Ovädret förbi!

Ifall det fortfarande är någon som undrar hur det gick här i DR när orkanen Maria var i farten så kan vi meddela att...

...vi var förberedda på det värsta.

Joel hjälpte Arnaud att täcka för alla glasrutor. Bara två veckor tidigare hade hela proceduren gjorts i väntan på Irma, så nu fanns materialet redan tillhands. Men det visade sig bli onödigt arbete igen en gång, tack och lov, och "better safe than sorry"!

Visst blåste det kraftigt, särskilt i vissa vindbyar, och periodvis regnade det rätt hårt. Men inget katastrofartat. När strömmen for mitt i natten och vi blev utan fläkt, och alla fönster var tillbommade, då fick vi ta våra kuddar och lägga oss på köksgolvet. Så just då fick vi lite "katastrof-feeling". För ett par timmar. Värre än så blev det inte denna gång, och vi hoppas att orkansäsongen är över för i år! Inte bara för vår skull utan för de stackars öar som drabbats så mycket värre och två gånger i rad :(

 

Innan stormen, i måndags, var vi faktiskt ner till stranden en liten stund.

 

Solen sken från en klarblå himmel.

 

Det var 35 grader i vattnet, så det kändes nästan som att bada badtunna.

 

Skönast var det att hålla sig i skuggan.

 

 Vi har hälsat på Ciro så gott som varje dag, förutom under torsdagens storm, och nu börjar han bli sig lik igen. Medicinen har gjort verkan och nu gäller det bara att göda upp honom.

Församlingen har fått en ny familj; Mazzarellis från USA. De är i vår ålder och har två döttrar som är 15 och 10år. Det innebär en till äldste och 3(!) reguljära pionjärer. Äldsta dottern Keilani är också pionjär. Jag fick följa med henne på hennes bibelkurser igår, och hon är jätteduktig. Och inte drog hon sig för att knalla fram och tillbaka till Javillar mitt i den stekande solen heller, även om föräldrarna har bil. Sånt krut behövs här hos oss! :)

Vi har hunnit vara hembjudna till dem också, på hemmagjorda arepas (friterade piroger). De är av latinamerikanskt ursprung, så kulturen och språket här är inga problem. De hade gjort ett eget Bibel-spel som vi testade, riktigt lyckat!

Vi fick en ovanlig mötesbesökare i lördags. Hon satt på podiet under större delen av föreläsningen, sen åkte hon ut. Visst är våra möten öppna för alla, men...

Omaka par. 

Paul o Belgica har tvingats lämna "el catamarán" på stranden där de haft sin restaurang så länge vi varit i Costambar. Nu har de i stället öppnat en liten bit därifrån, men inte på stranden. Tyvärr! Stället är inte vad det brukade vara trots att maten är densamma och djuren likaså. Vi är många som bara kan beklaga! :(

Men man kan ju ta sig en riktig viking-öl hemma i stället! ;)

Vi har inte riktigt fått nån fart på den här säsongen än, dels på grund av allt jobb med inflyttningen och dels på grund av orkanen. Och nu i det sista som återstår av september blir vi tvungna att åka ner till Santo Domingo för ett par dagar! Vi ska få hämta ut våra dominikanska personbevis är tanken, och med detsamma passa på att hälsa på Michael o Eboni på Betel (de har fått ett tillfälligt förordnande för 3 månader) och ta en sväng via Ikea... ;) Så det är ju inte av ondo, men vi hoppas att det ska bli bättre ordning på tillvaron i oktober!

 

Imorgon är det dags att återuppta några av våra bibelstudier, åtminstone Arcadia och Brendaly (som är höggravid). Det blir najs! :)

Ny säsong, nytt boende!

Innan vi lägger sommaren i Finland bakom oss vill vi passa på att tacka alla våra nära och kära för all omtanke och kärlek som visats oss! Först och främst förstås mor o far som ännu en gång haft oss inneboende, med allt vad det innebär. No details. ;) Sen ett stort tack till alla vänner för de generösa bidrag vi fått, gåvor, blivit hembjudna, fått skjuts i tjänsten, uppmuntran m.m. Listan skulle kunna göras lång! Men poängen är; vi känner oss oerhört tacksamma!

Fammos Grålli <3

Så bar det iväg igen en gång då, via Helsingfors till Paris...

Lyxiga butiker, för en gångs skull hann vi strosa runt lite.

...och äta varsin macaroon :)

På nästa flyg fick vi rom på middagsbrickan, en försmak av Karibien.

Passerade Isla Saona på väg mot huvudstaden.

En övernattning på hotel, och en bussresa senare så mötte vår nya hyresvärd oss på busstationen i Puerto Plata. När vi kom till huset blev vi uppbjudna på varsitt glas vitt vin som en välkomstgest.

Deras utsikt. De ville även bjuda oss på middag senare på kvällen, räknade med att vi inte skulle vilja börja koka själva. Och det tackade vi inte nej till!

 Celinne o Benito kom och hjälpte oss med bärande och skurande också, så allt gick smidigt. :)

Jag tog några bilder innan vi började bära in alla grejer:

Köket/vardagsrummet. (Arnaud hade burit in en av våra tavlor som han var rädd skulle vara utsatt under orkanen Irmas framfart)

Sovrummet.

Badrummet.

Allt har blivit målat, kranarna är utbytta och fläktarna likaså. Som nytt! Dessutom har vi vattenblandare på alla kranar, och tillgång till varmvatten även för disk och klädtvätt. Det finns inget med boendet som avslöjar att vi är i ett u-land! Det är lugnt och fridfullt, inte ens fläktarna hörs.

Vi vaknar av att solen börjar titta upp över havet, och kan höra vågorna nere vid stranden... Det känns helt overkligt, som att vara på nån resort! Vi blir såå bortskämda..!!

I lördags var vi på vårt första möte, och det var härligt att träffa vännerna igen.

Antonio o Lupe, som varit i Italien sen december och kom hit en dag före oss. 

Igår (söndag) for vi ut i tjänsten med Javillar-gruppen, och det var varmt och intensivt men ack så trevligt! Jag och Melanea höll oss till temat i Vakttornet om änglar, och alla ville konversera och hade sina funderingar. De blir dessutom glada över att få lära sig mer om temat från Bibeln. Man får ingen chans att vila hjärnan mellan besöken. Bara lite andhämtning medan man antecknar de man ska göra återbesök hos ;)

Nu till det som alla kattvänner funderat över - hur har det gått för Ciro?!

Vi köpte en flyttbur hos veterinären, tog med den och kattmat och knallade till gamla huset. De som haft hand om honom i vinter var borta, och det visste vi redan, så vi lockade på Ciro i hopp om att få ut honom på gatan. Han svarade genast, men väntade först att vi skulle komma innanför grindarna som vi brukat. Men sen kom han, högljutt pratande, och jag fick klappa honom. I min iver tänkte jag ta tillfället i akt och stoppa in honom i buren, men det gick han inte med på. Han fick panik, bet mig ordentligt i handen och for undan. Joel lugnade ner katten medan jag for till vattenslangen och spolade min blodiga hand. Ciro fick mat och stämningen blev bättre. Men han hade ett fult sår på ena örat, var mager och skorvig och hade en (ursäkta alla känsliga) bred mask hängandes ut där bak. Så vi bestämde oss för att låta honom hållas där "hemma" ett tag än, fara förbi med avmaskning och anti-loppmedel och mera go' mat under några dagar för att sen kanske göra ett nytt försök att ta hit honom.

Han blev riktigt kelsjuk när flyttburen var på behörigt avstånd.

Jag drog nytta av att vi har Dr Roger till närmaste granne och bad honom kolla på mitt sår. Så det har fått ordentlig omvårdnad och jag hoppas slippa en infektion. Nu kan jag så klart inte göra så mycket utan bara sitta och dirigera Joel... ;P Just kidding!

Igårkväll kom ett riktigt störtregn med muller och blixtar, men nu skiner solen från en klarblå himmel igen. Vi ser havet från alla fönster, men ska även gå ner och se på stranden på nära håll i eftermiddag har vi tänkt. Den lär vara rätt ommöblerad efter Irma, och det ligger träd och grenar lite här och där längs hela norra kusten. På berget har skogen fått ordentligt med stryk. Och nu är tydligen Maria på väg hitåt... Vi får se hur det går.

Vi hoppas kunna köra igång säsongen på allvar fr.o.m. imorgon, med förmiddagstjänst och eftermiddagsstudier. Vi hörs!

Sommarens sista

Hösten är kommen...

Det här har vi hunnit med sen senast;

 Tommy o Barbro och Lisa på besök.

De hade med sig suring, så vi hade fest i Arnes o Agnetas stuga.

Vi hann även med lite brynplockning ;)

Vackra hönsägg från en mini-mässa i byn.

Vi avslutade tjänsteåret med en kryssning Åbo-Stockholm

Trevligt sällskap

Tjusig färja

 

Snofsig restaurang

 

God mat

Joel framför kameran för en gångs skull ;)

Sen var det sammankomst i Sursik!

Familjärt med bara drygt 300 närvarande.

Henke intervjuade Fammo i doptalet.

Nybliven 99-åring som sett sina avkomlingar i 4 generationer precis som Job ;)

Mor å Far <3

Henke & Elina <3

"Fälten är vita till skörd..."

För oss väntar nu ett nytt tjänsteår med skördearbete i dominikanska. På torsdagmorgon bär det av. Orkanen Irma passerade ön utan att orsaka någon större skada, och vi hoppas att resten av orkansäsongen förlöper på ett lugnt sätt.

Trevlig höst på er alla, och välkomna att följa vår nästa säsong!