Nu är den gjord igen en gång, den långa resan över Atlanten. Vi borde ju börja ha kläm på det här, med handlande och packande och avsked. Men det är lika stressande varje gång. Eller kanske det till och med har blivit lite värre med åren, man är ju inte 25 längre. Men som sagt, nu är vi på plats och allt har gått bra. Och vi slipper förhoppningsvis fundera på att korsa oceanen på många månader!
Medhavd fika på tåget till flygplatsen; rågbrödsmackor, Snellmans "riktiga" knackkorv och hemlagad vinbärssaft - det dröjer ett tag innan vi smaskar på sånt igen!
Vi var inställda på en inte särskilt bekväm natt på flygplatsen, men jag räknade inte med att vara fast på fel sida om säkerhetskontrollen... Utbudet av stolar var väldigt begränsat, och möjligheterna att ligga ner ännu färre. Vi hittade de här hårda "bänkarna", och var glada över att ha sittdynor med i bagaget! Det gällde mest att få tiden att gå, och vi kanske slumrade en timme.
Jag blev däremot positivt överraskad över att de redan hade öppnat Tax Freen när vi checkat in. Så vi fick med oss den obligatoriska Pingvin-lakritsen!
Under mellanlandningen i Frankfurt hann vi köpa oss lunch. Efter många om och men kom vi oss iväg mot Puerto Plata nästan en timme senare än planerat.
Det såg så fridfullt ut där uppifrån. Havet var alldeles lugnt, bara några små krusningar. De små molntussarna reflekterades i vattenytan, och jag var tvungen att ta en bild, som för att minnas känslan. Vi hade kommit oss iväg igen, vi och allt vårt bagage, och nu kunde vi inget annat göra än sitta i lugn och ro och vänta på att komma fram.
Lite osäkert var det ju kring ankomsten eftersom stormen Fiona hotade nordkusten. Men tack o lov hann vi komma hem innan ovädret kom över oss. Jennifer hämtade oss från flyget och tog oss via La Sirena så att vi kunde handla lite basvaror. Butiken var fylld av folk, köerna ringlade långa och hyllorna gapade tomma. Alla bunkrade inför stormen tydligen. Vi fick med oss det vi behövde och kom till lägenheten i Costambar när klockan började motsvara 2 på natten för oss.
De här två darlingarna välkomnade oss till en väl omhändertagen lägenhet. De har skött allt så bra och varit väldigt ansvarsfulla, så nu ville de visa oss runt och även förklara om nåt gått sönder eller eventuellt inte motsvarade våra förväntningar.
De har t o m drivit upp paprikaplantor åt oss! Och min garderobsblomma som jag höll på att ta livet av redan innan vi for hade fått vara på planthotell hos deras faster, så den ser finare ut än på länge.
De här två har blivit omskötta också, men jag tror nog att Barnabas tyckte att det var skönt att få hem sina egna människor.
Simba har varit lite mer tillgiven än vanligt han också. Men han slickar sig frenetiskt på bakkroppen och börjar likna en nakenkatt. Vi vet inte om det är nån allergi, eller parasit, eller stress... Nu har vi i alla fall försökt att avmaska, och så får vi se vad nästa steg blir.
Vad gäller Fiona så blev det inte så allvarligt här hos oss. Det blåste en del och kom rätt häftiga skurar periodvis, men inget som vi ens satte orkanskydden för. Däremot var vi utan el 18 timmar i sträck, som ett riktigt dominikanskt välkomnande 😑
Himlen var så vacker över berget när vi kom till vårt första möte. Och vi fick ett varmt mottagande och många innerliga kramar. Den äldre broder som höll den avslutande bönen t o m tackade för att vi hade kommit tillbaka till dem. Det är mycket som det inte är nån ordning på här, men åtminstone är vännerna goa och hjärtliga 💖
I onsdags var vi i Maimón...
Första dagen ute i tjänst från hus till hus här på vårt distrikt på över 900 dagar!
Det var både nytt och bekant på samma gång, och ganska snabbt kom vi in i det hela igen. Nästa vecka har vi återbesök att göra där.
Santiago och Beronica bor där ute och är föräldrar till tjejerna som bott i vår lägenhet under sommaren. De var så uppskattande över att flickorna fick den möjligheten och sa att det var ett bönesvar för dem. Och det var det sannerligen för oss också!
Daniela i blått är vår nyaste syster, som Beronica studerat med. Det var hennes andra gång från hus till hus, och efter tjänsten fick vi följa med hem till henne och fick en hel väska med avokado från hennes trädgård.
Pitahaya är det också säsong för just nu. De är inte särskilt billiga, men nåt måste man få unna sig 😉
Ikväll blev vi hembjudna till Jarek o Sylwia, vårt nya polska par. Vi hade en jättetrevlig kväll och åt gott. De kämpar på med spanskan men är redan en fin tillgång i församlingen, så vi hoppas att de kommer att trivas!
Helgen är ganska fullspäckad med tjänst, möte, bröllop mm, och plötsligt så var vi igång då igen. Det ska bli spännande att se vart den här säsongen tar oss... Men nu e det natidags! 😘
