Kanske är det bäst att avverka alla tråkigheter först (och de har varit en hel del!) så får vi avsluta med nåt positivare.
Efter att Rayders fru Maite dog känns det som att dödsfallen bara har avlöst varandra. Broder Montero, som jobbade på sammankomsthallen tillsammans med sin fru, dog helt knall o fall av en hjärtinfarkt. Såg ut att vara fysiskt i trim, hade alltid ett leende på läpparna, och endast 48 år gammal. Så det var dags att fylla sammankomsthallen för ännu en begravning.
Samtidigt som det dödsbeskedet nådde oss fick vi också veta att Daddi, en 38-årig pionjärbroder i kreol-församlingen, blivit påkörd och var allvarligt skadad. Dock hette det att han skulle återhämta sig, fokus låg på hans skadade bäcken. Men precis som ryktet säger så visade sig läkarna på det allmänna sjukhuset här i stan vara inkompetenta slaktare. När Daddi äntligen fick sin specialtransport till Santiago upptäcktes det att han även hade en bruten arm, lunginfektion och inre skador. Läkarna i Santiago var förvånade att det fortfarande fanns liv i honom. Men trots den fighter han var blev det dags för begravning igen, en och en halv vecka efter hans olycka.
Daddi tog hand om hundarna där vi bodde tidigare, och skötte också om Ciro åt oss när vi var borta. Vi träffade honom ofta ute i tjänsten, och han lämnade ett stort hål efter sig i församlingen.
Under Daddis tid på sjukhuset kom ett annat dödsbud. Denna gång var det vår lilla syster Winnifer som till slut förlorade sin kamp mot cancern. Hon var tapper och positiv in i det sista, och förtröstade helt på Jehova.
Fullpackad Rikets sal och många som stod utanför.
Gravsättning i San Marcos.
Det har förstås varit omskakande för vår församling, och speciellt jobbigt är det givetvis för föräldrarna och storebror. Men vännerna är duktiga på att ställa upp för varandra, och familjen har även återgått till sina andliga rutiner. En vecka efter begravningen var mamma Elisabeth och storebror Wilber ute i tjänsten igen, och det är förmodligen det bästa sättet att hantera sorgen efter Winni, som aldrig fick chansen att nå sitt mål att bli pionjär.
Mitt i allt elände har livet rullat på ändå. I januari var vi ner till Santo Domingo över dagen, i ett ärende som gällde förberedelser för specialsammankomsten.
Den största behållningen var nog att vi träffade på Jayson o Jessica, goda vänner som vi tappat kontakten med. Vi for på lunch med dem, och lite shopping, och fick en chans att ”catcha up”. De är fortsättningsvis specialpionjärer i en liten lantortsförsamling.
Så var det ju den värsta dagen i Barnabas liv också. En grupp veterinärer från Nordamerika gjorde gratis kastreringar och steriliseringar av katter och hundar, och jag tog dit honom. Han fick sitta där hela dagen i sin lilla flyttbur, utan mat och vatten, innan de till slut gjorde ingreppet. Stackarn 😿
Eftersom han inte var klar när vi kom för att hämta honom passade vi på att kolla in ”la puntilla”.
Det är flera år sen de byggt om och gjort en amfiteater för konserter där, och nu har vi äntligen sett det också. Till vänster i bild syns området där vi bor, på andra sidan sundet.
Den jobbiga dagen är glömd, och nu får man sova i sängen 😻
Från början var han obekväm med att vara inne, och tyckte att sovrummet var särskilt obehagligt. Men när vi kom hem från kliniken sent på kvällen när Winnifer hade dött, då kom Barnabas och lade sig i sängen med oss och sov där hela natten. Man undrar ju om de känner på sig när människorna behöver dem extra mycket.
Från och med februari är det omställningar i församlingen. Maimons församling har upphört och ett tiotal av förkunnarna och en hel del distrikt hör nu till Javillar. Igår var vi 103 på mötet, det blir absolut fullpackat! Så vi är i större behov av en ny sal än någonsin. Det är trevligt att vi fått lite lantdistrikt att bearbeta, vi var där första söndagen i månaden och utforskade.
Kretsens pionjärmöte!
Totalt är vi 249 pionjärer, varav 14 är specialpionjärer och 25 har gått skolan.
Vår ”kretsfru” Doris och de fem par i kretsen som skickas ut som ersättare för olika kretstillsyningsmän.
Vi tog in på ett airbnb i Santiago tillsammans med Wes o Alexis fr-sö för att slippa åka av och an. Här var det grillning på g uppe på taket.
Jag o Celinne
Två odöpta förkunnare, två studier, och Dora o jag.
Yondra o René kom också på vår sammis 😊
Från höger; nydöpta Adela, mamma till sin andliga mamma Marta, vars andliga mamma är Dora.
Både den nyblivna änkan Montero och fam. Gomez var på sammankomsten, och de fick del av välbehövlig uppmuntran. Mat i rätt tid för oss alla igen en gång.
En sen eftermiddag på väg hem från studier stannade en man med en golfbil och erbjöd skjuts. ”Ni är missionärer, va? Ni försöker hjälpa människorna här, och då kan jag väl få göra nåt för er” var hans resonemang. Och så fick vi skjuts fram till dörren 😊 Sånt som gör en glad.
Eller som när man kommer hem från en jobbig dag och hittar en kall öl utanför dörren 🍺😉
Eller som när man får en liten oväntad gåva av en pionjärsyster på sammankomsten 🥰
Hur i all världen hon kom att tänka på mig när hon såg den... 🤔🤪
Verkar som att våra vänner känner oss - öl till Joel och kattbok till mig 👍🏼😂
Avslutar med dessa sötnosar i kreolförsamlingen 😍
Man blir glad när man ser dem ute i tjänsten också!
Hoppas på ett mindre dramatiskt inlägg nästa gång..!
