Det är knappa två veckor kvar till sammankomsten och Joel o Ambioris har fullt upp med att gå igenom dopfrågorna med dem som vill bli döpta. Kan bli lite tjatigt... u-landsproblem ;)
En av kandidaterna, som själv har avslöjat att hon vill bli döpt vid nästa sammankomst, är Bielka. När hon fortfarande bara studerade och gick på mötena nån gång då och då så dog plötsligt hennes man helt utan förvarning. Han var bara i 40-års åldern och fick en hjärtinfarkt i början av det här året. Hon lämnades ensam med 3 flickor, varav den yngsta i princip var nyfödd. Inte helt förvånande var det mannen som stod för försörjningen och Bielka var hemma med barnen, så hennes ekonomiska situation blev inte riktigt idealisk.
Den första tiden bara grät hon. Hon valde att flytta till ett annat litet trähus för hon orkade inte vara kvar i det som varit deras gemensamma hem. Men så sakteliga började hon orka med att leva igen, och mötena och vännerna har varit oumbärliga i den processen.
När vi kom tillbaka från Finland hade Bielka blivit en odöpt förkunnare, och en mer nitisk sådan får man leta efter! Hon är ute nästan varje morgon, och är uthållig när andra vill börja fara hemåt.
Här samtalar Bielka med någon och en annan syster kollar till lillan.
Hon är duktig vid dörrarna och tillämpar de förslag vi får. När man samarbetar med henne brukar hon ofta fråga vad man tyckte om hennes framställning, ödmjuk och ivrig att lära.
Eftersom hon tidigare varit så blyg och tillbakadragen blev vi förvånade över att höra hennes kommentarer vid mötena. Hon nöjer sig inte med att bara läsa upp ett svar ur paragrafen, hon bidrar verkligen med någonting!
Nu har hon varit änka i ca 10 månader, med tre barn att försörja och utan inkomst. Ibland undrar man hur de överlever. En episod som jag fick höra om kanske ger en stor del av svaret...
En syster (som också har tre barn men en man som arbetar) konstaterade en eftermiddag att hon hade 200 pesos (ca 4€) över. Hon hade två små skulder på 100 pesos vardera, men tänkte att de kunde vänta. Hon visste inte om Bielka och hennes barn ens hade ätit den dagen, så hon ville hellre ge pengarna till dem. Tillsammans med sin äldsta dotter går hon för att ge pengarna till Bielka. På vägen dit hittar dottern en 500-pesos sedel på gatan! Ingen finns i närheten som nyss kunde ha tappat den, den verkade dessutom ha legat där ett tag, och skulle man fråga vem som helst skulle de så klart säga att de tappat den... Så de bestämmer sig för att se det hela som en välsignelse från Jehova! Bielka fick 200, skulderna blev betalda och de hade ändå pengar över.
Så fungerar det ofta när vi visar givmildhet; den blir belönad. Och sådan är mentaliteten här; man är nöjd när man fått det man behöver för dagen och kan gärna dela med sig om man har ett litet överskott. Morgondagen tar man när den kommer. Egentligen helt i linje med det Jesus rekommenderade: "Var aldrig bekymrade över morgondagen".
Så Bielka "söker kungariket först" och tar med sin lilla prinsessa i tjänsten. Å på ett eller annat sätt har prinsessan alltid något med att stoppa i (eller runt...!) munnen.
Nu måste jag ta mig an ett annat u-landsproblem; alltför många bibelstudier. Bara under morgondagen har jag 6 studier inplanerade. Och visst, morgondagen har sina egna bekymmer, men det känns ändå förståndigt att förbereda sig lite innan..!
