2015... Vem skulle ha trott att denna gamla värld skulle fortsätta så länge!? Men fortsätter gör den än så länge, och vi med den.
Glömde skriva i förra inlägget att på lördagen när vi hade besök av kretstillsyningsmannen så kom 103 pers till mötet! Så det finns jobb att göra!
Vännerna är duktiga att hålla igång i tjänsten, trots att det varit lite regnigt på sistone. När det häller ner som värst söker vi skydd en stund, och förhoppningsvis går det att fortsätta rätt snart.
De här två stoppas nog inte ens av hällregn, med det där paraplyet!
Antar att de flesta har sett det vid det här laget, att årsboken 2015 handlar om DR. Det är spännande läsning varje år, men lite extra roligt för oss i år så klart, när man känner till många av ställena och har hört vissa av bröderna när de hållit tal på sammankomster osv.
I måndags blev vi bjudna på lunch hos en av våra pionjärsystrar, Mercedes.
Det blev det klassiska; ris och kyckling med bönor, även platanos (matbananer) i olika varianter. Vi gillar den dominikanska maten, och eftersom vi äter mer europeiskt hemma känns det festligt med dominikansk vardagsmat. Sen är det så klart alltid trevligt med samvaron, och att slippa laga mat själv.. ;P
Mer vardagslyx blev det i fredags! Vi träffade Paul på La Sirena (supermarket), och eftersom han och hans fru bor nära oss frågade han om vi ville ha skjuts hem. Underbart! Då slapp vi kånka iväg våra matkassar och klämma in oss i en carrito! Väl på väg frågade han om vi hade tid för en kaffe, och vi hade ingen brådska. Så han tog med oss till ett för oss nytt ställe, "Kaffe", som var som att kliva in i en annan värld...
Ett hus i gammaldags kolonialstil med tjusigt inredda rum och en härlig bakgård. Där var redan Michelle, Pauls fru, och hennes föräldrar. Då ville Paul plötsligt bjuda oss på lunch!
Så där satt vi och blev bortskämda! När de senare skjutsade hem oss och våra varor gav Paul oss en Sirena-kasse, med importerat smör, ost och choklad... Som tack för att de fått skämma bort oss!?? Han hade säkert slängt en blick i vår köpvagn och tyckt att det såg lite tragiskt ut...vardagslyx för oss är väl ungefär att köpa en lite större inhemsk ostbit så att vi kan använda den även i matlagning och inte bara på frukostmackan... Det finns då goa vänner! De har förresten varit IS:are (internationella byggare inom organisationen, inte nåt farligt muslimskt!) sen början av 80-talet, byggt avdelningskontor i en massa olika länder. Nu hjälper de till med kreol-verksamheten här i Puerto Plata. (Kuriosa; det visade sig att Paul jobbat i gruvan i Kiruna ett par månader 2006, för Outokumpu! Liten värld...!)
Joel har varit på äldstekurs första lördagen i månaden, och har konstant olika församlingssysslor att sköta. Det blir lite ensamt för mig ibland. Tur att jag har Ciro! ;) Och i bästa fall kommer jag att få en sällskapsdam för 3 veckor... Mamma planerar att komma och hälsa på! Tror hon bokar biljetten i skrivandets stund :) Pappa strejkade tyvärr, gillar inte att resa. Men det är tre år sen de var här senast, så det är på tiden kan jag tycka. Den gången höll vi på att förstora Rikets salen, mycket har hänt sen dess!
På tal om R.S.-bygge så är det nu äntligen San Marcos tur att få en Rikets sal byggd av organisationen. De har väl varit på väntelistan i ca 6 år... Så tack och lov att vänner i olika länder har ställt upp med bidrag, både för San Marcos och Javillars räkning, så att vi har kunnat bygga enkla, anständiga lokaler att samlas i under väntetiden..!
Så här såg det ut i januari 2009 när vi började understödja San Marcos i det lilla Rikets sals-skjulet. Om ett par månader kommer vännerna där att ha en ny fin sal. Vi kommer nog att lägga upp bilder därifrån så småningom :)
Nu måste jag börja städa, mamma kanske kommer nästa vecka! ;)
