Nu är det definitivt vår igen. I flera veckors tid har vi bjudits på olika blomdofter, antingen på väg ut i tjänst på morgonen eller på väg hem när solen börjat gå ner. Vi fascineras av färgsprakande soluppgångar och vackra solnedgångar. Dagstemperaturen viskar också om att en varmare årstid är på ingång, även om nätterna fortfarande är svala. Jag borde kanske tillägga att de som anser att nätterna är svala är desamma som när de sover på hotell ställer in AC:n på 27 grader... 😬
Till årstiden hör ju också Minneshögtiden. I år beslutades det att vår rikets sal skulle målas om, helst innan specialföredraget. Bara utsidan hanns med till det.
Ett nitiskt gäng rollade på.
Antonio o Lupe som bor bakom salen ställde upp med kaffe och vatten vid behov.
Nu har vi en blå sal i stället. Man får tycka vad man vill om färgvalet, men åtminstone är den mer ”Javillar” nu 😜
På specialföredraget var vi 127, och denna lilla tös gladde mig med sin närvaro. Jag studerade nämligen Bibeln med hennes mamma Wendy när vi var nya här på distriktet. Wendy följde med oss på en sammankomst och hade sin lilla dotter med sig, som då bara var en 3 månaders baby. Det var sista gången jag såg Wendy i livet, för några dagar senare dog hon av sina hjärtproblem. Jag hoppas verkligen få se mor och dotter återförenade i nya världen! 😌
Vi fortsatte att inbjuda under den sista veckan. Vännerna har duktigt ställt upp och vi kunde täcka våra distrikt i år 😊
Mest krut har lagts på själva Javillar, där vi även gått och påmint de som redan fått en inbjudan.
Lite rekreation hann vi också med. Poloneys jobbar som lärare och ville ta sig en strandeftermiddag i Cabarete när påskledigheten startade, och vi ställde gärna upp som sällskap. 😎
Chinola (passionsfrukt) Mojito med kokosflarn 😋
Vi kommer att missa nästa besöksvecka, så vi passade på att bjuda hem Frenchie o Doris på middag i o m att de hade ledigvecka.
Sen gällde det ju att få salen ommålad på insidan också.
Pillrigt värre.
Så var det dags igen.
Denna gång satt jag på baksidan, under bar himmel i fullmånens sken.
Det var för Ingrids skull, vår hyresvärds fru. Hon kom med oss för första gången, och hon behövde sitta på den stoltyp som fanns ute. Hon följde med i sin Bibel och markerade alla verser som lästes, ända tills det blev för mörkt. Då tittade vi tillsammans på min platta. Efteråt kommenterade hon att alla kändes som en stor familj. Vi hoppas på en fortsättning.
Blå-gult blev det 😜
Närvarosiffran sades ligga på 211 i år, men det synar jag. Vi hade ca 240 stolar och bara några få var lediga. Dessutom hade många mammor sina små barn i famnen. Och räknar man själar så var katten också där 😸 Om årets siffra var för snålt tilltagen så for det nog åt andra hållet ifjol, när det hette 288(!). Nåja, nånstans däremellan låg nog sanningen.
Det kändes lite konstigt att börja om med ”vanlig” tjänst igen efter så många veckor av inbjudande. Igår hamnade jag att gå till familjen som dumpade lilla sjuka Sira i vintras. Jag har medvetet undvikt dem hittills; jag har känt mig för upprörd på dem så jag har varit rädd att säga för mycket, och dessutom tyckte jag att såna som beter sig på det sättet inte platsar i paradiset hursomhelst 😤 Men igår var det alltså dags. Frun, som kanske är i 50-års åldern, satt i rullstol. Hon har fått nån slags inflammation i ryggmärgen och har svårt att röra sig. Tre dagar i veckan måste hon på terapi in till stan, och medicinen hon tar ger henne många biverkningar. Sympatipoäng nr 1.
På grund av hennes oförmåga att kunna ta hand om kattungen hade hon, enl vad hon menar, bett sin dotter ta med den till ett hus i Costambar där man jobbar för djurens rättigheter. Detta i hopp om att hon skulle få vård och ett bra hem. Hur det kom sig att Rosa hittade henne förtvivlat jamande på en ödslig väg förtäljer inte historien, men både frun och mannen verkade ärligt glada över att få veta att Sira numera har det bra. Sympatipoäng nr 2.
När jag visat videon om varför Jesus dog, och vi pratade om exemplet med den korrupte chefen, sa hon att det där har hänt henne. Ja, förutom hur det hänt oss alla i o m vad Adam gjorde då alltså. Hon jobbade på ett företag där chefen spelade bort företagets pengar på casinon, och i stället för den förväntade julbonusen fick alla anställda gå hem utan lön och utan jobb. Hon tog det inte så hårt för egen del sa hon, för de behöver inte betala hyra och hennes man står för maten för dagen. Men de som hade hyror att betala och som dessutom var gravida, dem oroade hon sig för. Ok, kanske hon har vissa paradisiska egenskaper trots allt...
Och på tal om Sira så får hon vara här hos oss nu när matte o husse ska vara borta över natten. Lite extra kattmys som vi inte alls har något emot 🥰😻 Hon snokade dessutom omedelbart fram en decimeterstor spindel som verkar ha bott bakom mitt sängbord 😨😵 Nu är den ett minne blott, om än ett obehagligt sådant.
