Augusti 2019 var en minst sagt omväxlande månad.
Den 7/8 nådde vi en milstolpe - 20 år som gifta. Vi bestämde oss för att dra igång en församlingsfest a la knytkalas på Vexalavägen byagård.
Vännerna bidrog med pajer, sallader, bröd och dricka m.m. De hade även samlat ihop pengar som en gåva till oss 🥰 En välbehövlig hjälp en säsong som denna 😅
Kvällen avslutades med kaffe å tårta, som Joel bakat, och dans! Farbror Arne stod för några traditionella låtar, och hans egenkomponerade ”Ericas brudvals” 😊 Det var ett trevligt sätt att få träffas med alla vännerna innan vi åkte. Till min stora förvåning kom även kusin-Joel och Daniel 😃
Jag jobbade ett par skift till och sen hade vi några dagar på oss att ställa oss för resan. Det blev en shoppingdag i Kokkola med mor o far, för Joel fick äntligen hämta ut sitt pass där två dagar före avresa 😬🙈
Vi go’lunchade på Epoque i Jakobstad 😋
Sista kvällen i lillstugan...
Så var det dags igen. Väckning kl 3:30 för att ta sig till första flyget. Sen sitter det i ett tills man får gå och lägga sig på ett hotell i Santo Domingo 26h senare 😵
Kaoset på flygplatsen i huvudstaden när man börjar känna sig som mest utmattad höll på att ge mig en ångestattack.
Dagen efter när vi skulle ta bussen upp till Pto Pta var det en helgdag och kaoset förvärrades. Men då hade vi åtminstone fått sova ordentligt. Till all lycka kom vi oss med en buss så småningom.
Hem ljuva hem... å Skränis, som numera får heta Barnabas (tröstens son) var nöjdast i byn! 😻
Rara syster Kastia hade städat lägenheten åt oss tills vi kom vilket underlättade massor. Nästa dag fick vi fara på möte och träffa vännerna, och sen bar det iväg mot Villa Gonzalez och pionjärskolan.
Vi fick ett helt stort hus, med städerska inkluderad, att bo i under veckan tillsammans med tre systrar från andra församlingar. Vi fick det stora sovrummet med eget badrum 😊
PS: Ett stoooort tack till alla som hjälpt och stöttat oss på olika sätt denna gång, både med gåvor och rent ekonomiskt; våra föräldrar, släkt och vänner. Det skulle inte bli nån ny säsong utan er och vi är oerhört tacksamma! (Ord. 19:17). Vi ska göra vårt bästa för att visa samma generösa anda här i denna del av världen. 🙏🏼❤️😌
Våra logikompisar.
Camilo o Sofia, ett par från Teneriffa som också varit här i 10 år.
Genesis med sin mor Wendy. Wendy fick inte ledigt från jobbet för sin 3-dagars sammankomst förra året. Hon for på sammankomsten i alla fall, och när hon kom hem var hon utan jobb. Nåt nytt jobb fanns inte i sikte heller, så hon passade på att bli reg. pionjär. Månaderna gick, inget jobb, men de hade alltid det de behövde. För 4 månader sen lyckades hon till sist få ett jobb. Sen kom inbjudan till pionjärskolan. Hon blev inte beviljad ledighet för den veckan, så hon sa upp sig. Hon njöt av skolan tillsammans med sin dotter, och vad som händer framöver återstår att se. Förtröstan på Jehova är det inget fel på åtminstone. 😇❤️
Hela klassen och våra underbara instruktörer.
Nästan som efter en internationell sammankomst 😛
Avslutad skola och hemkomst firades med pizza från Sole Mio 😋
Nu får vi även avokados från vår egen bakgård 🥑🤤
Önskar att vi kunde skicka smakprov..!
Så var den ju den här filuren också, som ställde till med en hjärtinfarkt under skolans sista dag och fick åka ambulans till Vasa Centralsjukhus. Några stentar och dagar senare var han i full gång med att tvätta och städa ur vår bil för vinterförvaring 🤦🏼♀️🤷🏼♀️ Men lite skrämdes han nog, käre far!
Vi har haft fina veckor i Munsala, en fantastisk skolvecka (med ett mentalt sammanbrott under den 4:de dagen, men jag drar inte den storyn här 🤪) och nu har vi även haft en lite lugnare vecka för att försöka komma i form för nytt tjänsteår. Som jag hintat om i förra inlägget har vi två grejer på gång, redan till nästa vecka. Det skriver jag om nästa gång 😘
