Årets sista

Det blev en del "tvångsvila" där i mitten av månaden, men nu är vi äntligen helt återställda. När vi väl var på benen igen blev det desto knepigare att få tag på återbesök och studier, för då hade "festedagarna" börjat. Men inte alla drar iväg till släkt på landet, och inte alla har schemat fyllt av helgbestyr, så vi har försökt hålla igång i alla fall. 

Dominikansk snögubbe

I måndags var det äntligen lite soligt, men vädret var inte tillräckligt stablit för att knalla till stranden. Så vi for upp på taket en stund bara för att lufta oss lite och fylla på D-vitaminer.

Vi kunde åtminstone få en skymt av havet ;)

Vädret höll i ungefär en halvtimme, sen började det regna. Men alltid något. Nu verkar det som att det värsta regnandet är över för ett tag, det utlovas sol till nästa vecka. Och det gör det så klart lättare att gå i tjänsten.

Svalt har det blivit också, en morgon stod det 23,5 på utetermometern. Det innebar 26 grader i sovrummet, skönt! Det kan ha varit ännu svalare härom morgonen för då behövde jag krypa in under fleecetäcket från Ikea. Ni förstår varför jag håller på att frysa ihjäl när vi kommer till Munsala och de har 20 grader inne!?

Så här kan man också göra om man en liten och frusen :)

Igår morse upptäckte Joel att vi hade en vattenläcka i köket igen; samma ställe nytt läckage! Så det stora köksskåpet behövde dras fram igen för att låta det torka upp på baksidan, och det fanns nog en liter vatten under det på golvet. På våningen ovanför oss lokaliserades läckan och den torde vara åtgärdad, så förhoppningsvis ska vi snart få ordning på torpet igen.

Imorgon är gruppvittnandet inställt pga folks firande, så det innebär sovmorgon för oss. Hoppas vi. Den senaste tiden har vi haft husets hundar utanför vår knut och de kan skälla hela natten när de är på det humöret. Nu har vi förklarat läget och en av hundarna har fått flytta till baksidan av huset, det återstår att se för hur länge...

Imorgon har vi också pionjärmötet, och måndag-fredag ska Joel vara på äldstekurs inne i stan. Så han har haft fullt upp med förberedelser; hälften av talen på pionjärmötet, en kommentar på 2-3 minuter + en demonstration på kursen, och sen allt material som ska gås igenom innan.

Men han har varit i gott sällskap!

 

 

Feber

Nu är det en vecka sen det plötsligt bara tog tvärstopp. Inga symptom som varslade om vad som var på gång, det var som att bli nerklubbad. Sen låg jag med feber hela fredagen, lördagen och söndagen. Joel anslöt sig där under lördagen. Men hur man än vilar går det ju aldrig ur kroppen nån gång!

Jag blev så klart rastlös i tisdags när jag hade tänkt vara på benen igen men kände att jag var tvungen att stanna hemma från tjänsten på morgonen. Så på eftermiddagen gaskade jag upp mig och for på mina studier... Arcadia tittade på mig efter studiet och sa med medlidande i rösten: "Du behöver inte komma imorgon, jag förbereder mig själv, det går bra". Jag brukar nämligen hjälpa henne med vakttornsstudiet på onsdagar. Men jag lydde och stannade hemma för att orka till mötet i stället.

Joel for iväg nu i morse för han skulle ha hand om möte för tjänst och gruppvittnandet. Jag försöker vila mig i form för att ta studierna på eftermiddagen i stället. Det har blivit antingen för- eller eftermiddag nu, inte både och. Det är tydligen ett envist virus i farten just nu, men jag har knappt haft några andra symptom än feber. Skönt förstås att slippa snora och ha ont i halsen m.m., men det gör det desto svårare att bara stanna hemma och vila. För trött är jag ju alltid på morgnarna!

Som ni kunnat räkna ut har det inte varit nån vidare happening här den senaste veckan, inte mycket att orda om. Men jag kan passa på att berätta om Águeda. En syster träffade henne i tjänsten för flera veckor sen, hon hade studerat tidigare och ville fortsätta. Eftersom systern jobbar och inte kunde ta på sig studiet så introducerade hon mig och vi bokade en tid. Redan efter första studietillfället blev det svårt att få tag på Águeda, regnandet gjorde det inte lättare och jag hade inte fått hennes telefonnummer. Men en dag när hon inte var hemma lämnade jag en lapp med mitt nummer, och Águeda hörde av sig! Hon hade börjat jobba, så hennes schema var knepigt. "Men jag hör av mig när jag får en ledig dag" lovade hon. Jo tjena, tänkte jag, den har man ju hört förr. Men så tillade hon "vad var det för en sida där jag kan ladda ner broschyren så att jag kan förbereda mig till nästa studie?" Ok, den hade jag inte hört förr...

Det visade sig att Águeda jobbar 7-21 typ alla dagar i veckan. För 50 pesos i timmen, dvs. 1 euro. Hon är anställd av ett utländskt företag som håller på med nåt slags modernt slaveri. De skalar frukter som sedan behandlas och exporteras, och de anställda får inget av det som de enligt lagen har rätt till. Passar det inte är det bara att dra, men vill man som ensamstående mamma kunna sätta fram mat på bordet åt ungarna är det bara att knata på... Ska det överhuvudtaget gå att leva på lönen så måste man givetvis jobba mer än 8h per dag.

Men så har Águeda pratat med de överordnade och fått beviljat ledighet på söndag eftermiddagar. Och det finns säkert en hel massa saker som hon behöver göra på sin lediga eftermiddag, men hon vill passa på och studera. Själv har jag också tyckt om att vara ledig efter förmiddagstjänsten på söndagar, och slippa knalla ner till Javillar igen en gång i den heta eftermiddagssolen... Men vad gör man!? Och Águeda sitter minsann där med paragraferna understrukna och ivrig att lära sig mer. Upp med tortyrpålen, eller hur var det ;) Nja, riktigt så illa är det inte. Jag ser fram emot studierna med henne. Dessutom löste det sig så behändigt; först var det knepigt att få någon med sig till studiet. De flesta systrarna har icke troende män som jobbar hela veckan och vill vara med familjen på söndagarna. Väl unnat. Men så frågade jag Rosa och hon kommer gärna med de söndagar hon kan, och hon bor också här i Costambar och har BIL! :) Se där, inte ett så stort offer längre ;)

Det blev förstås inget studium i söndags när jag låg i feber, men förhoppningsvis kan vi fortsätta igen denna söndag.

Lera å sörja

Våra goda vänner Michael o Eboni har blivit inbjudna till SKE (skolan för kristna evangelieförkunnare) och börjar på tisdag. Vi ville passa på att umgås lite innan och åkte till dem i Villa Isabela förra helgen. Ambioris från vår församling skulle dit för att hålla föredraget i deras församlig på lördagkväll, så vi åkte med!

Söndagmorgon var vi ute tillsammans i tjänsten. Det var en trevlig omväxling att få gå på för oss nya distrikt, som dessutom inte bearbetas särskilt ofta.

Sen myste vi på där hemma, med matlagning och trevliga samtalsämnen, och Netflix ;)

Det började ösregna riktigt ordentligt där på kvällskvisten, men vi tänkte inte desto mer på det. Det har ju varit så till och från de senaste veckorna. Men Eboni tyckte att det var ovanligt mycket liv o rörelse ute på gatan och tittade ut genom fönstret... Gatan såg ut som en forsande bäck! Vattnet vällde in på gården mitt emot och vidare in i det huset... och huvudgatan intill hade förvandlats till en riktig flod! 

Michael hörde av sig till vännerna och fick veta att flera av husen fått in vatten, men det var inte mycket att göra åt det där och då i mörkret. De hade ställen att tillbringa natten och vi väntade in dagsljuset på måndag morgon.

I stort sett hela Villa Isabela låg under vatten visade det sig. Större delen av alla hus hade fått in vatten och många ägodelar hade blivit förstörda. Dock håller folk här alltid humöret uppe; "..men Gud vare tack att vi har livet och hälsan i behåll!" hördes lite varstans.

Vi skulle egentligen ha åkt hem på måndag morgon, men i stället blev det uppstädning hos en av de drabbade familjerna.

Hela golvet täckt med ett lager av lera och bara vattenhinkar och sopborstar att ta i händerna...

Men ett par timmar senare :)

Då drog vi vidare till nästa hus, där en över 90-årig broder bor med sin utvecklingsstörde son som säkert är över 70...

Det blev en helt annan match, för det var ett jättestort hus!

Hela gårdsplanen var en enda lervälling.

Vi blev tvungna att kasta bort en hel del grejer, för leran hade nått så mycket högre upp här...

Linjen på väggen syns. Och vid arbetets början hade vi leran upp till anklarna.

En av systrarna lagade mat åt alla jobbare, så vi tog en lunchpaus och åt ris med spaghetti på hennes bakgård. Hela gänget höll stämningen uppe och vi hade riktigt trevligt tillsammans där vi skurade! Förde tankarna till hur det månne blir att rensa upp efter Harmageddon...

Många odlingar i stora delar av landet har blivit översvämmade och förstörda, så nu väntas matpriserna stiga och fler familjer gå hungriga. En annan oönskad konsekvens är alla sjukdomar som sprids och frodas i sådana här omständigheter. T.ex. har minst 37 personer dött i Leptospiros som sprids via råttkiss. Man ska inte ha nåt sår på fötterna när man klafsar runt i leran! Men månadens Vakna! kom som pricken över i:et :)

Vi blev tvungna att stanna en natt extra i Villa Isabela, men på tisdag morgon kom vi oss hem igen. Vi var efterlängtade...

Det blev mycket gosande och mycket go'mat den eftermiddagen <3

Regnet har fortsatt till och från, det blir en och annan påtvingad paus i tjänsten. Men det verkar börja lätta nu äntligen..!

Grodorna frodas, vi har hela poolen full av stora grodyngel... :S Men det kommer folk till huset på måndag, så kanske ska det bli lite ordning på torpet snart!

Herd(e)besök på betel ;)

Det kallades visst så i år, herdebesök. Betel här i DR fick ett speciellt besök, som ni kanske klurat ut ;) Mer om det lite längre ner. Först lite om det vi nordbor alltid pratar om - vädret!

Det har fortsatt att regna och många vägar och broar har förstörts. Vissa vägar har fått ler- och jordskred över sig och är inte framkomliga. Motorvägen mellan Santiago och Puerto Plata är tidvis avstängd eftersom en bro fått skador, och fundamentet på en bro som vi måste över för att ta oss in till stan har också blivit försvagat pga de strömmande vattenmassorna. 

Många hus, eller ska vi kanske kalla dem bostäder, har svepts iväg, och många, många andra har fått in lervatten. Ett 3-våningshus i stan rasade ihop, men det har inte förekommit särskilt många personskador. Hela stan har dock varit översvämmad så nu är gatorna täckta av lera och bråte.

Massor av odlingar har blivit förstörda, så nu väntas matpriserna stiga. Och översvämningarna efterlämnar en grogrund för denguemygg, parasiter och andra otrevligheter. 

Den här tror jag snarare var ett av offren, men vi sörjde inte...

En lastbil full med plast som ska återvinnas. Så det görs lite tafatta försök även här.

I bakgrunden ser man berget av plastföremål som väntar på återvinning. Åtminstone är de ihopsamlade, för ännu fler ligger nog utspridda i naturen.

Föroreningar var det ja..!

Men mitt i alltihopa står nån och gör korv, som ska lufttorka i två dagar för att sedan säljas och ätas... Yummy! :P

Ok, nu ska jag berätta lite om vad vi fick höra på specialmötet imorse. Som vanligt hölls ett tal över verket i landet. De senaste året har 21 församlingar och 11 grupper bildats. Det predikas på 10 språk, numera även på arabiska. Det byggdes 19 Rikets salar förra året, men 62 till står på kö..! Javillar inkluderat.

Av de distrikt som hör till någon av församlingarna i landet var det 834 som inte blev bearbetade förra tjänsteåret. Det finns också "unassigned territories" som inte ingick i den siffran. 24 församlingar har bara en äldste, 101 församlingar har 2. De som tillhör stadsförsamlingar med 5-6 äldste uppmuntrades att fundera över möjligheten att flytta för att hjälpa till där behovet är större. I Javillar å ena sidan går vi igenom våra distrikt varje vecka, men å andra sidan har vi bara 3 äldste. Så vi stannar kvar tills vidare...

Till sist fick vi lyssna till broder Samuel Herd(!) med temat "The miracle of prayer". Får inte det att låta lika bra på svenska, men det handlade om bönen ;) Mycket tänkvärt, många humoristiska inslag. Vilka böner hör Jehova? "Den gamla betelbrodern håller den avslutande bönen på en internationell sammankomst, och pratar länge och detaljerat till Jehova, men glömmer att avsluta i Jesus namn... Hörde Jehova den bönen?" ;)

 

För beteliterna har Herds besök varit speciellt uppmuntrande, och han har tagit sig tid att prata med dem alla var och en individuellt. Men vad vi uppskattar att dagens teknik tillät alla församlingar i hela landet höra programmet och dra nytta av påminnelserna!

Jag hittade de här två i tjänsten häromdagen - dubbelgångare till Ciro o Siri! 

Jag bara måste visa vad jag såg på Ikeas Instagram igår. De har gjort flerkornsbröd och hällt över vaniljsås, och kallar det för en svensk efterrätt!! Det är väl knappast underligt om de svenska matvarorna inte riktigt slår igenom här i landet... :S

Trevlig vecka på er, vi börjar med ledig måndag! ;)

Vedervärdigt väder

Regnandet började i söndags när Joel hade föredrag i Imbert...

Tack o lov ställde René och Yondra upp med sin bil, så vi slapp åka med allmänna transportmedel! För sen blev det bara värre...

...och värre...

Vissa bilder är av riktigt dålig kvalitet, de har sänts till mig av andra, men man får en idé om hur det kan gå när det bara fortsätter att ösa ner..!

Det är första gången jag försöker lägga upp en video, får se hur det funkar.

 

I tisdags ville Ambioris att Joel skulle försöka kolla hur det gått för vännerna i Javillar eftersom de var svåra att nå per telefon.

 

Man tager vad man haver... En sopsäck fick agera regnrock och så knallade han iväg i ösregnet. Väl nere i Javillar blev han tvungen att vada genom vatten som gick honom till höfterna, mysigt med alla bristfälliga avloppsledningar etc. Men han tog sig runt till de mest utsatta och alla var ok. De med vatten i husen kunde fara till ett äldre par som bor på andra våningen för att torka upp en stund.

Så här såg det ut hos vänner i Sosua...

Vi har några systrar i församlingen som får problem när det regnar ordentligt. Den ena är Fransisca. Det syns på fotot hur högt upp på väggen det är blött... dit upp nådde lervattnet. Det blir mycket skurande när det drar sig tillbaka. På andra sidan huset skymtar man hennes toa, grön med vit dörr. Förhoppningen är att kunna införliva den med resten av huset och höja golvet så att vattnet håller sig utanför. Hennes två söner har lovat ställa upp med byggmaterialet om vännerna kan göra jobbet. Så snart kanske vår kära pionjärsyster kan få ett vettigare boende!

En annan syster som bor precis bredvid floden har det mycket värre. Hon bor på uppskattningsvis 30 kvadrat med sin man och 4 barn i tonåren. Golvet är bara av jord, alltså närmare bestämt lera efter allt regnande. Väggarna är av rostig korrugerad plåt i ett enda lapptäcke. Många övergivna lador som står på åkrar i Österbotten är av högre standard! Men vår syster möter en alltid med ett leende på läpparna och skulle aldrig klaga över sin lott i livet.

På andra sidan floden rasade flera hus ihop och fördes iväg med strömmarna, så de i Javillar var inte värst till denna gång.

Är då allt detta bara regnets fel? Nope. För det första borde det aldrig ha byggts hus vid ett flodutlopp, mitt i deltat, bara för att det är hyfsat torrt stora delar av året. Hela Javillar står på sumpmark! För det andra kastas det sopor överallt i naturen, helst i bäckar och floder. Så när det regnar mycket och skräpet förs med i strömmarna så blir det stopp nånstans, i nån vägtrumma eller dylikt. Vattnet kommer inte igenom där det är tänkt och hittar nya vägar = översvämning. För sen när pluggarna släppt och allt skräp spolats ut till havs så svämmar det inte över längre... Mänsklig idioti har inga gränser, och inte verkar man vilja lära av tidigare misstag heller.

En liten solskensstund mellan skurarna så vi kunde fara ut i tjänsten. Den lilla dammen invid golfbanan hade brett ut sig ordentligt, men ingen större skada skedd här i Costambar.

I fredags var vi hembjudna till René och Yondra, till deras nya lägenhet på andra sidan stan. Det var som att kliva in i en annan värld när vi annars bara ser rucklen i Javillar! Ett välbyggt, välplanerat och snyggt inrett hem, ja nog fick jag ett litet sting av habegär just där och då. 

Tvärs över gatan har de Estancias nya Rikets sal, som fick en litteraturleverans just då. Senare samlades vännerna för ett möte och vi lyssnade när de sjöng... Så mysigt. Tur att det här är på andra sidan stan så att vi inte behöver se det och frestas alltför ofta! ;P

Imorse samlades vi i vår sal för att se månadens Broadcasting, mat i rätt tid som vanligt. I onsdags pålystes det att två av våra systrar inte längre är vittnen, så filmen om uteslutning fick en och annan att fälla en tår... Men det gäller att lojalt fortsätta framåt med resten av organisationen oberoende av andras val i livet.

Efter programmet blev det att försöka ta sig hem, det regnade för mycket för att kunna gå i tjänst. Men i eftermiddags kunde Joels studie komma hem till oss för att studera, så vi fick nåt uträttat idag i alla fall! Få se hur det blir med vädret nästa vecka... Men vi börjar med ledig måndag! ;)

 

Om olyckor och sånt...

Skulle börja med att skriva hur skönt det är att ha ett fungerande internet, att kunna blogga när man vill... Då for elen! :P Livets ironi.

Nu är elen tillbaka och så även internet. Men vi kan väl spola tilbaka bandet (ett uttryck som dagens unga inte förstår ;P) till förra lördagen, när vi precis skulle packa ihop efter kärrvittnandet och fara hemåt. Då fick vi veta att en av våra unga bröder varit i en olycka och förts till sjukhuset. Ambioris hämtade genast upp Joel för att fara och se hur det stod till.

Här har vi då DR i ett nötskal: Ynglingen kör MC längs den rejält trafikerade huvudgatan i stan, någon har parkerat sin bil vid vägkanten (vilket högst antagligen är olagligt på en huvudled även i detta land), ynglingen kör om en bil på höger sida (vi har högertrafik även här..!) och hinner inte upptäcka den parkerade bilen förrän han kör rakt in i den. Utan hjälm. Även det olagligt. 

Ambioris och Joel kommer till sjukhuset där den blåslagne ynglingen timmar efter det inträffade fortfarande väntar på vård. Har han inre blödningar i huvudet eller nån annanstans? Hur illa demolerad är axeln? Ingen som vet, men armen börjar svälla. Så för att få någon form av hjälp måste han till en klinik, trots att han inte har någon försäkring som täcker kostnaderna... Ambulanstransport? Nej då, han måste tryckas in i Ambioris lilla Toyota årsmodell -89... (inget ont om gamla Toyotas, just sayin'... :P)

Första kliniken där de krånglat in honom säger att de har problem med en röntgenapparat och skickar dem vidare till nästa klinik. Får in honom i bilen för andra gången. Blir inlagd på en annan klinik som menar att hans axel behöver opereras men att de inte gör någonting förrän de fått ett förskott på 25 000 pesos. En vanlig månadslön går på 10 000 pesos, så inget den desperata modern har i plånboken precis. En broder ställer upp och lånar ut pengarna och vården kan börja.

Men vänta, han borde visst ha en försäkring via sitt jobb! Då borde den betala vårdkostnaderna! Och vänta nu, han behövde aldrig opereras, de bara satte axeln på plats igen och gipsade handleden... Så vad hände med de 25 000 för operationen..?! Korruptionen inom sjukvården är total, och utan pengar får du sitta och dö på akuten utan att någon lyfter ett finger, jag överdriver inte. Vi hoppas innerligt att vi ska slippa undan allt vad sjukvård heter i detta land även i fortsättningen!!

Så här ser MC:n ut nu. Ironiskt nog, när någon dött är det olagligt att transportera kroppen privat. Då är det minsann ambulans som gäller. Personligen skulle jag föredra att få åka ambulans när jag fotfarande behöver det. När jag väl dragit mitt sista andetag funkar ju en skottkärra lika bra...

Nåväl, Yefri är hemma och återhämtar sig bra. Snart flänger han säkert runt på sin motorcykel i full fart och utan hjälm igen...

Jag måste bara inflika; Arcadia fick höra om olyckan när hon kom till mötet senare samma kväll, och hon blev väldigt berörd och sa att hon hade svårt att koncentrera sig för hon tänkte på de drabbade (det lät väldigt illa från början). När hon kom hem hade hon fortsatt att ge uttryck åt sin oro och ledsamhet så pass att hennes barn tyckte att hon skulle skärpa sig. "Du kan ju inte hålla på så där för nån som inte ens hör till familjen" tyckte de. "Men de är mina bröder och systrar!" svarade Arcadia bestämt. Dagen därpå for hon in till stan och hälsade på Yefri + anhöriga. Liten gumma med stort hjärta! <3

Över till något trevligare.

T.ex. en eftermiddagsstund på playan med Diurka... Vi hade mycket att prata om! 

Min Torenia! Ett s.k. impulsköp på La Sirena, men den piffar upp vardagen :)

Den vackra kaktusblomman vi såg på väg till möte för tjänst, som bara blommade i några timmar.

Duktiga lilla Ruth-Ester (till höger) som hade sin första uppgift i teokratiska skolan och gjorde det såå bra! Hennes pappa Manuel uppfostrar henne och två syskon till alldeles ensam sen mamman stack när barnen var små... Manuel studerar också och går på mötena men Ruth var först i familjen med att bli förkunnare. Pionjärämne!

Ja, egentligen finns det rätt mycket att skriva om när man börjar tänka tillbaka på veckan som gått. Men jag måste hinna med lite annat idag också, så jag avslutar med kockens projekt igår..

Pulled pork!

Avnjöts som hamburgare med dominikansk touch tillsammans med Celinne o Benito igårkväll!

Trevlig fortsättning på helgen alla godingar! <3

Sammankomst - check!

Mitt ibland de andliga välsignelserna har vi också gjort oss kvitt ett störningsmoment... Vi har bytt internetleverantör!! Processen var långt ifrån smärtfri, i det här landet kan de verkligen det här med att komplicera saker. Men efter många om och men kan vi nu surfa obegränsat i en hastighet av 10Mb/s! "Smakar det så kostar det" brukar man väl säga, men tidigare kostade det ändå rätt mycket utan att ens smaka... eller hur det nu blir. Vi kom i alla fall fram till att det finns många tålamodsprövande omständigheter här som vi blir tvungna att stå ut med, varför inte eliminera det som går!?

I dealen ingick även en fast telefon... "Lite -95" som min syster konstaterade, men i mycket ligger de nog efter mer än så skulle jag väl vilja påstå ;P Så en hederlig gammal telefonlur tillhör inte de mest antika upplevelserna vi varit med om här.

Nu över till temat; sammankomsten! Vi värmde upp på lördagen med att åka ner för städningen...

Vi lämnade allt rent och snyggt både "inne"

...och ute! Skönt för bröderna i trädgårdsgruppen att det var mulet!

På söndag åkte vi ner igen, men denna gång för programmet.

Arcadia med sitt barnbarn Abriana satt och laddade upp innan programmet började. Hon hade med sig varsin banan till oss, raringen. <3 :)

Lourdes och Osvel kom också, för första gången! Jag ska studera med henne imorgon, då får jag höra vad hon tyckte.

Våra kära systrar från San Marcos var också där; Diurka, Yohanny, Dulce och Aris. Kärt återseende!

Diurka hade med sig 3(!) studier och deras barn. Denna mor till två var där för första gången, en annan är redan förkunnare. Så barnbarnen börjar komma ;)

Bakom oss syns Daniel, som nu är församlingstjänare och jobbar med det lokala byggteamet. För tillfället är han stationerad i Santiago på ett byggprojekt. Det är roligt när det går bra för barna! ;)

Joel hade privilegiet att vara med i en iscensättning, första gången på podiet på en sammankomst här. För Ambioris var det första sammankomsttalet, och det gick jättebra för dem båda två :)

I anslutning till sammankomsthallen ligger ett utbildningscenter där skolan för resande hålls för tillfället. Så vi fick träffa resande som vi haft för flera år sen under tiden i San Marcos. Paret Brown som vi haft senast kom också dit under lunchpausen, de är numera i en krets i Santiago. Trevliga återseenden!

Efter en hel dag med teori är det nu dags att omvandla lärdomarna till praktik... Ja förresten; 1781 närvarande och 22 döpta, måste ju se till att få med siffrorna också ;)

Just det, en sak till...

Vi blev lite nostalgiska på parkeringen...

För den oinvigde: vi hade en likadan bil när vi bodde i Skellefteå, och av alla saker vi gjorde oss av med när vi flyttade hit var det bilen som sved mest! Kanske inte så lätt att förstå i dagsläget, eller ens för 8 år sen, men så var det! ;P