Oktober var en jobbig månad. Visst hade den sina glädjeämnen, men det mesta överskuggades av att Barnabas var sjuk, och sedan att han var borta. Det lär ta ett tag att återhämta sig från det har jag insett. Men vännerna och deras support var helt över förväntan!
Vi fick blommor dagen efter 💖
Vi blev hembjudna till Jarek o Sylwia på middag och fick en chans att komma bort hemifrån och tänka på annat.
Dagen efter det bjöd Rosa oss på lunch. Vi kom dit efter tjänsten och fick slänga oss i poolen för att svalka oss medan hon förberedde det sista.
Förutom det fick vi många fina meddelanden och omtanke från alla möjliga. Eftersom de flesta här inte gillar katter hade jag inte räknat med att de skulle kunna förstå, och det kanske de inte gör heller. Men de vet hur mycket vi gillar katter och lyckades förmedla en empati som var riktigt rörande. Samtidigt var det för mig en värdefull lektion i att kunna sätta sig in i andras situation och vad de går igenom. Hoppas att jag ska kunna bli bättre på det.
Ett av våra finaste och mest speciella minnen från oktober var nog att vi fick se årsmötet tillsammans med Arnolds. Det var första gången för oss, och det var sannerligen ett minnesvärt program. Nu har äntligen alla andra fått tillgång till nyheterna också, så det är fritt fram att konversera 😅
Vårt fokus, även när vi inte orkat med så mycket annat, har varit att komma ut i tjänsten med vännerna.
När vi får umgås med vännerna och samtala med människor i allmänhet om lösningen på alla problem så slipper vi tänka på våra egna sorger för en stund. Och även om det var det enda vettiga vi lyckades göra den dagen så var det åtminstone värt ansträngningen!
Förutom all uppmuntran från vännerna har vi också haft fina samtal i tjänsten. En morgon när vi gick i Maimón hittade Joel och en syster en tjej där man inte kunde tro att det bodde någon. Huset är bara halvfärdigt och ser lite övergivet ut, dessutom är det undangömt längst in i en gränd. Men någonting fick dem att kolla läget och de hittade Mercedes. Hon själv menade förvånat att det måste vara Gud som skickat dem för att de lyckades hitta dit.
Efter ett fint samtal sa Mercedes att hon tyckte sig ha sett Joel förr, hos hennes mamma. En blondin brukade komma och studera med mina systrar, sa hon. Joel visade ett foto på mig i sin mobil och sen stod det klart vilken blondin det gällde.
Innan vi lämnade distriktet för dagen ville jag träffa Mercedes, så Joel visade mig dit. Jag förhörde mig om hennes systrar och mamma, för det är ett tag sen vi haft kontakt. Mercedes hade redan varit inne på hemsidan som hon blivit tipsad om, och hade sett att man kunde begära att få besök. Som hon själv misstänkt var det lite onödigt att fylla i online-formuläret nu när vi redan fått kontakt, och jag lovade komma tillbaka nästa vecka för att visa henne hur våra bibelkurser går till.
Tyvärr var jag fullt upptagen med veterinärbesök onsdagen efter, men eftersom jag hade fått hennes telefonnummer kunde vi ha kontakt. En vecka senare fick vi äntligen chans att sitta ner och titta på broschyren och lektion 1 tillsammans. Hon laddade även ner JW-appen för att ha tillgång till Bibeln, broschyren, dagens text med mera. Storebror Daniel fick se en Kevin-video också innan vi for.
Förra veckan hade hon jätteont i halsen, men åtminstone hörde hon av sig tidigt på morgonen så att vi inte skulle komma dit i onödan. Men imorgon hoppas vi att ingen av oss ska få förhinder, så att hon kan få fortsätta sin bibelkurs.
På tal om nåt helt annat - plötsligt har grannen kapat ner den frodiga hibiskushäcken som stod som en grön mur mellan våra tomter. Tack och lov har vi lite blommor på vår sida fortfarande, men den där häcken sträckte sig några meter högre och var både ljuddämpande och ett insynsskydd. Så här ser utsikten från vårt köksfönster ut nu... och så har de förstås nåt bullrigt byggprojekt på gång i stället för det som var en grönskande trädgård. Nåja, vad kan man. Det är bara att vänja sig...
Avokadosäsongen är i full gång och vi har fått så många avokados av vännerna att vi knappt hinner äta upp dem vartefter. När de blir för många samtidigt blir det att göra guacamole.
Vi har även fått tag på några eftersläntrare till mangos. Så förutom att vi ätit dem färska har vi satt in i frysen för att kunna ta fram när säsongen är helt slut, nu när vi ändå har en ordentlig frys att tillgå.
Chinola (passionsfrukt) från grannen 😋 De är inte billiga just nu, så det är en uppskattad gåva 💛
Nu ska det göras juice!
Värmen börjar äntligen normaliseras. Det tog en månad innan vi fick uppleva att temperaturen var under 27C, om än bara för en liten stund på morgonkvisten. När det dessutom står 32C men upplevs som 43C pga luftfuktigheten, då är det ingen lek längre. Så det har bidragit till en del huvudvärk, och den onormala tröttheten. Men vi nöter på i förhoppning om att vädret ska bli svalare och att energin ska återvända.
Btw, idag är det 25 år sedan Joel och jag träffades för första gången. Time flies! 🙈
