Herd(e)besök på betel ;)

Det kallades visst så i år, herdebesök. Betel här i DR fick ett speciellt besök, som ni kanske klurat ut ;) Mer om det lite längre ner. Först lite om det vi nordbor alltid pratar om - vädret!

Det har fortsatt att regna och många vägar och broar har förstörts. Vissa vägar har fått ler- och jordskred över sig och är inte framkomliga. Motorvägen mellan Santiago och Puerto Plata är tidvis avstängd eftersom en bro fått skador, och fundamentet på en bro som vi måste över för att ta oss in till stan har också blivit försvagat pga de strömmande vattenmassorna. 

Många hus, eller ska vi kanske kalla dem bostäder, har svepts iväg, och många, många andra har fått in lervatten. Ett 3-våningshus i stan rasade ihop, men det har inte förekommit särskilt många personskador. Hela stan har dock varit översvämmad så nu är gatorna täckta av lera och bråte.

Massor av odlingar har blivit förstörda, så nu väntas matpriserna stiga. Och översvämningarna efterlämnar en grogrund för denguemygg, parasiter och andra otrevligheter. 

Den här tror jag snarare var ett av offren, men vi sörjde inte...

En lastbil full med plast som ska återvinnas. Så det görs lite tafatta försök även här.

I bakgrunden ser man berget av plastföremål som väntar på återvinning. Åtminstone är de ihopsamlade, för ännu fler ligger nog utspridda i naturen.

Föroreningar var det ja..!

Men mitt i alltihopa står nån och gör korv, som ska lufttorka i två dagar för att sedan säljas och ätas... Yummy! :P

Ok, nu ska jag berätta lite om vad vi fick höra på specialmötet imorse. Som vanligt hölls ett tal över verket i landet. De senaste året har 21 församlingar och 11 grupper bildats. Det predikas på 10 språk, numera även på arabiska. Det byggdes 19 Rikets salar förra året, men 62 till står på kö..! Javillar inkluderat.

Av de distrikt som hör till någon av församlingarna i landet var det 834 som inte blev bearbetade förra tjänsteåret. Det finns också "unassigned territories" som inte ingick i den siffran. 24 församlingar har bara en äldste, 101 församlingar har 2. De som tillhör stadsförsamlingar med 5-6 äldste uppmuntrades att fundera över möjligheten att flytta för att hjälpa till där behovet är större. I Javillar å ena sidan går vi igenom våra distrikt varje vecka, men å andra sidan har vi bara 3 äldste. Så vi stannar kvar tills vidare...

Till sist fick vi lyssna till broder Samuel Herd(!) med temat "The miracle of prayer". Får inte det att låta lika bra på svenska, men det handlade om bönen ;) Mycket tänkvärt, många humoristiska inslag. Vilka böner hör Jehova? "Den gamla betelbrodern håller den avslutande bönen på en internationell sammankomst, och pratar länge och detaljerat till Jehova, men glömmer att avsluta i Jesus namn... Hörde Jehova den bönen?" ;)

 

För beteliterna har Herds besök varit speciellt uppmuntrande, och han har tagit sig tid att prata med dem alla var och en individuellt. Men vad vi uppskattar att dagens teknik tillät alla församlingar i hela landet höra programmet och dra nytta av påminnelserna!

Jag hittade de här två i tjänsten häromdagen - dubbelgångare till Ciro o Siri! 

Jag bara måste visa vad jag såg på Ikeas Instagram igår. De har gjort flerkornsbröd och hällt över vaniljsås, och kallar det för en svensk efterrätt!! Det är väl knappast underligt om de svenska matvarorna inte riktigt slår igenom här i landet... :S

Trevlig vecka på er, vi börjar med ledig måndag! ;)

Vedervärdigt väder

Regnandet började i söndags när Joel hade föredrag i Imbert...

Tack o lov ställde René och Yondra upp med sin bil, så vi slapp åka med allmänna transportmedel! För sen blev det bara värre...

...och värre...

Vissa bilder är av riktigt dålig kvalitet, de har sänts till mig av andra, men man får en idé om hur det kan gå när det bara fortsätter att ösa ner..!

Det är första gången jag försöker lägga upp en video, får se hur det funkar.

 

I tisdags ville Ambioris att Joel skulle försöka kolla hur det gått för vännerna i Javillar eftersom de var svåra att nå per telefon.

 

Man tager vad man haver... En sopsäck fick agera regnrock och så knallade han iväg i ösregnet. Väl nere i Javillar blev han tvungen att vada genom vatten som gick honom till höfterna, mysigt med alla bristfälliga avloppsledningar etc. Men han tog sig runt till de mest utsatta och alla var ok. De med vatten i husen kunde fara till ett äldre par som bor på andra våningen för att torka upp en stund.

Så här såg det ut hos vänner i Sosua...

Vi har några systrar i församlingen som får problem när det regnar ordentligt. Den ena är Fransisca. Det syns på fotot hur högt upp på väggen det är blött... dit upp nådde lervattnet. Det blir mycket skurande när det drar sig tillbaka. På andra sidan huset skymtar man hennes toa, grön med vit dörr. Förhoppningen är att kunna införliva den med resten av huset och höja golvet så att vattnet håller sig utanför. Hennes två söner har lovat ställa upp med byggmaterialet om vännerna kan göra jobbet. Så snart kanske vår kära pionjärsyster kan få ett vettigare boende!

En annan syster som bor precis bredvid floden har det mycket värre. Hon bor på uppskattningsvis 30 kvadrat med sin man och 4 barn i tonåren. Golvet är bara av jord, alltså närmare bestämt lera efter allt regnande. Väggarna är av rostig korrugerad plåt i ett enda lapptäcke. Många övergivna lador som står på åkrar i Österbotten är av högre standard! Men vår syster möter en alltid med ett leende på läpparna och skulle aldrig klaga över sin lott i livet.

På andra sidan floden rasade flera hus ihop och fördes iväg med strömmarna, så de i Javillar var inte värst till denna gång.

Är då allt detta bara regnets fel? Nope. För det första borde det aldrig ha byggts hus vid ett flodutlopp, mitt i deltat, bara för att det är hyfsat torrt stora delar av året. Hela Javillar står på sumpmark! För det andra kastas det sopor överallt i naturen, helst i bäckar och floder. Så när det regnar mycket och skräpet förs med i strömmarna så blir det stopp nånstans, i nån vägtrumma eller dylikt. Vattnet kommer inte igenom där det är tänkt och hittar nya vägar = översvämning. För sen när pluggarna släppt och allt skräp spolats ut till havs så svämmar det inte över längre... Mänsklig idioti har inga gränser, och inte verkar man vilja lära av tidigare misstag heller.

En liten solskensstund mellan skurarna så vi kunde fara ut i tjänsten. Den lilla dammen invid golfbanan hade brett ut sig ordentligt, men ingen större skada skedd här i Costambar.

I fredags var vi hembjudna till René och Yondra, till deras nya lägenhet på andra sidan stan. Det var som att kliva in i en annan värld när vi annars bara ser rucklen i Javillar! Ett välbyggt, välplanerat och snyggt inrett hem, ja nog fick jag ett litet sting av habegär just där och då. 

Tvärs över gatan har de Estancias nya Rikets sal, som fick en litteraturleverans just då. Senare samlades vännerna för ett möte och vi lyssnade när de sjöng... Så mysigt. Tur att det här är på andra sidan stan så att vi inte behöver se det och frestas alltför ofta! ;P

Imorse samlades vi i vår sal för att se månadens Broadcasting, mat i rätt tid som vanligt. I onsdags pålystes det att två av våra systrar inte längre är vittnen, så filmen om uteslutning fick en och annan att fälla en tår... Men det gäller att lojalt fortsätta framåt med resten av organisationen oberoende av andras val i livet.

Efter programmet blev det att försöka ta sig hem, det regnade för mycket för att kunna gå i tjänst. Men i eftermiddags kunde Joels studie komma hem till oss för att studera, så vi fick nåt uträttat idag i alla fall! Få se hur det blir med vädret nästa vecka... Men vi börjar med ledig måndag! ;)

 

Om olyckor och sånt...

Skulle börja med att skriva hur skönt det är att ha ett fungerande internet, att kunna blogga när man vill... Då for elen! :P Livets ironi.

Nu är elen tillbaka och så även internet. Men vi kan väl spola tilbaka bandet (ett uttryck som dagens unga inte förstår ;P) till förra lördagen, när vi precis skulle packa ihop efter kärrvittnandet och fara hemåt. Då fick vi veta att en av våra unga bröder varit i en olycka och förts till sjukhuset. Ambioris hämtade genast upp Joel för att fara och se hur det stod till.

Här har vi då DR i ett nötskal: Ynglingen kör MC längs den rejält trafikerade huvudgatan i stan, någon har parkerat sin bil vid vägkanten (vilket högst antagligen är olagligt på en huvudled även i detta land), ynglingen kör om en bil på höger sida (vi har högertrafik även här..!) och hinner inte upptäcka den parkerade bilen förrän han kör rakt in i den. Utan hjälm. Även det olagligt. 

Ambioris och Joel kommer till sjukhuset där den blåslagne ynglingen timmar efter det inträffade fortfarande väntar på vård. Har han inre blödningar i huvudet eller nån annanstans? Hur illa demolerad är axeln? Ingen som vet, men armen börjar svälla. Så för att få någon form av hjälp måste han till en klinik, trots att han inte har någon försäkring som täcker kostnaderna... Ambulanstransport? Nej då, han måste tryckas in i Ambioris lilla Toyota årsmodell -89... (inget ont om gamla Toyotas, just sayin'... :P)

Första kliniken där de krånglat in honom säger att de har problem med en röntgenapparat och skickar dem vidare till nästa klinik. Får in honom i bilen för andra gången. Blir inlagd på en annan klinik som menar att hans axel behöver opereras men att de inte gör någonting förrän de fått ett förskott på 25 000 pesos. En vanlig månadslön går på 10 000 pesos, så inget den desperata modern har i plånboken precis. En broder ställer upp och lånar ut pengarna och vården kan börja.

Men vänta, han borde visst ha en försäkring via sitt jobb! Då borde den betala vårdkostnaderna! Och vänta nu, han behövde aldrig opereras, de bara satte axeln på plats igen och gipsade handleden... Så vad hände med de 25 000 för operationen..?! Korruptionen inom sjukvården är total, och utan pengar får du sitta och dö på akuten utan att någon lyfter ett finger, jag överdriver inte. Vi hoppas innerligt att vi ska slippa undan allt vad sjukvård heter i detta land även i fortsättningen!!

Så här ser MC:n ut nu. Ironiskt nog, när någon dött är det olagligt att transportera kroppen privat. Då är det minsann ambulans som gäller. Personligen skulle jag föredra att få åka ambulans när jag fotfarande behöver det. När jag väl dragit mitt sista andetag funkar ju en skottkärra lika bra...

Nåväl, Yefri är hemma och återhämtar sig bra. Snart flänger han säkert runt på sin motorcykel i full fart och utan hjälm igen...

Jag måste bara inflika; Arcadia fick höra om olyckan när hon kom till mötet senare samma kväll, och hon blev väldigt berörd och sa att hon hade svårt att koncentrera sig för hon tänkte på de drabbade (det lät väldigt illa från början). När hon kom hem hade hon fortsatt att ge uttryck åt sin oro och ledsamhet så pass att hennes barn tyckte att hon skulle skärpa sig. "Du kan ju inte hålla på så där för nån som inte ens hör till familjen" tyckte de. "Men de är mina bröder och systrar!" svarade Arcadia bestämt. Dagen därpå for hon in till stan och hälsade på Yefri + anhöriga. Liten gumma med stort hjärta! <3

Över till något trevligare.

T.ex. en eftermiddagsstund på playan med Diurka... Vi hade mycket att prata om! 

Min Torenia! Ett s.k. impulsköp på La Sirena, men den piffar upp vardagen :)

Den vackra kaktusblomman vi såg på väg till möte för tjänst, som bara blommade i några timmar.

Duktiga lilla Ruth-Ester (till höger) som hade sin första uppgift i teokratiska skolan och gjorde det såå bra! Hennes pappa Manuel uppfostrar henne och två syskon till alldeles ensam sen mamman stack när barnen var små... Manuel studerar också och går på mötena men Ruth var först i familjen med att bli förkunnare. Pionjärämne!

Ja, egentligen finns det rätt mycket att skriva om när man börjar tänka tillbaka på veckan som gått. Men jag måste hinna med lite annat idag också, så jag avslutar med kockens projekt igår..

Pulled pork!

Avnjöts som hamburgare med dominikansk touch tillsammans med Celinne o Benito igårkväll!

Trevlig fortsättning på helgen alla godingar! <3