Jaha ja, då var vi här igen då. Lite lättare tycker jag faktiskt att det har gått i år, förmodligen för att vi medvetet försökt undvika sånt som stressar. Man är ju inte 25 längre. Och ett av mina personliga mål med det här tjänsteåret är väl lite åt det hållet också; ingen stress och press. Sen har jag så många andra mål jag skulle vilja lyckas med, så vi får se hur det går att kombinera... 🙈
Resan hit var det ja...
Mamma o pappa vinkade av oss på tågstationen i Bennäs när vi rullade iväg mot flygplatsen i Helsingfors. Ungefär i samma stund hade markpersonalen på flygplatsen gått i oannonserad strejk, så det var lite kaotiskt när vi kom fram. Ja, med finska mått mätt ska tilläggas.
Efter en del om och men kunde vi checka in, väskorna hela vägen till Puerto Plata och oss själva bara till Frankfurt. Vi fick veta att det fanns stor risk att våra incheckade väskor inte skulle följa med på samma resa.
Vår ursprungliga plan var att spendera natten på flygplatsen, om än på rätt sida om säkerhetskontrollen denna gång. Men Kenneth o Mikaela visade oss oförtjänt, generös omtanke och lät oss sova över. De hämtade oss efter sitt möte i Esbo och vi fick en trevlig kvällsstund med varma mackor och hemodlade tomater och chili. Stackarna steg upp före kl 6 och Kenneth körde oss tillbaka till flygplatsen. Vi hoppas att vi inte helt rubbade resten av deras besöksvecka!
Det var en ovanligt lång kö till säkerhetskontrollen pga strejken, men vi tog oss igenom, jag hann köpa mina obligatoriska pingvin-pastiller (svindyra numera!) och vi gick till boardingen. En annan ovälkommen nyhet var att man måste köpa sin sittplats om man vill sitta tillsammans. Men gentlemannen bredvid mig hade inget emot att byta med Joel, så vi fick sitta tillsammans ändå.
Väl framme i Frankfurt behövde vi checka in igen. Jag frågade om bagaget och fick beskedet att det anlänt med oss, puh! Vi strosade runt lite, åt nåt smått och efter ett tag var det dags för nästa flyg.
När vi lokaliserat våra sittplatser bara gapade jag - vilket benutrymme! Vi satt vid en nödutgång, och bekvämare än så blir det inte i economy class 😅 Ett utbud på över 100 filmer var också tillgängligt utan extra avgifter, och vi fick pannacotta till efterrätt. Condor revanscherade sig 😉
Nästan 10 h senare såg vi solen gå ner över DR och det var dags för landning. En broder i vår tjänstegrupp hämtade oss, och Jennifer hade lagat en linsgryta och fört till oss så att vi skulle ha nåt att äta vid hemkomsten 💕
Katterna satt utanför och välkomnade oss, de var nog nöjda över att vi var hemma igen.
Med mat i magen och efter en dusch stöp vi i säng 4:45 vår tid, 21:45 här 😵
Barnabas sov tätt intill mig nästan hela natten 😻
Redan första dagen (torsdag) for vi runt och kollade på kylskåp, det var dags att förnya sig. Den gamla stackaren som hängt med oss sedan starten i San Marcos orkade inte hålla tillräckligt kallt längre. Vi har åtgärdat det ett par gånger, men problemet har återkommit. Eftersom vi gärna storhandlar och slipper åka in till stan så ofta så blev vi glada över att äntligen hitta en "europeisk" modell, med frysdel med lådor nertill. Vår hyresvärd som varit i hemelektronik-branschen tidigare gillade märket, sa att de tillverkas av LG. Dessutom var den rabatterad, om än inte billig, men det hade kunnat vara värre. Hoppas den håller till Harmageddon!
På fredag eftermiddag träffade vi Scott o Michele på stranden, och jag fick en efterlängtad chinola-juice (passionsfrukt) 😋 Våra amerikanska vänner hade kommit tillbaka hit bara ett par dagar före oss.
På lördag var vi ute med vännerna i tjänsten. Vi blev varmt(!) välkomnade och försäkrade om att de saknat oss och var glada över att vi är här igen.
Detsamma bör faktiskt tilläggas om vännerna i Munsala 💕 Det är en av bonusarna med att pendla mellan två liv, man får suga i sig lite extra uppskattning vid varje avsked och välkomnande, sånt som man lätt glömmer bort att säga när vardagen bara rullar på.
Efter tjänsten med gruppen på söndagen skickade en syster hem mat till oss, så att vi skulle slippa göra lunch. En annan syster gav oss avokado från sin trädgård 😍
En liten reflektion; på helgerna har vi möte för tjänst hos ett äldre par i församlingen, och det har vi redan haft en längre tid. Brodern ombads hålla bönen före tjänsten, och i bönen tackade han för privilegiet att få ha möte för tjänst i sitt hem. Så fin inställning 💖
Måndagen spenderade vi med Scott o Michele på Lifestyle all inclusive. De hade fått dag-pass för oss alla fyra av någon promoter på flygplatsen. Förhoppningen från hotellets sida var nog att kunna intressera oss för deras timeshares, fast de insåg snabbt att vi inte skulle investera 😝 Men lunchbuffé, poolhäng och gratis drinkar fick vi ju ändå 😎
Sedan i tisdags har vi försökt komma in i rutiner igen. Att ta sig ut i tjänst på nytt på eftermiddagarna har inte funkat än, delvis pga värmen. I torsdags var vi tvungna att ta Barnabas till veterinären i stället. Korta versionen - han är mager, har haft dålig aptit och druckit mycket vatten. Vi medicinerade för njurproblem som han haft tidigare men han blev inte bättre. I stället matvägrade han helt. Veterinären rekommenderade blodprov och ultraljud. 4500 pesos senare fick vi veta att allt ser bra ut 😑 En lättnad förstås, men hela processen med att få honom till veterinären kändes ju rättså onödig. Nåja, han äter lite bättre, och vi fortsätter med medicinen över helgen. Sen hoppas vi få återgå till det normala!
Imorgon hålls sammankomst i Munsala, 800 m från mamma o pappa, i lokalen där vi hade vårt bröllop. Det är en sån där "first ever" som vi gärna hade upplevt, men ibland måste man välja.
Nu kör vi på med en ny säsong i Javillar! 💪😅
