Röda dagar och röda näsor

Förkylningstider. Det blir det här också, även om det inte har att göra med att man ”förkylt” sig. Men det är nåt extra tufft virus i farten denna gång, och först trillade Joel dit och sen blev det min tur. Igår (söndag) var Joel pigg nog att ta ut sin tjänstegrupp i Javillar medan jag sov bort hela förmiddagen. Det blev regnigt också, riktigt regnigt! Sen strömavbrott på det. Så vi såg det som en helt laglig chans till en slö-eftermiddag när vi kröp upp i sängen och kollade vår nuvarande favoritserie avsnitt efter avsnitt. Sånt får man inte göra annars, men regn+elavbrott+lite feber = kolla serier med gott samvete. 😉

Nu är det ju då ”ledig måndag” som följer på föregående slappardag, och imorgon lär det inte hända så mycket heller. Ja jag ska åtminstone jobba lite smått är det tänkt, men pga folks firande är det förståndigast att hålla sig hemma. T.o.m. mötet blev flyttat till onsdag i stället. Ett påtvingat avbrott i rutinerna kan man väl säga, inte helt ovälkommet för det.

Här en bild på när Arcadia var med på en elevuppgift på mötet nyligen. Hon hade en ny blus dagen till ära. Ack denna så förtvivlat godhjärtade men envisa tant! Jag blir mer och mer övertygad om att den här processen lär mig mycket mer än vad jag någonsin kommer att lyckas lära henne..!

Här hade Maribel med sig sina systerdöttrar på mötet, och det gick så bra (och Maribel skulle knappast tillåta nåt annat). Vilka kontraster jag bjuds på när jag samma eftermiddag studerar med både Arcadia och Maribel! Inte så att Maribel är motsatsen till vare sig godhjärtenhet eller envishet, men till skillnad från Arcadia låter hon ingen köra med henne. Hon är självsäker och kaxig och tar för sig. När nån ger henne en gliring kommer det svar på tal. Så här har vi en som kommer att behöva lära sig att tona ner i stället. Men det känns som att det kommer mer naturligt efterhand som kunskapen och kärleken till Jehova växer. Det är svårare att lära någon att älska och värdera sig själv efter 63 år av självförsakande. Vilken tur dock att ingen av processerna handlar om oss som undervisare, vi får bara försöka göra vårt bästa och sen vänta och se om fröet hamnat i rätt jordmån.

Var tvungen att fota dessa små dunbollar hos Ambioris: 7st kaninungar! Påminner om när vi hade kaniner hemma i Munsala, från två till femton i ett nafs. Men ännu i den här åldern är de bara mysiga.☺️

Joel bidrar med ett foto av ett av alla dessa originella hus man får se härikring. Ser lite ut som om Mumin-familjen skaffat vinterbostad i Karibien tycker jag.  

Hittade det här på instagram och snodde d. Kände liksom igen mig på nåt konstigt vis... 

Nu hoppas vi att vi i och med detta gjort bort vår del av sjukdomar för denna säsong, så att vi när nästa månad börjar bara kan tuta och köra! 

10-års jubileum!

Den 1 december 2008 klev vi ombord på ett flygplan på Arlanda med destination Puerto Plata, med varsin in-checkad resväska. Nästan allt det andra vi skaffat oss under våra 9 år i Skellefteå var antingen sålt eller bortskänkt. Vi skulle flytta till Dominikanska Republiken. 

Omtumlande var det rent känslomässigt, och inte hade vi mycket koll på vad vi gav oss in på. Nu 10 år senare är vi fortfarande kvar här, med ett fullt möblerat hem och förhoppningsvis med lite mer koll på läget 😜 Mer om det strax, men först till kretssammankomsten.

Här tillsammans med Troy och Rachel som numera är i samma krets som oss. De var tidigare i den engelska församlingen, men tog över Michael o Ebonis lägenhet i Villa Isabella när de flyttade tillbaka till USA pga graviditet... 

Två nydöpta bröder i Javillar; Jeffry Rodriguez och Gabriel Plasencia 😊

Programmet var detsamma som vi hade i Nykarleby i september, ”Var frimodiga”, men det är väldigt bra att få en repetition. Joel höll ett av talen under förmiddagens symposium, så under eftermiddagen kunde han andas ut.

Där under en veckas tid hann vi med två begravningar; den ena en äldre syster i San Marcos som varit en liten extra-mormor för oss här, den andra en 43-årig äldste i Atlántica som hade både fru och en 11-årig dotter. Båda dog i cancer, båda fallen är tragiska, men det känns ju åtminstone mer acceptabelt när någon har hunnit fylla 90. Våra tankar och böner är med alla anhöriga 😔 och det är tröstande att veta att vännerna i respektive församling tar hand om dem.

Tillbaka till vår 10-årsdag. Utan att egentligen tänka på vilket datum det var så hade vi den helgen bokat en hotellnatt i Sosua. Jag tänkte nog mest att vi kunde behöva ett litet avbrott i vardagen efter både besöksvecka och sammankomst, och sen insåg jag att det på ett ungefär sammanföll med våra 10 år i landet och våra 20 år som par. Då hade vi något att fira! 🥳😜

Hotellet ligger precis vid stranden....

 ...med utsikt över Sosua Bay. 

Trevlig solnedgång 😊

Brunch-lyx; en papaya-milkshake, supergod!

Underbart är kort, men vi hade en trevlig microsemester.

Under veckan som gått har vi haft besök av paret Cuello som jobbar för Betel med att kolla upp ev. blivande rikets salstomter. En ny tomt är under utredning, och vi hoppas verkligen att det ska gå vägen denna gång! Samtidigt kan ju nämnas att salen i Munsala hade invigning igår ☺️ 

Här är några av de besökare vi haft i församlingen den senaste tiden. Duktiga pionjärer ☺️ Och så hör det till att man skaffar en sig en handgjord läderväska hos allas vår ”skomakare” José 🤓

Den här vyn brukar vi vakna till på morgnarna 😍 Vem skulle ha trott det för 10 år sen?! 😉  

Ja förresten, nu finns det ännu en ursäkt till att jag skriver så sällan. Jag har nämligen börjat jobba. Inget märkvärdigt, men jag får extrajobba litegrann med korrekturläsning. Sen blir man lite less på att stirra på skriven text på skärmen. Men jag ska försöka skärpa mig 😘