bra tag, men i sista minuten kunde ingen av de som har bil. Jag nämnde våra planer för Rosa dagen innan när vi var i tjänsten, och att vi var osäkra på om det skulle bli av. På fredag morgon, när vi redan avblåst det hela eftersom vi inte hade någon bil, hörde Rosa av sig och sa att vi kunde få låna Bruce's bil om vi behövde. Vi kollade med Mateo om det skulle gå att fara upp på eftermiddagen i stället för på morgonen som det var tänkt, och han sa att det var ok. 

Så då blev det av i alla fall, och vi hann tillbaka innan solnedgången. Det slog mig igen hur sanna orden i Mark. 10: 29, 30 är. Vi har våra "mammor o pappor" här som tar hand om oss på alla möjliga sätt, t o m lånar ut bilen när de tycker att vi behöver komma oss iväg på utflykt! 🙏💖

Minneshögtiden 2024

 Då var kampanjveckorna över. Här kommer ett litet axplock av bilder.

Vi hade bra support i tjänsten, speciellt på lördagarna.

Vissa distrikt har vackrare vyer...

...men det kan också vara lite knepigare att ta sig fram. 

Cajuil-trädet blommade och lämnade en rosa heltäckningsmatta på backen nedanför.

Så här odlar man spaghetti med ketchup 😝

I Maimón hittade jag denna kärvänliga krabat. Det var bara att plocka upp honom, och han myste och kurrade över att få vara i famnen. Tips till Simba 😼

En annan lealös filur. Livsnjutare är dom!

Jag tycker det är mysigt med kossor också 💕

Mitt i kampanjen hade vi kretsens pionjärmöte som hölls i en Rikets sal här i Puerto Plata. Det var så skönt att inte behöva åka ner till Villa Gonzalez dagen innan sammankomsten! (4 pionjärer från vår församling saknas på fotot)

Det var första gången jag fick vara på pionjärmöte tillsammans med Diurka 💖

Hon tillhör en annan krets (trots att våra församlingar delar Rikets sal) men hade inte möjlighet att fara på sitt eget möte.

Gearys var också där, och efteråt for vi på middag med dem. Vi hade en jättetrevlig servitris som vi samtalade en del med. Hennes föräldrar är från Haiti men hon har vuxit upp här, och hon hade bara jobbat några dagar på El Patio de Frida. Innan vi gick samtalade vi lite till och ville lämna ett visitkort till jw.org till henne...

Det visade sig att hon är en syster! 😄 Så det blev kramande och fotande, och hennes arbetskompisar måste ha haft en del funderingar efteråt.

Två dagar efter pionjärmötet återvände vi till samma Rikets sal i stan för specialföreläsningen. Församlingen där har få äldsten just nu och hade bett Joel komma och hålla talet eftersom han ändå skulle hålla det i vår församling dagen därpå. Effektivare användning av resurserna 😉

Nu till det vi alla väntat på, Minneshögtiden!

I år hade vi totalt 245 närvarande, men bara 12 var på Zoom, så det var riktigt fullsatt och galet varmt.

Marianelas stand in på jobbet i bancan kunde inte jobba den sista timmen för henne, så hon försökte fråga sin förman om hon kunde få stänga tidigare den söndagen. Normalt stänger hon kl 18, men 17:45 skulle transporten gå från Maimón. Hon slavar för denna firma 7 dagar i veckan, 10h per dag, men vad blev svaret? Hon kunde få stänga 17:50, 10 minuter tidigare! Men så generöst! 😒 Det hjälpte förstås inte alls, så hon blev tvungen att koppla upp på Zoom i stället. Sen strulade nätet, så hon hörde bara början, men men...

Elisabet kom, om än sent för de körde vilse i San Marcos, tillsammans med sin pojkvän. Marlyn i mitten har följt med mig på det studiet. Aris var en överraskning! Jag har studerat med henne tidigare, men hon kom aldrig på nåt möte då. Nu mittiallt bestämde hon sig för att komma. Hon var positivt överraskad av hur väl allt var organiserat sa hon, så förhoppningsvis kan det leda till nåt mer framöver.

Till nåt helt annat; vi fick syn på den här skutan en dag när den kom ut från hamnen. Club Med 2 heter den visst, och är ett av världens största segelfartyg. 

Helt annat nr 2; mitt i all turbulens med huset vi bor i fick jag också besked om att AI tar över mitt extraknäck. Sen 2019 har jag jobbat lite smått online med korrekturläsning, men fler och fler kunder har övergett företaget jag jobbar för och börjat använda AI-skrivna texter i stället. Den sista spiken i kistan kom under mars månad då ett företag som brukar beställa hundratals texter varje månad också tog steget över till AI. Men "chefen" har jobbat för att vi ska få fortsätta med att redigera AI:s texter, och lyckades därmed rädda jobben för några av oss. Jag var glad att få vara en av dem som fr o m denna månad fortsätter som "redaktör" för HWT 😊 Det blir en del nytt att lära sig, men förhoppningsvis en givande utmaning som på sikt även kan ge lite mer ekonomiskt.

I fredags var vi på en spännande hike, men jag lägger upp bilder från den i ett separat inlägg.

Nu på söndag har vi sammankomst, och så måste vi snart börja tänka på refrängen igen. Men för tillfället har vi hela stora balkongen däruppe till vårt förfogande, och t o m Simba verkar gilla utsikten 😻

Hasta pronto!