tisdag 29 januari 2019

Nästan bara bilder

När det varken finns tid eller skrivlust får det bli ett inlägg med mestadels bara bilder. De säger ju ändå mer än många ord.

Den trevliga punkten med erfarenheter från förra tjänsteåret 😊

Vi gjorde en smörgåstårta med kallrökt lax och räkor för att lyxa till det tillsammans med Paul o Michelle 😋

Cabarete-måndag tillsammans med José o Joli 😎

Frukostutdelningen fortsätter, och fler försöker låtsas vara katt 😼
Ni skulle ha sett hur hunden såg ut när den tog sig upp på avsatsen efter att ha bevittnat Tomis eleganta hopp 😹🙈

Grannlåt på köksbordet...

...och myspropp på soffan. 

Gryning över Puerto Plata när vi skulle iväg på campo-tjänst.

Rikets sal i Luperón

Ute på vischan. 

Över vattendrag, torrskodd 😅

Glada vänner 

Filmvisning

Det blev mycket gående!

Trevligt var det 😊

Vi lyxade till det och lunchade i Javillar idag, detta för 1€ 😋

För oss ny klängväxt som vi såg på väg till möte för tjänst 🌸

En nyhet är att Michael o Eboni blivit föräldrar för en vecka sen. Nu har de en liten Levi. 👶🏻





söndag 13 januari 2019

Det tuffar på.

Vi kan väl börja där vi avslutade sist, med lilla Sira. Rosa tog med henne till en veterinär i Sosua och hon blev ”inlagd” från torsdag till måndag. Veterinären gjorde inte särskilt mycket förutom att han gav henne nåt dyrt specialfoder, men hon verkar må bättre nu och fick flytta upp till Ingrid när hon kom tillbaka.

Så här ser hon ut idag 😸 
Vi har försökt att ”undvika” henne så hon lär sig att vara hos Ingrid, och det har funkat bra. 

Efter både sjukdom och några veckor när det varit svårt att få tag på återbesök och studier passade det bra med församlingens pionjärmöte. Denna gång var vi hos familjen Mazarelli.

Inget dumt ställe 😎

Som vanligt blev vi bortskämda med god mat, små presenter och trevlig samvaro. Programmet var inte fy skam det heller 😉

Sen har vi fortsatt i tjänsten med förnyad entusiasm.
Nån liten paus blir det förstås här och där.

I tisdags hittade Joel en tjej som flyttat från San Marcos till Javillar. Jag hade redan hört om henne från Diurka som hade börjat studera med henne, men hon visste inte var i Javillar hon bor nu. Diurka hade även sagt till Rosairy, som hon heter, att ”hon som studerade med mig hör till församlingen i Javillar och kan säkert fortsätta studera med dig”. Så när jag kom från besöket i grannhuset visade Joel var Rosairy bor och vi kom överens om att träffas igen dagen därpå för att återuppta studiet. 

Hon hade de två första kapitlen i boken understrukna och vet hur man förbereder sig. När jag frågade
om det passar bra för henne att vi fortsätter nästa onsdag samma tid sa hon att det var ok, ”men före det ses vi på mötet på lördag”. Det lät ju bra, men eftersom hon bara varit på ett enda möte i San Marcos ville jag inte hoppas för mycket. Hon har trots allt en baby att ta hand om också. 

Men hon kom, med sin pojkväns syskonbarn och babyn som för övrigt var lugn och förnöjd under hela mötet. Det blir intressant att se hur det hela fortsätter. 😊

Arcadia berättade om nåt hon var med om i veckan. Hennes barnbarn hade fött en baby med kejsarsnitt och Arcadia for till sjukhuset för att titta till henne. Precis när hon kom in i rummet var de på gång att ge henne en blodtransfusion, vilket Arcadia sa nej till på skarpen. Här är blodtransfusioner nåt man tar till så fort det ges minsta möjlighet, för de genererar mycket pengar. Jag vet inte vad den nyblivna mammans blodvärde låg på, men Arcadia lovade att genast skicka dit en juice på rödbetor mm som hon förberett just för att höja blodvärdet. Sjukhuspersonalen gav med sig, så knappast var det fråga om nån akut situation, men det hade det snabbt kunnat bli. Det visade sig nämligen lite senare att påsen de hade tänkt ge henne innehöll en blodtyp som inte var kompatibel med hennes 😱 Det misstaget hade kunnat kosta henne livet. 

Vi känner ju till många av riskerna som är förknippade med blodtransfusioner i länder där sjukvården håller en hög standard, men då kan ni försöka tänka er hur det kan gå i ett u-land... Så här sa Marigny vad gäller när hon i tjänsten möter någon som är upprörd över att vi som vittnen inte tar emot blodtransfusioner: hon frågar först om de känner någon som har dött för att de inte tagit emot blod. De brukar lite förläget säga att nej, det gör de inte. Då frågar hon om de känner nån som fått problem efter en blodtransfusion. Och då börjar de prata, om allt från överförda sjukdomar till dödsfall. Efter det är det inget dumt läge att visa vad Bibeln säger om blodet och dess användning och varför det är förståndigt att lyda. 

Som en extra passus vill jag nämna att här tvingas alla som ska genomgå en operation, av vilket slag som helst, att köpa minst en påse blod i förväg. Den kostar vad som för många är en månadslön. Efter operationen när det (förhoppningsvis) visar sig att de aldrig behövde ge transfusionen så behåller sjukhuset eller kliniken både blodet och pengarna. Dirty business indeed! 

Nåja, över till nåt trevligare.
Som till exempel att kunna köpa 4st ananas för 100 pesos (ca 2€) eller 2kg(!) passionsfrukt för 80 pesos! Det blir en hel del juice det 😋 


En trevlig eftermiddag-kväll med José och Joli och indiskt på menyn. Det har sannerligen sina fördelar att vara gift med en kock! 😉

Just nu är det lite sämre ställt med kocken, han har åkt på nåt magvirus och fått stanna hemma från både tjänst o möte. Men han är på bättringsvägen. Och jag hoppas att det är samma virus som jag redan hade i slutet av december, så att jag är immun. Vi får väl se...



tisdag 1 januari 2019

Crazy cat lady

Jag kan ju avslöja redan från början att detta inlägg bara kommer att handla om katter, så den som vill läsa om annat får vänta till nästa inlägg 😜

I och med tomrummet efter Ciro började jag engagera mig mer i vissa kattindivider på vårt distrikt, och har nu en liten rutt med återbesök kan man säga. Vi hade hur som helst kattmat över, så jag delar ut lite här och där till hungriga magar. 

Den första vi träffar på morgonen bor bara runt hörnet och heter Tomi.

Han kommer rusande så fort han hör att vi närmar oss och slinker graciöst under porten ut mot gatan. Vi måste försöka få det på film nån dag! Till en början var det bara för att få gosa lite, men numera är det nog maten som lockar mest. 

När vi kommer ner till Javillar brukar vi träffa på nästa favorit.

Först lite mys, och sen lite frukost 😸 Det är så intressant att se hur man kan lyckas vinna förtroendet hos en katt som aldrig blivit klappad tidigare, som är helt främmande för mänsklig beröring men som ganska snart inser dess värde. Då sitter vi där nöjda båda två.

Den här har gillat kroppskontakt från dag ett. Älskar att få vara i famnen. Han har dykt upp vid Arcadias colmado, och är väl den jag helst skulle ta med mig hem om jag vore ute efter en ny katt. Men han verkar rätt nöjd med livet vid colmadon trots allt, och jag vill inte ha nån ny katt. Så vi håller oss till våra små mysstunder när jag hälsar på några gånger i veckan. 

Den här kattmamman har jag alltid tyckt är så vacker, alldeles sandbeige. Och plötsligt en dag hade hon en liten skrotfia vid sin sida. När jag satte mig på huk hoppade lillan rakt upp i famnen på mig och la sig tillrätta och spann. När jag satte ner henne hoppade hon direkt upp igen. Hon tänkte adoptera mig, men jag var inte inne på den linjen. Little did I know...

Förra veckan hörde Rosa av sig. Hon hade gått sin vanliga morgonpromenad och träffat på en kattunge som någon ”kastat bort”, som de uttrycker det här. Katten hade skrikit så förtvivlat att Rosa tagit med henne hem och gett henne mat. Nu behövde hon snabbt hitta ett hem åt henne. Jag kände genast igen kattfröken på fotot som Rosa skickade - det var ju lillan från 
Javillar! Jag frågade Ingrid, hyresvärdens fru, om hon visste nån som vill ha en katt som blivit övergiven och som är väldigt gosig. ”Jag kan ta henne” sa Ingrid. 

Rosa kom hit med henne men vi stötte på problem. Katten är sjuk, har förmodligen nån skabbvariant, och behöver bad och medicinering m.m. Ingrid är nyopererad och klarar inte av att hantera allt det just nu. Så ni kan ju gissa var den lilla bor för tillfället... 🙄

Ser inte särskilt tilltalande ut när hon är nybadad, men har tack och lov redan repat sig ganska bra. Men hon får inte vara i sovrummet, och vi måste alltid tvätta händerna noggrant när vi rört henne. Så gällde det att få henne att gå på lådan, vänja sig vid att vara ute... ja det är mycket bök. Tur att vi haft lediga dagar! 

Så här skulle hon helst tillbringa all tid om hon fick välja. Men hon är nöjd med att sova själv i vardagsrummet hela natten, vi stänger dörren till sovrummet och hon håller sig lugn till morgonen. Det ska bli skönt att lämna över henne till Ingrid så snart som möjligt, som för övrigt tyckte hon skulle heta Sira 😛

I och med att hon kommer att bo i samma hus lär vi ju inte bli av med henne helt, men jag föredrar nog dessa ”lösa förbindelser” med tanke på hur vår situation är. Läste ett ordspråk häromdagen: ”Turen är alltid med dig om du vet hur man blir vän med främmande katter”. 
Ja om det då vore så väl...