Uppbyggande

Ja, då har det gått en vecka igen! I onsdags blev det ett avbrott i rutinerna eftersom det började tokregna igen. Vi trodde att översvämningarnas tid var förbi denna säsong, men icke! Den här gången blev det tvunget att ställa in mötet, något som aldrig har hänt i Javillar tidigare. Tack och lov blev regnandet inte särskilt långvarigt, men det hann ställa till med mycket skada i Puerto Plata-området, t.o.m. några som sveptes med av vattenmassorna inne i stan och drunknade.

Joels studium med Diego

I fredags hade Joel tid till tandläkaren. Det är alltid lika ångestframkallande, både vad gäller behandlingen i sig och betalningen efteråt. Duktiga var de, men tyvärr även på att ta betalt, och helst skulle de ha gjort en typ 4 gånger dyrare rotfyllning i stället... Såna ställen går vi bara till en gång!

I lördags var vi äntligen och hälsade på i San Marcos!

Alltid lika trevligt att få samarbeta med vännerna där :)

Förra Rikets salen...

...och förrförra Rikets salen... :P

Jag lyckades träffa ett av mina gamla bibelstudier, Kilssi, och bjöd in henne till Joels föredrag i San Marcos nästa lördag. Får se om hon dyker upp.

Tjänstekompisar i sötaste laget!

Igår gick vi med vår "nya" tjänstegrupp här i Costambar.

På eftermiddagen gick vi ner till Javillar för att hjälpa till med Franciscas hus. Hon får in vatten när det regnar för att huset är så lågt, så nu ska golvet höjas med tre rader block!

Joel river ner det gamla trävirket.

Hela taket togs ner; plåtarna var sönderrostade och virket skadat av termiter.

Jag fick träna på att mura upp väggar. Träningsvärken är fördelad lika mellan höger och vänster arm för jag jobbar lika bra med båda händerna, min enda fördel bland de betydligt kunnigare bröderna ;P

Fortsättning följer nästa söndag...

Kvällen avslutades med en takfest här uppe med ett liveband. Merengue, bachata och salsa medförde viss träningsvärk även i benen. Det satt bra med en sovmorgon imorse..!

Emotionell berg- och dalbana!

Jag ber om ursäkt på förhand, för här kommer mycket läsning. Den som inte bryr sig om detaljerna kan kolla bilderna och vänta på nästa inlägg ;)

Vi fick nämligen besked i tisdags att vi blir utkickade ur vår lägenhet, den som varit vårt hem i över 5 år. Det slog undan fötterna på oss litegrann. Visst, vi har under de senaste åren försökt hitta nåt nytt boende, för det här har många gånger varit långt ifrån idealiskt. Men den här säsongen konstaterade vi ändå att många av problemen har löst sig av sig själva och att vi nog kan tänka oss att fortsätta bo här. Och i.o.m. det sa jag faktiskt att då kommer vi säkert att bli tvingade att flytta, nu när vi äntligen trivs, för det hör liksom till livets ironi.

Mycket riktigt. Innan vi far till Finland i slutet av maj måste stället tömmas. Att magasinera grejerna och söka nåt nytt när vi kommer tillbaka till hösten kändes inte aktuellt, det skulle göra att det känns extra tungt att komma tillbaka och skulle förmodligen få mig att stanna i typ Jakobstad i stället ;P Det andra alternativet var att få igång en ny lägenhet innan vi åker och betala hyra över sommaren, vilket det kändes som att det vore värt i det här läget.

Mitt upp i allt har vi ju nu då kampanjen med inbjudan till minneshögtiden, Joel ska ha specialföredraget och diverse andra föredrag, och så kretsvecka i slutet av april... Och just nu har vi Joels brorsdotter Denice på besök i 3 veckor:

Kampanjstart igår med kärran

Fortsättning idag i Javillar

Vi pratade med alla som kan tänkas ha kontakter som vet något om lediga lägenheter i området, prioritet Costambar, tryggt, fridfullt och max 10 000 pesos per månad. Det var hjärtevärmande att se hur engagarade alla möjliga blev i att hitta ett nytt hem åt oss, och mina studier försäkrade mig om att Jehova kommer att hjälpa oss och att de skulle be för oss, raringarna! Samtidigt konstaterade vi att vi nog bad om ett smärre mirakel; vi har ju trots allt kollat runt de senaste åren och det har varit omöjligt att hitta nåt schysst ställe till vårt pris... Så jag beredde mig på att behöva flytta utanför murarna, till Cafemba, där säkerheten är lägre men även priserna.

I fredags ringde ägaren till Jenny's Supermarket, en av de som ställt upp för oss, och sa att han visste om en lägenhet som kanske gick att förhandla ner till 10 000. Vi bokade att fara och titta på den igår (lördag). Den ligger avlägset till, och vägen är dålig och mörk kvällstid, så vi for dit bara för att han på Jenny's gjort ansträngningen. Dessutom visade det sig att den är färdigmöblerad, så den var inget för oss. Men uthyraren sa att han känner en som hyr ut utan möbler, han ringde honom och han kom genast och hämtade upp oss och tog oss till sin lägenhet.

Nu snackar vi Costambars gräddhylla, med utsikt över havet, och en stooor lägenhet i ett 3 år gammalt hus. Ägaren är från Frankrike och har anpassat huset till europeiskt tänk. Han och frun bor själva uppe och hyr ut nedrevåningen på 85 kvadrat(!) Ljust, luftigt, praktiskt och med många köksskåp, badrumsskåp och garderober (sånt som inte ingår i dominikansk standard). Dessutom med hög säkerhet, lugnt o tyst och behändigt gångavstånd till Costambar gate:n.

Pedantiskt skött

Utsikten med havsbris

Utanför lägenheten

Vi försäkrade honom om att lägenheten verkligen var toppen på alla sätt, men att vi inte skulle kunna få det att fungera med vår budget. Detta utan att ha hört hans pris, eftersom vi vet att nåt liknande eller även mindre i samma område går på minst 500-600 dollar i månaden... "Jag är resonabel när det kommer till priset" sa han, och sa att vi kunde få den för 325 dollar. Jag förklarade läget, att vi förstår att det är ett fantastiskt pris, men att vår gräns går vid 10 000 pesos (ca 200 dollar).

Han ville fortsätta rundvandringen ändå, och sa att för honom är det viktigaste att få rätt hyresgäster, inte pengarna. Han hyr mestadels ut till pensionärspar som är lugna och problemfria. För oss kunde han gå ner till 14 000 pesos sa han (knappt 300 dollar) och påpekade att då ingår internet, el o vatten.

Frestande nog, för i en vanlig lägenhet på 10 000 pesos skulle vi behöva betala 2000 i internet + el, alltså nästan 13 000 i alla fall. Nu var ju skillnaden inte så stor längre. Dessutom erbjöd han oss att få förvara våra möbler i garaget gratis under sommaren och börja hyra från hösten! Det innebär att vi slipper en tänkt hyra på 10 000 under 4 månader = 40 000 pesos. Slå ut det på 10 månader (en lång säsong) och de 14 000 per månad blir plötsligt till 10 000... Sen sa han att vad gäller nästa sommar är det helt ok för dem om vi vill hyra ut lägenheten till någon i andra hand för att slippa utgifterna när vi är i Finland, något som de flesta hyresvärdar (inklusive de där vi bor nu) vägrar.

Så allt lät alldeles för bra för att vara sant! Små detaljer, som att de har en honkatt som liknar våran Siri som vi miste förra året, och att han gärna lånar ut sin stora grill till Joel, och att det finns ett fönster vid diskhon precis som jag gillar...det kändes verkligen som ett mirakel! Vi fick hans kontaktuppgifter och sa att vi skulle fundera på saken, vi bollade saken med familj o vänner, och bad återigen till Jehova, och sen sov vi på saken. Vi tänkte göra en Gideon med "ullfällen" och sätta ut vår nya ikea-fleecepläd över natten, och om den på morgonen är full av katthår... :P Nä, inte riktigt.

 

 Imorse efter att ha sett månadens broadcasting med församlingen ringde Joel upp och sa att vi gärna tar den om erbjudandet står kvar. Det gjorde det, och ägaren verkade jätteglad över vårt beslut för han strödde en massa superlativer över oss som framtida hyresgäster. Gissa vem som blivit "narrad av Jehova" den här gången?! :P Jag har fortfarande inte fattat det hela, men nu kan vi i lugn o ro fokusera på det vi har kvar av säsongen och sen tömma "vikinggrottan" innan vi åker till Finland 22:a maj. Och jag kommer att vara ivrig att komma tillbaka till hösten för att börja inreda vårt nya pleis!! :D "Oförtjänt omtanke" är ju bara förnamnet...

Från golvad till himmelriket inom några dagar, men jag väntar fortfarande på nån slags hake..!

Hålligång

En inflyttningsfest, Gearys på lunch, en avskedsfest, talaren med fru på middag, välkomstfest och en bröllopsfest. Det har vi klämt in i dagordningen sen senast. Och då har vi även varit borta från stan i två dagar, plus att jag dragits med en envis förkylning den senaste veckan. Men om vi skulle börja med det vardagliga; tjänsten och studierna.

För mig har det blivit en nästintill omöjlig ekvation att få in alla återbesök och studier varje vecka, men jag försöker så gott det går. De jag inte hinner med en vecka får prioritet nästa vecka. Joel kör ett annat system. Han besökte Diego, en kille med haitiska föräldrar som växt upp här, en tisdag och avtalade om studium. Nästa besök blev onsdag, och på frågan "när kan vi fortsätta?" svarade Diego "imorgon". Följande vecka följde samma mönster, så på två veckor har de nu studerat 6 gånger.

I fredags när Michael o Eboni behövde åka ner till Santo Domingo för sitt uppehållstillstånd passade vi på att följa med och göra en liten semestertripp av det hela. Efter timmar av köande på olika institutioner for vi till den "svenska ambassaden" för lunch - IKEA! :)

Där kan man sitta och äta sina köttbullar och låtsas att man är i Haparanda, eller i Sundsvall, för det finns knappt nånting som avsöljar att man inte befinner sig i Sverige! Rätt befriande känsla faktiskt ;)

Sen drömde vi vidare om ett välkomponerat och praktiskt Ikea-kök...

...eller sovrum...

 

Vi blir alldeles till oss när vi får vara i nåt slags civilisation en stund, frossa i allt som erbjuds. Men vi pratade om det alla fyra sen, vilken befrielse det är att inte behöva leva mitt i allt det där! Reklam, vårens nya mode, inredningstrender hit och dit - det finns liksom inte på kartan här i vår del av verkligheten. Vi kliver ut ur vår bubbla för en stund, går runt på Ikea och imponeras av allt man kan skaffa sig, men sen säger vi:

(Givetvis följde lite smått o gott med oss hem ;))

Senare på kvällen tog vi med oss Michael o Eboni till Pat'e Palo...

Restaurangen som funnits sen 1505!

Maten håller alltid hög klass.

Alla var nöjda och belåtna :)

Sen strosade vi runt litegrann i Colonial Zone, och njöt av kulturupplevelser som inte förekommer här uppe på nordkusten.

Dag 2 unnade vi oss en rejäl frukost, och sen började vi sakteliga dra oss hemåt. Eboni ville stanna till på Carrefour...

...en mycket välsorterad supermarket! Det visade sig bli välsignat, för där hittade vi äntligen en...

...nej, det där var Ikeas variant...en...

...dammsugare!!! Vi har letat sen i september, de finns ingenstans på denna ö, och nätshoppingen fungerar inte heller som man önskar. Så det var verkligen säsongens inköp! :)

För de som aldrig har behövt utsättas för det; städningen här i DR med sopborste och skurmopp är nog med på topp-5-listan över saker som får mig på dåligt humör! Men de humörsabbare som vi kan undvika med en rimlig åtgärd, de undviker vi. Först slapp vi segt internet, och nu sopborsten! Pengar kan visst ge en viss form av lycka ;P

 

Eftersom min förkylning inte medfört någon feber så har jag hållit igång och pressat på, "envisare än en lusig gris" som jag fått höra tidigare ;) Men imorse kom vettet ikapp envisheten och jag bestämde mig för att stanna hemma från lanttjänsten...

Vännerna har längtat efter sin campo-dag!

Trots kallfronter med regn den senaste tiden fick de riktigt soligt väder.

Joels samarbete passade på att vila under lunchpausen.

Förutom den trevliga samvaron med vännerna så träffade man många intresserade, och det här gällde distrikt som sällan bearbetas. Så med en större insats och hjälpen från Javillars församling vet nu de lokala vittnena vilka de ska satsa på. Joel berättade t.ex. att en kvinna han träffade blev alldeles tårögd över att bli erbjuden ett bibelstudium. Sånt hör inte riktigt till det vardagliga.

När Joel kom tillbaka från landet och jag hade vilat upp mig lite så for vi till den lilla bröllopsfesten. Pedro, som Joel studerar Bibeln med, och hans sambo har nu legaliserat sitt förhållande. Släkt och vänner bjöds på Sancocho :)

Min förhoppning är att en sovmorgon till ska kunna sätta punkt för den här förkylningen, för nu till veckan får vi besök. Faktiskt den första från Joels släkt som kommer och hälsar på... hans brorsdotter Denice. Blir skoj. Och sen drar kampanjen igång och så rullar det på, svårt att hinna ha tråkigt! ;)