Studier, studier..!

Det brukar vara vårt fokus, speciellt den första månaden av säsongen, det här med studier. Man behöver återknyta kontakten med dem som man studerade med förra säsongen och man behöver hitta nya. Hittills har det gått riktigt bra!

Som väntat var Tomás väl förberedd för sitt studium denna vecka; han hade t.o.m. skrivit på ett papper svaren på frågorna och dessutom kommentarer till alla bibelställen. Ambitiös kille! :)

Ett par från vår församling måste åka till Italien ett par månader, och de vill lämna några av sina studier i vår vård så länge. Jag ska få ta hand om Cornelia, på bild i ett tidigare inlägg, som är nybliven förkunnare. Härligt med de som redan hunnit göra en hel del framsteg! Man slipper göra kapitel ett i boken för femtielfte gången ;P

Så vi börjar ha fyllt upp veckoschemat. Och när man kommit så långt börjar man dra sig för att gå från hus till hus, för när man hittar fler som vill studera har man ingen tid att ta hand om dem... Ni tycker att vi har det jobbigt va!? ;)

Vi har inte hunnit ordna med bilder, men jag bjussar på denna av vår lilla choklad-prinsessa som brukar vara så duktig på att följa med i tjänsten. Ibland behövs lite extra energi i form av Malta Morena (det hon dricker).

Tomás

Det är redan sent, och jag borde egentligen gå och lägga mig. Men jag måste bara helt kort få berätta om besöket vi gjorde igår.

En syster i vår församling hade träffat en ung man och bad Joel följa upp intresset. Jag fick privilegiet att följa med. Tomás som han heter är väl ungefär i 25-års åldern, en basebollkille som också har ett annat intresse sen 2005; Bibeln! Han har läst och studerat på egen hand, och bl.a. insett att bara 144 000 ska till himlen. Det gjorde honom förbryllad eftersom det är en så liten grupp men det finns så många människor.

När vår syster besökte honom samtalade de om Guds rike och vad det kommer att innebära för jorden. Han förklarade för oss vad han hade lärt sig; alla förändringar som snart ska göras här på jorden, och hur de 144 000 bara är regeringen men resten av alla goda människor kommer att leva här på jorden. "Precis som presidenten här i landet också har hjälp av andra regeringsmedlemmar" illustrerade han. Han var så glad över att äntligen förstå hur det hela hänger ihop, att det inte bara är 144 000 som kommer att räddas.

Han visade oss tidskrifterna som han fick vid förra besöket, nu med anteckningar i marginalerna. De var välstuderade! "Jag tycker om att studera" förklarade han leende. Vi berättade om våra möten där man kan lära sig ännu mera från Bibeln, och sa att han var välkommen. Och ikväll var Tomás med på sitt allra första möte i Rikets sal! Han följde med i sin egen Bibel och sa att han tyckte att det var intressant.

Så nu återstår det att se hur det går i fortsättningen. Jag har en känsla av att han kommer att vara väl förberedd för sitt studium nästa vecka. :)

Så här slut blir man efter en lång tjänstedag i värmen! Go'natt! <3

Nu kör vi!

Vi har nu inlett vår sjunde "riktiga" säsong här i DR. Talet sju kan ju ha olika innebörd, vad denna säsong för med sig återstår att se. Åtminstone har det hänt saker i vår frånvaro, t.ex. så har vi fått fyra nya förkunnare i församlingen, en per månad för att hålla jämn statistik. Alla fyra är faktiskt över 50 år och har kommit med från distriktet vilket känns extra roligt. Här är en av dem...

Cornelia med vår pionjärsyster Esperanza

Vi har haft mycket trevliga tjänstedagar sen vi kom, med fina samtal om Guds rike och bönen Fader Vår, och vi har även startat nya studier. Det påminner oss om varför vi valt att komma hit.

Denna månad har vi förstärkning i form av ett par från Florida, ursprungligen Puerto Rico.

Los Vasquez. Idag tog de med oss till Maimon på fisklunch :) De har hyrbil, så vi slipper gå så mycket till och från Javillar. Vi blir bortskämda på många sätt!

Min tur att göra något för en annan; vattnade hästen på bakgården. Den stod mitt ute i brännheta solen, hade varken skugga eller vatten. Jag vågade inte flytta den till skuggan, men jag gav den åtminstone en hink med vatten!

Denna här har vi ju också tagit oss an, men hon ger nog rätt mycket tillbaka. Shiva heter hon, med många varierande tilltalsnamn. Hon sitter här i min famn nu och spinner medan jag skriver :)

Här har det poppat upp ett nytt litet trähus med bananträd på gården. Nästan lite charmigt.

Det här fångade min uppmärksamhet häromdagen i tjänsten, var värt att dokumentera tyckte jag!

Joel gillar att fota blommor, här någon form av Änglatrumpet.

Granatäpple

Det här såg vi på stranden förra veckan; ett frö och tre små plantor i olika växtstadier, tripp trapp trull. Vi hoppas få privilegiet att se något liknande i vårt arbete här under denna säsong!

Välkomna att följa vår vardag och våra äventyr de kommande månaderna!

Övning i tålamod

Efter bara 3 timmars sömn var det dags att stiga upp och stoppa ner det sista i resväskan. Det dröjde 26 timmar innan vi låg i en säng igen... Men trots en del strul kom både vi och vårt bagage fram till rätt destination, till sist. Piloterna på Air France var i strejk, så resan gick inte helt planenligt. "Plan"enligt, hö hö.

Vi hade ordnat med att en syster skulle städa upp vår lägenhet innan vi kom, trodde vi. Men det blev aldrig av och lägenheten var ingen trevlig syn. Den såg ut att ha varit obebodd i ett decennium minst! Döda kackerlackor överallt, kackerlacks-bajs verkligen överallt! T.o.m. i toaletten, fast så där snyggt draperat längs insidan :P Dessutom var vår lägenhet utan el, så jag började sopa ihop det värsta utan lampa och utan fläkt. "33 grader, känns som 42" säger en väder-app. Gissa om man svettas!?

Efter en stund fick vi ordning på både el och vatten, och det viktigaste uppstädat. Det allra äckligaste är trots allt inte alla döda kackerlackor, utan det antal levande man kan anta att finns kvar... Men nu får de inte härja fritt längre i alla fall!

Genna har fixat en inneboende till oss, en liten kattflicka som vi får ansvara över tills hon kan börja vara ute och jaga råttor. Dessa strykarkatter som fått en så tragisk början på livet är så tacksamma när nån tar hand om dem - det blir liksom ingen ände på gosandet. Och det är ju trevligt för båda parter :)

Förutom kattfröken har det också kommit två nya valpar till huset - en schäfer och en siberian husky. De ska så småningom ingå i vaktstyrkan. För ca. en vecka sen var det ett inbrottsförsök här, nån försökte bryta upp låset på baksidan av huset. Genna hörde det dock och ringde till vakterna som var rätt snabbt på plats. Två skott avfyrades nära huset, följt av 16 till allt längre och längre bort. "Han for mot stranden och kastade sig i vattnet" var den officiella förklaringen. Kan vara dominikanska för "vi sköt ihjäl honom", men vem vet... Åtminstone har vi anledning att tro att inte just den tjuven kommer tillbaka!

Brottsligheten blir allt högre. Häromveckan hade en 22-årig motorcyklist tydligen tutat på en bil varpå ett medelålders par kliver ur och mannen skjuter killen med ett skott i huvudet och 4 i bröstet, kliver in i bilen och kör iväg som om ingenting hänt, mitt i trafiken på stadens huvudgata. Förutom brottsligheten har vi den "nya dengue:n" att akta oss för; chikungunya heter den. Massor av folk har insjuknat, många får dras med sviter av den länge efteråt, så det gäller att se upp för myggbetten!

Nu till nåt trevligare; igårkväll var vi på vårt första möte och alla var så glada att se oss igen. När brodern skulle pålysa hälsningar från Munsala hann han bara säga att "familjen Nurmilampi är tillbaka.." varpå alla började applådera, så han fick aldrig riktigt fram hälsningarna... Ett av mina studier kom också till mötet, och en dotter till ett annat studie :)

Idag var vi ute i tjänsten för första gången. Innan möte för tjänst pratade vi med samordnaren som förklarade att pga av det nya skolsystemet - ungarna går heldagar i skolan, inte bara 3 timmar per dag som tidigare - kan inga barn vara med i tjänsten på morgnarna. I stället för att se fördelen med att de får mer skolundervisning tyckte han att det är tragiskt att de bara kan gå i tjänsten på helgerna... Vi sa att situationen är sådan för barnen i de flesta länderna, det kan bli folk av dem ändå ;)

Mycket text och inga bilder; det får bli ett roligare inlägg nästa gång!