Enligt en nyligen gjord undersökning så är 44% av befolkningen i detta land fattiga. I stället för de beräkningar som görs i EU-länderna för att avgöra om en person är fattig eller inte (typ, har man råd med en semestervecka varje år?!) har man gjort det enkelt för sig här; fattig är man när man inte har råd att äta sig mätt varje dag. Och det gäller alltså 44% av befolkningen..!
Med tanke på förra inlägget: när man har våra omständigheter och bor i ett sånt samhälle är det inte svårt att vara förnöjsam. Vi har alltid mat för dagen och i och med det är vi rikare än de flesta på denna ö. Huruvida vi har säsongens färger på gardinerna eller kläder enligt det senaste modet får en väldigt underordnad betydelse. Och det är så skönt..!
Men vårt distrikt består inte bara av de fallfärdiga trähusen i Javillar, vi har den andra ytterligheten också. Som det här huset mitt emot oss...
 |
| Trevåningshuset till vänster (de äger visserligen det med blått tak också...) |
I det bor bara en familj med två barn, pappan är utlänning och mamman dominikanska. Griselda heter hon förresten, och sen i januari studerar jag Bibeln med henne.
 |
| Innan vi åkte till Finland i maj i år |
I somras studerade vi via Skype. Det har varit lite svårt att få henne att komma på möte ner till sunkiga Javillar, men hon visar att hon uppskattar det hon får lära sig. Bland annat brukar hon varje månad skicka ett generöst bidrag till församlingen. Och då och då får vi frukter och grönsaker från ett lantställe de har .
Igår hörde hon av sig och ville att jag skulle titta in för att hämta något. Dels hade hon en stor påse med avokado, mandariner, guanabana m.m. från landet, men också denna korg...
Hon var mån om att poängtera att det inte var en julklapp, bara en present till oss! Lite fundersam var hon, eftersom korgen innehöll flaskor med alkohol. Vi förklarade att det var ok, vi får dricka alkohol men med måtta. Hennes man , Richard, kom också och sa: "Vi vill ge det här till er, because you guys are great!" Fastän han själv inte är särskilt troende så uppskattar han det arbete vi gör här, mest kanske grejen att man är beredd att offra sin tid och energi för att man vill hjälpa andra. Vi får se vad det kan leda till med tiden.
En hobbystund med äldsta dottern Jainelly. Vi ritade och målade Noas ark, och sen fick hon klistermärken med olika djur att placera ut på väg in i arken.
Jag är så glad för Arcadia ocskå, mitt colmado-studie. Förra veckan sa systern som följde mig ganska rakt på sak att om det inte finns någon som kan vara i colmadon (kvartersbutiken) under mötestid så kan hon ju stänga så länge. Vi samtalade också om hur Jehova kan välsigna sådana beslut, och inte låta oss lida ekonomiskt. Arcadia kom på mötet i lördags, och inget sa hon. Men idag fick jag veta av Bielka som är granne till henne att hon minsann hade stängt ner colmadon för att kunna komma på mötet! När mötet var slut ville hon veta var hon kunde sätta sitt bidrag, helt av eget initiativ.
Under studiet igår uttryckte hon sin längtan att få leva i paradiset. "Tänk om jag också kunde få vara med där!" Jag sa att det är Jehovas önskan att alla ska få det. "Jo" fortsatte Arcadia, "därför måste det predikas, över heela jorden. Jag skulle också vilja gå ut och predika, men just nu har jag inte möjlighet.." Hon syftade på sin colmado och alla skulder hon har obetalda. Jag sa att man behöver ju kunskap först, för att veta vad man ska predika om, därför är det så viktigt att studera Biblen. Men motivationen är redan på plats åtminstone :)
Nu kom Joel hem från ett av sina studier, med en flaska vin... Vi kanske måste börja fundera över vilken bild våra studier har av oss egentligen..!? ;P
