Årets sista

Det blev en del "tvångsvila" där i mitten av månaden, men nu är vi äntligen helt återställda. När vi väl var på benen igen blev det desto knepigare att få tag på återbesök och studier, för då hade "festedagarna" börjat. Men inte alla drar iväg till släkt på landet, och inte alla har schemat fyllt av helgbestyr, så vi har försökt hålla igång i alla fall. 

Dominikansk snögubbe

I måndags var det äntligen lite soligt, men vädret var inte tillräckligt stablit för att knalla till stranden. Så vi for upp på taket en stund bara för att lufta oss lite och fylla på D-vitaminer.

Vi kunde åtminstone få en skymt av havet ;)

Vädret höll i ungefär en halvtimme, sen började det regna. Men alltid något. Nu verkar det som att det värsta regnandet är över för ett tag, det utlovas sol till nästa vecka. Och det gör det så klart lättare att gå i tjänsten.

Svalt har det blivit också, en morgon stod det 23,5 på utetermometern. Det innebar 26 grader i sovrummet, skönt! Det kan ha varit ännu svalare härom morgonen för då behövde jag krypa in under fleecetäcket från Ikea. Ni förstår varför jag håller på att frysa ihjäl när vi kommer till Munsala och de har 20 grader inne!?

Så här kan man också göra om man en liten och frusen :)

Igår morse upptäckte Joel att vi hade en vattenläcka i köket igen; samma ställe nytt läckage! Så det stora köksskåpet behövde dras fram igen för att låta det torka upp på baksidan, och det fanns nog en liter vatten under det på golvet. På våningen ovanför oss lokaliserades läckan och den torde vara åtgärdad, så förhoppningsvis ska vi snart få ordning på torpet igen.

Imorgon är gruppvittnandet inställt pga folks firande, så det innebär sovmorgon för oss. Hoppas vi. Den senaste tiden har vi haft husets hundar utanför vår knut och de kan skälla hela natten när de är på det humöret. Nu har vi förklarat läget och en av hundarna har fått flytta till baksidan av huset, det återstår att se för hur länge...

Imorgon har vi också pionjärmötet, och måndag-fredag ska Joel vara på äldstekurs inne i stan. Så han har haft fullt upp med förberedelser; hälften av talen på pionjärmötet, en kommentar på 2-3 minuter + en demonstration på kursen, och sen allt material som ska gås igenom innan.

Men han har varit i gott sällskap!

 

 

Feber

Nu är det en vecka sen det plötsligt bara tog tvärstopp. Inga symptom som varslade om vad som var på gång, det var som att bli nerklubbad. Sen låg jag med feber hela fredagen, lördagen och söndagen. Joel anslöt sig där under lördagen. Men hur man än vilar går det ju aldrig ur kroppen nån gång!

Jag blev så klart rastlös i tisdags när jag hade tänkt vara på benen igen men kände att jag var tvungen att stanna hemma från tjänsten på morgonen. Så på eftermiddagen gaskade jag upp mig och for på mina studier... Arcadia tittade på mig efter studiet och sa med medlidande i rösten: "Du behöver inte komma imorgon, jag förbereder mig själv, det går bra". Jag brukar nämligen hjälpa henne med vakttornsstudiet på onsdagar. Men jag lydde och stannade hemma för att orka till mötet i stället.

Joel for iväg nu i morse för han skulle ha hand om möte för tjänst och gruppvittnandet. Jag försöker vila mig i form för att ta studierna på eftermiddagen i stället. Det har blivit antingen för- eller eftermiddag nu, inte både och. Det är tydligen ett envist virus i farten just nu, men jag har knappt haft några andra symptom än feber. Skönt förstås att slippa snora och ha ont i halsen m.m., men det gör det desto svårare att bara stanna hemma och vila. För trött är jag ju alltid på morgnarna!

Som ni kunnat räkna ut har det inte varit nån vidare happening här den senaste veckan, inte mycket att orda om. Men jag kan passa på att berätta om Águeda. En syster träffade henne i tjänsten för flera veckor sen, hon hade studerat tidigare och ville fortsätta. Eftersom systern jobbar och inte kunde ta på sig studiet så introducerade hon mig och vi bokade en tid. Redan efter första studietillfället blev det svårt att få tag på Águeda, regnandet gjorde det inte lättare och jag hade inte fått hennes telefonnummer. Men en dag när hon inte var hemma lämnade jag en lapp med mitt nummer, och Águeda hörde av sig! Hon hade börjat jobba, så hennes schema var knepigt. "Men jag hör av mig när jag får en ledig dag" lovade hon. Jo tjena, tänkte jag, den har man ju hört förr. Men så tillade hon "vad var det för en sida där jag kan ladda ner broschyren så att jag kan förbereda mig till nästa studie?" Ok, den hade jag inte hört förr...

Det visade sig att Águeda jobbar 7-21 typ alla dagar i veckan. För 50 pesos i timmen, dvs. 1 euro. Hon är anställd av ett utländskt företag som håller på med nåt slags modernt slaveri. De skalar frukter som sedan behandlas och exporteras, och de anställda får inget av det som de enligt lagen har rätt till. Passar det inte är det bara att dra, men vill man som ensamstående mamma kunna sätta fram mat på bordet åt ungarna är det bara att knata på... Ska det överhuvudtaget gå att leva på lönen så måste man givetvis jobba mer än 8h per dag.

Men så har Águeda pratat med de överordnade och fått beviljat ledighet på söndag eftermiddagar. Och det finns säkert en hel massa saker som hon behöver göra på sin lediga eftermiddag, men hon vill passa på och studera. Själv har jag också tyckt om att vara ledig efter förmiddagstjänsten på söndagar, och slippa knalla ner till Javillar igen en gång i den heta eftermiddagssolen... Men vad gör man!? Och Águeda sitter minsann där med paragraferna understrukna och ivrig att lära sig mer. Upp med tortyrpålen, eller hur var det ;) Nja, riktigt så illa är det inte. Jag ser fram emot studierna med henne. Dessutom löste det sig så behändigt; först var det knepigt att få någon med sig till studiet. De flesta systrarna har icke troende män som jobbar hela veckan och vill vara med familjen på söndagarna. Väl unnat. Men så frågade jag Rosa och hon kommer gärna med de söndagar hon kan, och hon bor också här i Costambar och har BIL! :) Se där, inte ett så stort offer längre ;)

Det blev förstås inget studium i söndags när jag låg i feber, men förhoppningsvis kan vi fortsätta igen denna söndag.

Lera å sörja

Våra goda vänner Michael o Eboni har blivit inbjudna till SKE (skolan för kristna evangelieförkunnare) och börjar på tisdag. Vi ville passa på att umgås lite innan och åkte till dem i Villa Isabela förra helgen. Ambioris från vår församling skulle dit för att hålla föredraget i deras församlig på lördagkväll, så vi åkte med!

Söndagmorgon var vi ute tillsammans i tjänsten. Det var en trevlig omväxling att få gå på för oss nya distrikt, som dessutom inte bearbetas särskilt ofta.

Sen myste vi på där hemma, med matlagning och trevliga samtalsämnen, och Netflix ;)

Det började ösregna riktigt ordentligt där på kvällskvisten, men vi tänkte inte desto mer på det. Det har ju varit så till och från de senaste veckorna. Men Eboni tyckte att det var ovanligt mycket liv o rörelse ute på gatan och tittade ut genom fönstret... Gatan såg ut som en forsande bäck! Vattnet vällde in på gården mitt emot och vidare in i det huset... och huvudgatan intill hade förvandlats till en riktig flod! 

Michael hörde av sig till vännerna och fick veta att flera av husen fått in vatten, men det var inte mycket att göra åt det där och då i mörkret. De hade ställen att tillbringa natten och vi väntade in dagsljuset på måndag morgon.

I stort sett hela Villa Isabela låg under vatten visade det sig. Större delen av alla hus hade fått in vatten och många ägodelar hade blivit förstörda. Dock håller folk här alltid humöret uppe; "..men Gud vare tack att vi har livet och hälsan i behåll!" hördes lite varstans.

Vi skulle egentligen ha åkt hem på måndag morgon, men i stället blev det uppstädning hos en av de drabbade familjerna.

Hela golvet täckt med ett lager av lera och bara vattenhinkar och sopborstar att ta i händerna...

Men ett par timmar senare :)

Då drog vi vidare till nästa hus, där en över 90-årig broder bor med sin utvecklingsstörde son som säkert är över 70...

Det blev en helt annan match, för det var ett jättestort hus!

Hela gårdsplanen var en enda lervälling.

Vi blev tvungna att kasta bort en hel del grejer, för leran hade nått så mycket högre upp här...

Linjen på väggen syns. Och vid arbetets början hade vi leran upp till anklarna.

En av systrarna lagade mat åt alla jobbare, så vi tog en lunchpaus och åt ris med spaghetti på hennes bakgård. Hela gänget höll stämningen uppe och vi hade riktigt trevligt tillsammans där vi skurade! Förde tankarna till hur det månne blir att rensa upp efter Harmageddon...

Många odlingar i stora delar av landet har blivit översvämmade och förstörda, så nu väntas matpriserna stiga och fler familjer gå hungriga. En annan oönskad konsekvens är alla sjukdomar som sprids och frodas i sådana här omständigheter. T.ex. har minst 37 personer dött i Leptospiros som sprids via råttkiss. Man ska inte ha nåt sår på fötterna när man klafsar runt i leran! Men månadens Vakna! kom som pricken över i:et :)

Vi blev tvungna att stanna en natt extra i Villa Isabela, men på tisdag morgon kom vi oss hem igen. Vi var efterlängtade...

Det blev mycket gosande och mycket go'mat den eftermiddagen <3

Regnet har fortsatt till och från, det blir en och annan påtvingad paus i tjänsten. Men det verkar börja lätta nu äntligen..!

Grodorna frodas, vi har hela poolen full av stora grodyngel... :S Men det kommer folk till huset på måndag, så kanske ska det bli lite ordning på torpet snart!