Österbottnisk sommar när den är som bäst!

 Det är många, många år sen jag/vi har upplevt våren här i Munsala, eller i Norden för den delen. I år valde vi att resa redan i början av maj, ifall det skulle börja strula med flygen igen. Men det gick som bekant vägen. Så när vi kom hann vi t o m uppleva att det snöade ett par gånger. 

Påskliljor och narcisser i trädgårdslandet, men fortfarande inga löv på träden.

Det blev lite pysslande här och var...

Det fick även bli en och annan bukett att njuta av inne.

Fika vid ladan i Söderbacken, när vi var och inspekterade hemmanet i Vexala.

Så småningom började gräsmattan grönska och träden knoppas, och då var det tulpanernas tur.

En och annan vandring har vi varit på, innan myggen kom. Här hade vi fikapaus vid Hamnpotten på vandringsleden vid naturskyddsområdet vid Storsand.

Fika kan man göra hemma på altanen också 😋

Det här stället gränsar till Elina o Henkes tomt och är bara ett stenkast från oss - det skulle vi vilja ha som vårt sommarboende! 💓 Men de nuvarande ägarna verkar gilla att ha det de också 😜

Däremot har vi möjlighet att låna denna stuga under sommaren, bara 20 min från oss och med ett underbart läge vid Monåfjärden. Mamma o pappa sover i stugan, Joel o jag i bastukammaren och Henke o Elina i sitt taktält. Härliga dagar när vi väl lyckas koordinera allas jobb 😅

På SUP-tur med syrran 😍

Vi märkte att en fågel var i nöd en bit ut, och det visade sig vara en lom som fastnat i ett fisknät. Riktigt rejält intrasslad var den när vi väl fått i båten och Henke rott ut oss, men vi lyckades klippa loss den och den flög iväg (efter att ha försökt bita mig i armen och bajsat på mig 😒)

Pizza in the making hos grannarna

Pappa o mamma hade bröllopsdag...

Det firades storstilat, med bl a champagne och tårta som en av våra ryska systrar hade gjort 💖

Men för det mesta är det nog jobb som gäller, för min del inom hemvården här i byarna. Joel är också på samma jobb som tidigare somrar, ett städföretag.

Vi försöker träna regelbundet också, för det finns ett helt ok gym här i lilla Munsala. Oftast får vi vara helt för oss själva, men det blir rätt fullt ändå när vi far hela familjen samtidigt 💪😅

Soliga dagar i lugnet på landet, det har vi fått en hel del av under juni. Del 1 av semesterperioden tar slut nu efter helgen, men det finns tack o lov två delar kvar! Sommaren har bara börjat 😎

En liten summering

 Plötsligt så har jag lite egentid; Joel är på jobb, mamma följde med pappa på ett målningsuppdrag och Elina o Henke är upptagna med sitt distansprojekt i Malawi. Själv har jag ledig dag och tänkte passa på att bekanta mig med vår nya laptop. 

Efter varje avklarad säsong brukar jag göra ett litet sammandrag, och varför inte även denna gång? Det var ju speciellt på alla sätt att stanna två säsonger i följd och att komma underfund med allt kring pandemin, men i det stora hela har vi tillbringat den mesta tiden hemma i vår lägenhet.

Turligt nog trivs vi superbra i lägenheten, så det har inte känts som nåt straff att behöva vara hemma, tvärtom! Vi har fått göra tjänst hemifrån i stället för att behöva promenera ner till myllret i Javillar, vi har lett våra studier hemifrån i stället för att behöva gå ner igen i den heta eftermiddagssolen. Givetvis kan man sakna den mänskliga kontakten och andra detaljer med ett "normalt" liv, men är man så pass introvert som jag har nog fördelarna med pandemin uppvägt nackdelarna. Frågan är snarare om man kommer att kunna återgå till det normala igen om det skulle bli aktuellt...?

För att kompensera för de uteblivna promenaderna i tjänsten försökte vi ta oss ut antingen på morgonen eller eftermiddagen. Rätt ofta gick vi längs stranden. Den utsikten och att vara klädd för träning i stället för tjänst har definitivt varit ett plus, i synnerhet för Joel som sluppit långbyxor, skjorta och slips 😅

Katterna har varit bortskämda med att få ha oss hemma mycket, och de har nog varit terapi för oss. Det har varit mysigt att följa Simbas utveckling från bara 2 veckors ålder och hur Barnabas tog sig an honom 😍

Ömsom sol, ömsom regn, och ibland bägge samtidigt. Det är väl så det funkar det här livet. Personligen tycker jag ändå att vi haft mycket solsken i våra liv det senaste året, och mycket att vara tacksamma över. Att Omar blev odöpt förkunnare och att Arcadia blev döpt var förstås två milstolpar. Livets regnskurar kan slå ner en, men de hjälper en också att växa. Så det gäller att ta med sig lärdomarna och blicka framåt.

Vad vi har njutit av denna utsikt! Ja, helt ärligt var det här nog första gången jag inte ens hade nåt behov av att åka därifrån. Det har förstås inte bara med utsikten att göra, men en liten stund nere i Javillar fick mig att förstå skillnaden. Sedan pandemin drog igång har vi haft lugn och ro, sluppit oljudet och eländet som annars alltid varit vår vardag. Och nog har det alltid gått bra när vi varit i det, man vänjer sig och det har så klart också haft sina fördelar. Men när säsongen lidit mot sitt slut är det oftast det som fått en att längta till det lugna, fridfulla och vackra med den nordiska sommaren... Behovet av den omväxlingen var som sagt inte lika stor denna gång, men vi har minsann njutit av starten på sommaren här i Munsala ändå! Mer om det i nästa inlägg 😉