Det mesta har följt rutinerna. Tjänsten är lite extra färgglad denna månad eftersom så många passar på att måla om husen.
Man nöjer sig inte med rött med vita knutar...
Vi har mer hjälp i tjänsten under några månader också; Estevans föräldrar, två systrar från England och tre från Finland. Språkförbistringen är total! Tjejerna pratar finska med mig, jag svarar på engelska, pratar svenska med Joel och spanska med alla andra... Det blir lite kortslutning ibland. Men min förhoppning är att jag ska börja komma igång med att prata finska sakteliga igen.
Besöksvecka har vi haft också, med Jeff o Donna. Full fart i tjänsten och mycket uppmuntran. Mycket allvar också, man är mera rakt på sak här och mindre silkesvantar. Och det funkar. Vännerna är ödmjuka och tar inte illa vid sig. Det var mycket fokus på barnen...
...att de behöver studium och övning. Äldre barn och tonåringar behöver läsa Bibeln varje dag och meditera över det de har läst. Annars kommer de att lämna sanningen. Förr gick det bra ändå, konstaterade Jeff, men vi lever i andra tider nu.
Efter kretsveckan blev det pålyst att vi har en äldste mindre i församlingen. Så nu är det Joel och Ambioris som får se till att allt fungerar som det ska. Joel är både sekreterare och tillsyningsman för tjänsten, och så har han hand om vakttornsstudiet. Mycket jobb!
Efter allt allvar hade vi också en fest; Luciano o Martina firade bröllopsdag!
Festen var en överraskning för dem, och vännerna hade ordnat med mat och tårta. Så var det dans på schemat också så klart.
Nu i och med de röda dagarna har vi haft lite extra ledigt, för det funkar ändå inte att gå i tjänsten. Tjänsten var inställd i torsdags, och samma gäller denna torsdag. Skönt med sovmorgon!
Det här var dagen innan julafton. Inte det lättaste att fokusera på studiet i huset bredvid när grisarna skriker för full hals... tills nån skär halsen av dem. Dagar man kunde bli vegetarian..!
Denna lilla gris har det desto bättre. Hunden agerar mamma och den får dricka mjölk precis som valparna. Men den överlever knappast nästa jul...
Vi gjorde ett makabert fynd i tjänsten idag. Vid vägkanten låg en säck med döda hundvalpar. När man inte vill ha sina djur så "kastar man bort" dem helt enkelt. Denna säck slängdes förmodligen ut i trafiken för att de skulle bli överkörda. Men en av dem överlevde... hade kravlat ut ur säcken och låg där och gnydde bredvid sina ruttnande syskon. Stackars liten! Men vi kunde inte annat än lämna den åt sitt öde.
Den här krabaten tog sitt öde i egna hän... tassar! och vägrade släppa mig. Han är nog öns mest bortskämda kisse! Men han kröp in under täcket alldeles själv, det var inte arrangerat.
