Asfalt, campo och frukt!

 Vi har fått gjort en del ändå de senaste veckorna, när man ser tillbaka. Residencian är förnyad för ännu ett år. Det fick vi lägga en heldag på men tack o lov kunde Omar ställa upp som chaufför. När vi tankade igen vid hemkomsten kunde vi konstatera att vi kommit undan med 15€ i bränsle 😂 Han kör nämligen på gasol, vilket är billigare och drar mindre, men det var ändå inte illa på ca 500 km! 

Vi var över till Lupe o Antonio för att uppmärksamma deras bröllopsdag och samtidigt se huset de byggt här i Costambar. Tanken var att göra det lite snabbt, men de ville så gärna prata, och plötsligt serverade hon spaghettin hon kokat till dem uppdelat på alla fyra. Såna är de dessa våra "mammor" 💕

Vi hade en riktigt intressant (och skrämmande) konversation om hur det var för dem att växa upp under Trujillos regim. Antonio berättade om hur han som bara 7-åring hade sett en polis klå upp en ung man på gatan. Antonio hade frågat polisen varför han slog mannen, och fick svaret att det var ett Jehovas vittne, och dem ville Trujillo utrota. Den orädde och rebelliske Antonio hade då sagt att han, när han blir stor, minsann skulle bli ett Jehovas vittne! Han hade ingen aning om vilka vittnena var, men han höll fast vid sitt ord även om det dröjde lääänge (han blev döpt under vår tid i Javillar).

Inte får man gå hem tomhänt heller. Italienskt kaffe och olivolja, plus frukter från deras egen trädgård fick vi med oss. Det här är en lite udda filur, Mamón kallas den. Nu vet vi hur den smakar!

De här fick vi inte av Antonio, men jag fotade dem för skojs skull. De är rulos, en liten banansort som används grön i matlagning. Men jag tycker att de är goda som ätmogna, lite syrligare än vanliga bananer.

Något av det största som händer i Costambar just nu är...

...asfaltering av gatorna! De höll visserligen på här utanför oss i både mörker och regn...

...men med fortsättningen dagen därpå blev det inte så tokigt ändå.

Det här är utanför oss. Före-bilden högre upp är tagen på gatan intill, men behovet var stort på många ställen. Nu får vi väl se upp med fartdårarna i stället... 

Har fotat några olika byggnadsstilar. Det här är en systers hus i Maimón, och så här vill många dominikaner ha sitt hus - hälften murat och hälften i trä. Passar bra ute på landet.

De flesta är lite mer uppfinningsrika när det gäller färgerna...

...och de allra flesta har inte råd med den murade delen. I bästa fall har de åtminstone ett gjutet golv.

Som kontrast har vi den här byggnaden, granne med oss. Vi fick ta en titt på några av lägenheterna, och de är nyrenoverade och riktigt fina. Men trots att de är små ligger hyran på mer än tredubbelt mer än vad vi betalar... vilket också var en bra påminnelse om hur privilegierade vi är!

Ett möte var jag tvungen att stanna hemma och zooma. Jag fick en släng av förkylning i några dagar, men det redde upp sig ganska snabbt. Men det var nyttigt att se hur pass "tråkigt" det ändå är att vara på Zoom, så värdesätter man mötena på salen ännu mer.

Campo-dag i Ranchito med hela församlingen har vi också haft. Dagen började med regn, och jag ångrade att jag inte tagit med mig en kofta för det var riktigt hurvigt. 

Men det redde upp sig senare 🌞

För Omar var det första gången från hus till hus.

Tatiana var så nöjd, och vi andra också så klart 😊

Marcos var också med. Han blev pålyst som odöpt förkunnare i början av december. Så lite medvind har vi nog nu trots allt 😇

När det började bli dags för lunchpaus råkade några i bilgruppen ha ett samtal där det fanns en stor överbyggd uteplats, med stort bord och många stolar. Joel frågade husfolket om vi kunde få äta vår medhavda lunch där, och det var inga problem.

82-åriga Gisela satte fram av det hon kokat för dagen så att vi kunde få ta av det också. Dominikansk gästfrihet. Sen satt hon och sonen med oss och småpratade. 

Alla erbjöds att prova det andra tagit med, och någon hade sett till att det fanns is, läsk och plastmuggar till allihopa. Så förutom de trevliga besöken i tjänsten var lunchpausen det som gjorde dagen.

Hönsen och den stiliga tuppen städade upp efter oss.

Å på tal om frukt... På väg hem fick jag meddelande av kära fruktbärande Diurka. Deras krets (annan än våran trots att vi delar Rikets sal) hade haft sammankomst...

...och Maria hade blivit döpt! Det var hon och hennes familj Joel fotade när de gifte sig tidigare i år. Så nu har jag ett barnbarn till 😜

Färgklickar från den senaste månaden

 Vi har haft några riktigt turbulenta veckor i församlingen, och det har varit mycket extrajobb för bröderna att ta hand om. Så kan det bli när det plötsligt pålyses att samordnaren inte längre är ett vittne. Och egentligen har ju sådant inte uppkommit så plötsligt, utan det har tyvärr gått trögt en längre tid och funnits mycket att reda upp i efterhand. Nu hoppas vi att det värsta är över och att vi kan få lite vind i seglen. 

Tjänsterutinerna fortsätter ungefär som vanligt, med onsdagarna ute i Maimón.

Ibland måste man bara fascineras över färgerna

Tjänstegrupperna behövde göras om, och numera samlas vi nere i Javillar på söndagarna. Vännerna är duktiga på att understöda.

Javillar kan vara färgsprakande på sitt sätt, och åtminstone sätter våra entusiastiska, leende medarbetare färg på tillvaron!

Vidare på färgtemat; paprikaplantorna som tjejerna lämnade åt oss har gett skörd. Vackert röda blev de, om än rätt små...

Ibland behöver man koppla av efter en lång dag. Då kan man gå ner till stranden när solen är på väg ner...

...och ta en Banana Mama tillsammans med vänner 😋

I onsdags hade vi ett besök utöver det vanliga.

 Goda vänner, f.d. grannar och pionjärkompisar, med flera gjorde ett kryssningsstopp här i Puerto Plata och vi fick en chans att visa dem litegrann av vårt liv.

Givetvis tog vi dem med in i Javillar, först för ett besök hos JD Leather, som gör alla möjliga kvalitetsprodukter i läder...

...och sen till Martín, som gör smycken i silver och larimar, dominikanskas blå sten.

Efter shoppingen gick färden vidare till Costambar och hem till oss för en uppfriskande drink.

Vi fick en chans att prata och "catcha up" en stund innan vi behövde fara mot stan...

...och den förbokade lunchen. Klassisk dominikansk mat blev det så klart; moro (ris med ärtor), ugnsgrillad kyckling, makaronisallad, arepitas de yuca och givetvis avokado.

Det gav oss möjlighet att sitta ner hela gänget tillsammans och ha det gött innan de behövde fara till båten igen. Kort och intensivt, men väldigt trevligt! 💕

"Min syster" Karin var den som hörde av sig och satte bollen i rullning, så tack för det! 

Dagen därpå var det dags för kretsens pionjärmöte, om än bara med halva kretsen, men äntligen live efter så lång tid! Vi fick också träffa vårt nya kretspar för första gången, och hans tal var lättsamma och lockade fram många skratt. Vi är 249 pionjärer i kretsen (ca 120 var här i San Marcos rikets sal) och det är 26% av alla förkunnare, eller ett medeltal på 15 pionjärer per församling. Det blir intressant att se vad det blir av hela grejen här framöver, men vi fick åtminstone njuta av ett mycket trevligt och sporrande program tillsammans med nya och gamla vänner.

Mitt foto med Andie, där polackerna såg sin chans 😆

För en gångs skull fastnade Joel också på en bild, när Karla var i farten.

Imorgon kommer fortsättningen, sammankomstprogrammet, men det streamar vi här hemma. För att få till lite sammiskänsla har vi bjudit hem en del systrar som annars bara har sina mobiler att kolla på, men en efter en har de fått förhinder. Så vi får se hur det blir med vår Flygande Jakob till lunch och alltihopa, om vi får in ersättare i sista minuten eller... Annars vet vi vad vi kommer att äta de närmaste dagarna 😏

Och nu mina vänner, ska jag gå och se vad Joel har lagat till middag! 😋

Att försöka komma igång igen...

 Efter en sommar i Finland känner vi oss alltid lite ringrostiga när vi kommer hit igen. Men nu har vi dessutom varit borta från våra tjänsterutiner i 2,5 år pga pandemin. Lite är det som med det här att ha lärt sig cykla, man minns hur man ska göra. Däremot kan man ha tappat konditionen... Att knalla iväg ner till Javillar på morgonen, sen knata runt på distriktet, och så närmare lunchtid strosa hemåt igen - det är ett ganska säkert recept på huvudvärk för mig i den här värmen. Kroppen har glömt bort hur man fungerar aktivt i tropiskt klimat, och rätt många dagar har det stått på min väderapp att temperaturen "känns som" +40C. Jag försöker dricka vatten, pausa ofta och använda mitt paraply för att hålla mig undan den gassande solen, men det tar ett tag att komma in i det här igen. Turligt nog går vi ju också mot svalare tider även här.

En liten paus i skuggan nere vid stranden i Cofresi.

Tack o lov har vi Jennifer i vår församling nu, som bor ganska nära oss och har bil, och som dessutom är väldigt aktiv i tjänsten. Hon frågar alltid om vi vill åka med till möte för tjänst, och det sparar in på en hel del energi 😅

Min nya lilla tjänstekamrat som jag var så glad över att vi skulle få på spanska. Men nu använder vi ju bara mobilerna hela tiden...😶

Möte för tjänst hemma hos oss på söndagarna när vi går med tjänstegrupperna. Vi har haft söndagar med både 16 och 18 pers, väl understött!

Jennifer, Priscilla, jag och Sylwia. Jag fick samarbeta med besökande Priscilla den morgonen, och hon och hennes man (från USA, ursprungligen Puerto Rico) tjänade som specialpionjärer här i DR redan på 70-talet! Det var intressant att höra lite om deras erfarenheter från den tiden.

Samma morgon tog jag den här bilden i Javillar. Denna kvinna gör någon slags söt grötaktig massa som hon sedan säljer på gatan på eftermiddagen. Det är bara fantasin som sätter gränser...

På onsdagarna går vi ute i Maimón, på landet. Jag gillar dessa blommande träd, Flamboyan, men de flesta har blommat ut vid det här laget. Så jag ville passa på att fota detta.

Avokadosäsongen däremot är i full gång! Vänner som har egna träd förser oss med fler än vi hinner äta upp, i alla storlekar och former. Simba kommer alltid och sitter med vid bordsändan och förväntar sig att få lite avokado han också, knaskatten. Rå kyckling förstår han sig inte på, men avokado... 

När vi nu är inne på Simba... Jag rådfrågade veterinären och hon misstänkte att hans slickande kunde bero på skabb, som tydligen har förekommit här i området i sommar. Vi köpte en ampull som skulle droppas i nacken, något som vi gjort många gånger tidigare på Simba också. Samma kväll höll Joel fast honom och jag försökte få till en liten bena så att dropparna skulle nå huden. Simba ålade sig och skrek för full hals som om vi höll på att ta livet av honom, en riktig drama-queen 😾 Barnabas som var ute kom rusande till glasdörren och började ängsligt jama han också, för han trodde säkert att vi var på väg att slakta hans bror. Ack dessa två... 🙈 Nu en vecka senare är Simba aningen bättre, men vi är fortfarande inte säkra på att det var rätt lösning. Idag har han slickat upp ett nytt sår på ena sidan, inte kul. Åtminstone sover och äter han som han ska, men vi skulle förstås vilja komma tillrätta med problemet. 

Vi har fått upp våra nya finska gardiner med björkar och tallar på, en bröllopsdagspresent från Elina o Henke 😍 Jag har inte kommit mig för att fålla upp dem än, utan bara gjort knutar, men nu vet jag inte ens om jag ska kapa av dem eller låta dem vara som de är... Ack alla dessa beslut som ska fattas 😆

I samband med vår tjänst i Maimón har vi bl a kunnat köpa stekost rakt från tillverkaren (vår broder Minaya är förman där). Så här blev det mangú (mos på kokta gröna bananer), stekost, picklad lök och avokado till lunch 😋

En annan onsdag köpte vi obehandlad komjölk rakt från mjölkbonden, åh så mycket godare än den eländiga UHT-mjölken! Vi kokade den själva innan användning. Sen gjorde Joel risgrynsgröt på en del, och jag testade att göra yoghurt bara genom att använda en klick befintlig yoghurt, och det funkade riktigt bra. Nu vet vi 😉

Michael, Eboni o Levi kom på besök för ett par veckor sen. De har installerat sig i sin gamla lägenhet i Villa Isabela och anpassat sig bättre än de förväntat. Det är annorlunda nu när de har en 3,5-åring att ta hand om, men han är formbar.

Levi älskade att busa i vattnet med "tio Joel", och jag tror Joel njöt nästan lika mycket han också

Vid infarten till Javillar har det öppnat ett nytt ställe för snabbmat, en lite onödig frestelse när man är hungrig och på väg hem från tjänsten. Det här fick vi för knappa 3€, och med avokado till så räckte det som lunch till oss båda. Så det är inget hemmansköp, men ändå inget vi ska låta bli till en (o)vana.

Joels morgonpromenader har däremot blivit till en nyttig vana, och han passar på att fota de olika soluppgångarna han får njuta av.

Den som tittar noga ser kryssningsfartyget på väg in i hamn...

Jag är inte den som är uppe i gryningen, men jag tar gärna en promenad när solen är på väg ner i stället. Dessutom har vi skaffat gymkort här alldeles intill, och försöker gå dit 2ggr/vecka. Jag behöver det för rygg och nacke, och att slippa nackont är en ganska bra motivation. Vi hoppas vi ska orka hålla igång den rutinen.

Trevor o Andie är tillbaka vill jag också nämna. De har haft en lite tung uppstart efter en ganska tung sommar i Kanada, men de är tuffa så de kommer nog igång igen så småningom 💪😇

Idag hade vi en välbehövlig pasarato med församlingen, för första gången efter pandemin. Alla bidrog med något till lunchen, typ knytkalas, sen fanns det domino och andra spel, och så skulle det förstås dansas! Merengue, bachata och en uppspelt stämning - det var ett steg mot att komma tillbaka till det vi hade innan pandemin!

Men nog blir det skönt med en (någorlunda) ledig måndag imorgon..!