Nu har vi lagt ännu en säsong till handlingarna och har i skrivande stund varit borta från DR i precis en vecka. Men innan jag går in på resan och dagarna i Munsala kör vi en liten återblick på de sista veckorna på ön.
Mangosäsongen drog igång, och vissa träd var mer fruktbärande än andra. Tyvärr missar vi alltid den bästa delen av säsongen, men vi hann med en del innan vi åkte. I bästa fall finns det frukter kvar mot slutet av september också.
Ibland knäpper man ett foto i tjänsten, även om vyn inte alls gör sig på bild. Vägen här är betydligt brantare än vad den ser ut, och det blir ett riktigt benpass att ta sig uppför och hemåt igen.
Andra gånger får benen vila 😅 Så här brukar det se ut när jag åker med Kastia till studiet med Naily. Och det går undan när Kastia kör!
Ett av de trevligare studierna är när man får lite kattgos samtidigt, som här med Michi hos Yolanda. Hon fick sig ett bra hem den lilla krabaten 😻
Den nästsista veckan, när jag ville gå så mycket i tjänsten som möjligt innan allt stök inför resan, då avbokade studierna på löpande band... Så en eftermiddag var jag med Esperanza i vagnstjänst istället. I händerna håller hon en liten läsk och en muffin. En förbipasserande såg där vi satt, gick in i närmaste colmado och kom ut med fika till oss. Han gav det utan att säga ett ord och gick vidare. Lite besynnerligt med storligen uppskattat i värmen!
Varmt har vi haft det minsann! Så vi har försökt klämma in nån strandstund då och då för att få en tillfällig lättnad. Nu de senaste dagarna har de äntligen fått regn, men torkan hann bli besvärlig innan.
Vår vän Sylvian bjöd på lunch och dessa norska läckerheter innan hon lämnade ön, utan planer på att komma tillbaka. Ifjol reste vi ju tillsammans från DR, i år stack hon lite tidigare. Det har varit trevligt att ha henne i grannskapet, även om vi varit i olika församlingar och inte hunnit ses så ofta.
En sista eftermiddag på beachen fick vi tillsammans med Scott & Michele på vår favoritstrand Viejo Oscar!
Vi var nästan ensamma, även om det var ståhej uppe på ena udden där det förbereddes för en filminspelning enligt vad det sades. Men vi fick njuta i lugn och ro, kanske en sista gång...
Innan vi for till stranden var vi i tjänsten, och gjorde återbesök där en nydöpt kreolbroder bor. Han odlar allt möjligt, däribland passionsfrukt, och jag hade pratat med honom tidigare om att köpa frukt av honom när vi råkar vara i närheten. Jag bad Joel o Scott kolla om Willie var hemma medan jag och Michele var på ett besök. När jag kom ut igen stod Joel där med en stor påse i famnen, fylld med både batat, passionsfrukt och ägg. Men han hade inte fått betala. Jag försökte prata vett med Willie, att dealen var ju att vi skulle köpa frukt av honom, men han var obeveklig. "Vi är bröder och systrar" sa han. "Det spelar ingen roll om vi är vita eller svarta. Det här är från Jehova". Så för att inte förolämpa hans frikostighet tog vi emot påsen och tackade så gott. Tills vidare får vi låta Jehova återbetala honom för hans generositet. 😇
Efter packande och städande var det då dags att lämna över till samma tjejer som förra året...
Lite emotionellt är det alltid när man ska lämna katterna för så länge, men det känns skönt att veta att de är i trygga händer 💖
Vårt flyg gick ju från Punta Cana denna gång, så långt från Puerto Plata som man kan komma i DR i princip. Men godingarna Tre o Andie tog sig en roadtrip och körde ner oss! 💞 Vi hade bokat airbnb till oss alla fyra och fick en fin nerresa plus kväll o morgon i Punta Cana tillsammans.
Sightseeing i Cap Cana innan solen gick ner. Området är privatiserat och helt uppbyggt för turismen, och vi var tvungna att ha specialtillstånd bara för att få åka in och titta 👀 Tyckte det här påminde om El Gouna i Egypten, för en sisådär 20 år sen 😅
Dagen efter skjutsade de oss till flyget. När vi satt och väntade på boarding började vi samtala med en mor + vuxen son från Italien, med dominikanskt ursprung. Efter att ha pratat om allt möjligt och det närmade sig avgång passade jag på att visa ett visitkort och fråga om hon varit inne på den hemsidan någon gång. Hon skrattade till, gav mig en kram och sa att hon hade misstänkt att vi var vittnen, hade tänkt fråga. Själv studerar hon, av och till under väldigt lång tid verkade det som, och hon hade varit med på Minneshögtiden i Santo Domingo i år. Konversationen tog en annan inriktning och boardingen blev 1h sen, så vi hade tid. Lisett som hon heter kände det som att Jehova gav henne en knuff i rätt riktning igen i o m att vi träffades, och vi fick lite mening med den långa väntan.
Väl framme i Bryssel unnade vi oss lunchen på bilden innan vi flög vidare mot Vasa via Arlanda.
Det var kallt och regnigt när vi landade, men nu har vi fått några härliga dagar 😍
I lördags var vi ute i tjänst med pappas o mammas tjänstegrupp, och njöt av att även få in den i dominikanska icke-existerande fikapausen!😋
Igår (måndag) åkte Joel upp mot Kiruna för att spendera några dagar med föräldrarna och lillebror Adrian. Jag är kvar i Munsala med mamma, och pappa är på äldsteskola i Vasa så honom ser vi bara på kvällarna. Det är skönt att få varva ner innan jobben börjar i juni, och så räknar vi ner tills Elina o Henke kommer hem från Malawi, och så blir det sammankomst i Tavastehus! 💖
Gosevännen Leo tog genast Joels plats i sängen, så att moster inte skulle behöva sova ensam 😽 Han sov inne hela natten, ända tills pappa steg upp och började göra sig i ordning.
Efter en lång säsong med varierande utmaningar och välsignelser njuter vi nu storligen av denna underbara årstid och lugnet på landet! 💚
