Men ve och fasa..!

 Nu är jag less på blogger och hela eländet!! 😩 Jag tänkte kika om någon hunnit läsa förra inlägget, och inser till min förskräckelse att mer än hälften av inlägget är borta! Här satt jag och kämpade med bilder som inte ville dyka upp, och bytte till att skriva på laptop:en i stället för att inget annat funkade alls, knappade på ett tangentbord utan ”å-ä-ö” och var så nöjd över att äntligen kunna publicera. Och sen är det bara borta, förlorat i cyberspace!

Det här skulle vara med...

....och Arcadia med sina ”maestras”

Resten jag skrev om minns jag inte ens, men åtminstone kan jag ju berätta hur det gått med Barnabas.

När vi hade tänkt ta in honom till veterinären i lördags så var han som uppslukad av jorden. Vi hade fått låna Rosas bil, men den stod här i onödan. På kvällen dök han tack o lov upp, vi hann misstänka att han blivit så dålig att han krupit undan för att dö. Men vi var tvungna att vänta till idag, måndag, på att kliniken skulle öppna igen.

Idag var han inne på morgonen, och vi fick låna Rosas bil igen. Sen behövde vi ju få in honom i flyttburen också, och det blev ingen lätt match. Han förstod vad det gällde och stretade emot till varje pris. Det blev en jakt runt hela lägenheten som slutade uppe på lampkonsollen i badrummet. Joel satte en tygpåse över hans huvud och fick ett rejält grepp och kunde tvinga in den panikslagne stackaren i buren. Inte alls vad någon av oss hade önskat, men valmöjligheterna var få.

 Veterinären var trevlig och det blev koll med ultraljud för att konstatera det som redan misstänktes - kristaller o dyl som blockerat och irriterat urinvägarna. Tydligen var det också förklaringen till hans övertvättande av pälsen på alla möjliga ställen. Så nu blir det medicin i en vecka och sen anpassat foder framöver. Billigt och bra! 🤑 

Träffade en riktig cooling på mottagningen. Han gick runt som om han ägde stället, och var mysig med alla som ville beundra honom och hans vackra blå ögon 😻

Nåja, så det sved lite i plånboken men åtminstone verkar Barnabas få tillbaka sin livskvalitet och vi vår frass 🥰 Så jo, om inget drastiskt händer de här sista dagarna så blir det nog en trevlig avslutning på detta knasiga år! 😁

En fin avslutning på ett konstigt år (hoppas vi!)

 Den här dagen blev inte alls som planerat. Redan på morgonen observerade Joel att Barnabas har problem med kisseriet igen, så nu måste vi försöka ta honom till veterinären imorgon. Det i sig räcker för att vända upp och ner på min tillvaro. Sen mitt i tvättandet for elen, som omväxling 😒 Det är lite knepigt att tvätta och städa utan el och vatten. Så jag satte mig med jobbet en stund för att känna att jag fick nånting vettigt uträttat och för att få fokusera på något annat. Fick prata med familjen i Munsala en stund också, det hjälper humöret. 

Men här tidigare har vi faktiskt haft flera ljusglimtar i tillvaron. 

Till exempel fick vi salmiak-leverans från Finland när Ilpo kom tillbaka till ön 😁 Nu ska vi nog klara oss till våren. 

Första veckan i december hade vi kretsvecka. Då blev det pålyst att församlingen fått en ny förkunnare, Omar som Joel studerar med. Det är särskilt kul för Tatiana, hans fru, och även dottern Darina. Hon var pionjär i Atlantica, den första församlingen vi kom till redan för nästan 13 år sen. Då hade vi aldrig kunnat gissa att Joel skulle få möjligheten att börja studera med hennes pappa!  

Veckan efter kretsveckan hade vi sammankomst, och då kom ljusglimt nummer två. Arcadia blev äntligen döpt. Dessutom var det Joel som fick privilegiet att döpa henne, vilket ju kändes lite speciellt.