Jo, vi lever än..!

Jag har varit riktigt dålig på att uppdatera bloggen - fy skäms! Ska försöka skärpa mig.

Det mesta har följt rutinerna. Tjänsten är lite extra färgglad denna månad eftersom så många passar på att måla om husen.

 

Man nöjer sig inte med rött med vita knutar...

 

Vi har mer hjälp i tjänsten under några månader också; Estevans föräldrar, två systrar från England och tre från Finland. Språkförbistringen är total! Tjejerna pratar finska med mig, jag svarar på engelska, pratar svenska med Joel och spanska med alla andra... Det blir lite kortslutning ibland. Men min förhoppning är att jag ska börja komma igång med att prata finska sakteliga igen.

 

Besöksvecka har vi haft också, med Jeff o Donna. Full fart i tjänsten och mycket uppmuntran. Mycket allvar också, man är mera rakt på sak här och mindre silkesvantar. Och det funkar. Vännerna är ödmjuka och tar inte illa vid sig. Det var mycket fokus på barnen...

 

 

...att de behöver studium och övning. Äldre barn och tonåringar behöver läsa Bibeln varje dag och meditera över det de har läst. Annars kommer de att lämna sanningen. Förr gick det bra ändå, konstaterade Jeff, men vi lever i andra tider nu.

 

Efter kretsveckan blev det pålyst att vi har en äldste mindre i församlingen. Så nu är det Joel och Ambioris som får se till att allt fungerar som det ska. Joel är både sekreterare och tillsyningsman för tjänsten, och så har han hand om vakttornsstudiet. Mycket jobb!

 

Efter allt allvar hade vi också en fest; Luciano o Martina firade bröllopsdag!

 

 

Festen var en överraskning för dem, och vännerna hade ordnat med mat och tårta. Så var det dans på schemat också så klart.

 

Nu i och med de röda dagarna har vi haft lite extra ledigt, för det funkar ändå inte att gå i tjänsten. Tjänsten var inställd i torsdags, och samma gäller denna torsdag. Skönt med sovmorgon!

 

 

Det här var dagen innan julafton. Inte det lättaste att fokusera på studiet i huset bredvid när grisarna skriker för full hals... tills nån skär halsen av dem. Dagar man kunde bli vegetarian..!

 

 

Denna lilla gris har det desto bättre. Hunden agerar mamma och den får dricka mjölk precis som valparna. Men den överlever knappast nästa jul...

 

Vi gjorde ett makabert fynd i tjänsten idag. Vid vägkanten låg en säck med döda hundvalpar. När man inte vill ha sina djur så "kastar man bort" dem helt enkelt. Denna säck slängdes förmodligen ut i trafiken för att de skulle bli överkörda. Men en av dem överlevde... hade kravlat ut ur säcken och låg där och gnydde bredvid sina ruttnande syskon. Stackars liten! Men vi kunde inte annat än lämna den åt sitt öde.

 

 

Den här krabaten tog sitt öde i egna hän... tassar! och vägrade släppa mig. Han är nog öns mest bortskämda kisse! Men han kröp in under täcket alldeles själv, det var inte arrangerat.

 

 

Sorgligheter

Som en fortsättning på föregående tema...

Igårmorse kom inte Shiva in för att äta, vilket aldrig hänt förut. Lite senare när vi var på väg till stan så förstod vi varför. Hon låg död vid sidan av vägen, hade förmodligen blivit påkörd. Så nu har vi bara Ciro kvar, och han saknar hennes sällskap.

Jackson fick begrava henne på bakgården. Vi satte henne i en Vakttornslåda, det kan man väl kalla teokratisk begravning.

Hon blev inte ihjälbiten av en lösspringande hund, och hon blev inte uppäten av en haitier, så långt får vi väl vara nöjda.

Mina andra återbesök

Med risk för att för evigt ha stämpeln "the crazy cat lady" kommer nu ett inlägg gällande fyrfotingarna i mitt liv. Precis som jag besöker vissa personer regelbundet, till exempel tidskriftsrutter varje månad, så gör jag också vissa andra regelbundna stopp...

Pepe hos Marigny. Vi har känt varandra sen han var en liten kattunge, och jag är förmodligen den enda som låter honom sitta i famnen. Så fort han hör min röst i huset kommer han kutandes, ibland från en sömndvala, för att placera sig i mitt knä och mysa en stund. Häromdagen stod jag utanför och pratade, varpå Pepe tog sats och hoppade upp och liksom slängde sig i mina armar. Tokiga kisse <3

Stora colmado-kissen. Han e så maffig, för att vara dominikansk katt ska väl tilläggas, ett miniatyrlejon. Han brukar ligga precis så här när vi passerar colmadon, och jag har förstås svårt att motstå impulsen att gå fram och klappa honom.

Whiskas-kissen, den stiligaste katten i Javillar! Också han håller till i en colmado. Han älskar att bli klappad och att få komma upp i famnen! Mitt gosande har observerats. Häromdagen kallade colmado-kvinnan på mig när jag gick förbi och pekade på en vägghylla, och gissa vem som hade placerat sig där bland chipspåsarna!? En annan dag mötte jag en pojke strax innan colmadon som sa: "Han är där nu, katten". När jag tittade in så tittade katten upp, ur en pappkartong på golvet :)

De förgyller tillvaron de små liven!

Sen måste jag också ta tillfället i akt och tillrättalägga ett misstag. MISStag, en riktig KATTAstrof :P Våran lilla Siri är uppenbarligen en Ciro i stället... Det kan ju tyckas rätt pinsamt att man inte upptäckt det på en flera månader gammal kattunge, men nu råkar det vara så att han inte har några bollar... Inte synliga i alla fall. Kanske slipper kastrera honom då ;P Mattes lilla pojke <3

Rutiner

Man mår bra av att ha rutiner och vi för vår del är väldigt nöjda med vårt veckoschema just nu. Det flyter på. Efter tre dagar av tjänst och studier på både för- och eftermiddagar brukar vi vara rätt slöa på torsdagkvällar, men fredagarna ger oss lite omväxling med tvätt, städ och veckohandling i stället.

Rädd att bli av med motorn..?

Många av våra studier är duktiga på att förbereda sig; stryka under svaren i paragraferna och slå upp skriftsställena och skriva kontentan i marginalen. Det är roligt att leda såna studier, men det är samtidigt också krävande. Vi lär oss i processen och känner oss lättade att veta att det trots allt är Jehova som drar människor till sig.

När vi kom hit för två månader sen hade vår gata äntligen fått 24-h:s el! Vilken skillnad! Nu kan jag tvätta o föna håret när som helst, använda tvättmaskinen, stryka kläder osv. Ja, ungefär som hemma, ni vet ju. Det har verkligen gjort livet här mera drägligt. Ett problem som däremot blivit värre är hundarna här i huset... Nu finns det två valpar till, plus den galna halvvuxna labradoren, och de skäller och har sig utanför våra fönster vilken tid som helst på dygnet. Vissa nätter sover vi riktigt dåligt, andra nätter går bättre. Eftersom man är rätt beroende av sömn, precis som av rutiner, så hoppas vi hitta en lösning så snart som möjligt!

Katters kärlek till papplådor är internationell! <3

Visst är det i dessa tider som man kan köpa så kallade "julstjärnor" hemma? Avslutar med ett foto på ett exemplar i sitt naturliga klimat:

Kretssammankomst

Vilken helg! Jag har känt mig helt dränerad idag, fysiskt, men andligt uppbyggd ;) Tur att måndag är våra lediga dag!

I fredags åkte vi ner för pionjärmötet som hölls i sammankomsthallen i Villa Gonzalez eftersom kretsens alla pionjärer var samlade. Tyvärr fick vi aldrig höra hur många vi var, men vi träffade många gamla bekanta.

T.ex. Dilcia som vi bodde hos när vi först flyttade hit -08 :)

Den andra bruna bönan är Eboni, need-greater i Maimon.

Ena kretshalvan hade sammankomst på lördag, och sen var det vår tur på söndag. Joel hade hand om parkeringen, så vi var tvungna att åka redan kl. 06:20 (förmodligen därför jag känt mig död idag)

Vi hann ta ett foto tillsammans, trots att vi knappt sågs på hela dan ;P

(Jag måste passa på att publicera de foton där Joel för en gångs skull e framför kameran)

Det gjordes ju en del anordningar inför sommarsammankomsten, så att man skulle kunna följa programmet på bildskärm osv. Även här i världens avkrok har man hängt med i utvecklingen :)

Det gör det verkligen lättare att koncentrera sig på vad talaren säger när man kan följa hans ansiktsuttryck och gester! Jag hade lite svårigheter med koncentracionen ändå... På grönområdet till höger om podiet, strax utanför hallens stängsel, var en ko och hennes lilla kalv på bete. Det är inte bara katter som fångar min uppmärksamhet; kalven var ju bara för söt! <3 Tur att vi hört programmet på svenska redan ;)

Kretsen utökades med 11 nya döpta bröder och systrar igår också. Ingen från Javillar denna gång, vilket jag tror är första sammankomsten sen starten. Men nästa sammankomst tror jag nog att det återgår till det normala ;P

...och ex-studier!

Vi fick oss en riktig överraskning på mötet igår - Daniel från San Marcos, som Joel studerade med, dök upp!

 Det verkar gå riktigt bra för honom; han är duktig på att ställa upp när något behöver göras i församlingen och håller fina tal. Allt enligt...

Diurka som vi träffade idag! Efter tjänsten for vi med hennes familj och åt kinamat, sen glass på Bon, och till sist satt vi och pratade en stund på stranden. Hon har också gjort otroliga framsteg och är duktig på att leda studier.

Nu äntligen har vi fått upp en skylt också, precis som alla andra Rikets salar världen utöver!

Man kan ju göra reklam för hemsidan på andra sätt också...

Ja, det var ju familjeutökningen i torsdags också... Jag var på väg hem från stranden med Marigny när vi såg en kattunge som jag så klart var tvungen att gosa med. Sen följde den efter oss... Marigny försökte få den att gå tillbaka, men då jamade den alldeles förskräckligt, och sen sprang den efter oss igen. Den följde oss ända hem, och jag hade inte hjärta att lämna den där ute. Så låt mig nu få presentera Siri...

Den utsvultna, förmodligen övergivna kattungen som fått ett hem :)

Studier, studier..!

Det brukar vara vårt fokus, speciellt den första månaden av säsongen, det här med studier. Man behöver återknyta kontakten med dem som man studerade med förra säsongen och man behöver hitta nya. Hittills har det gått riktigt bra!

Som väntat var Tomás väl förberedd för sitt studium denna vecka; han hade t.o.m. skrivit på ett papper svaren på frågorna och dessutom kommentarer till alla bibelställen. Ambitiös kille! :)

Ett par från vår församling måste åka till Italien ett par månader, och de vill lämna några av sina studier i vår vård så länge. Jag ska få ta hand om Cornelia, på bild i ett tidigare inlägg, som är nybliven förkunnare. Härligt med de som redan hunnit göra en hel del framsteg! Man slipper göra kapitel ett i boken för femtielfte gången ;P

Så vi börjar ha fyllt upp veckoschemat. Och när man kommit så långt börjar man dra sig för att gå från hus till hus, för när man hittar fler som vill studera har man ingen tid att ta hand om dem... Ni tycker att vi har det jobbigt va!? ;)

Vi har inte hunnit ordna med bilder, men jag bjussar på denna av vår lilla choklad-prinsessa som brukar vara så duktig på att följa med i tjänsten. Ibland behövs lite extra energi i form av Malta Morena (det hon dricker).

Tomás

Det är redan sent, och jag borde egentligen gå och lägga mig. Men jag måste bara helt kort få berätta om besöket vi gjorde igår.

En syster i vår församling hade träffat en ung man och bad Joel följa upp intresset. Jag fick privilegiet att följa med. Tomás som han heter är väl ungefär i 25-års åldern, en basebollkille som också har ett annat intresse sen 2005; Bibeln! Han har läst och studerat på egen hand, och bl.a. insett att bara 144 000 ska till himlen. Det gjorde honom förbryllad eftersom det är en så liten grupp men det finns så många människor.

När vår syster besökte honom samtalade de om Guds rike och vad det kommer att innebära för jorden. Han förklarade för oss vad han hade lärt sig; alla förändringar som snart ska göras här på jorden, och hur de 144 000 bara är regeringen men resten av alla goda människor kommer att leva här på jorden. "Precis som presidenten här i landet också har hjälp av andra regeringsmedlemmar" illustrerade han. Han var så glad över att äntligen förstå hur det hela hänger ihop, att det inte bara är 144 000 som kommer att räddas.

Han visade oss tidskrifterna som han fick vid förra besöket, nu med anteckningar i marginalerna. De var välstuderade! "Jag tycker om att studera" förklarade han leende. Vi berättade om våra möten där man kan lära sig ännu mera från Bibeln, och sa att han var välkommen. Och ikväll var Tomás med på sitt allra första möte i Rikets sal! Han följde med i sin egen Bibel och sa att han tyckte att det var intressant.

Så nu återstår det att se hur det går i fortsättningen. Jag har en känsla av att han kommer att vara väl förberedd för sitt studium nästa vecka. :)

Så här slut blir man efter en lång tjänstedag i värmen! Go'natt! <3

Nu kör vi!

Vi har nu inlett vår sjunde "riktiga" säsong här i DR. Talet sju kan ju ha olika innebörd, vad denna säsong för med sig återstår att se. Åtminstone har det hänt saker i vår frånvaro, t.ex. så har vi fått fyra nya förkunnare i församlingen, en per månad för att hålla jämn statistik. Alla fyra är faktiskt över 50 år och har kommit med från distriktet vilket känns extra roligt. Här är en av dem...

Cornelia med vår pionjärsyster Esperanza

Vi har haft mycket trevliga tjänstedagar sen vi kom, med fina samtal om Guds rike och bönen Fader Vår, och vi har även startat nya studier. Det påminner oss om varför vi valt att komma hit.

Denna månad har vi förstärkning i form av ett par från Florida, ursprungligen Puerto Rico.

Los Vasquez. Idag tog de med oss till Maimon på fisklunch :) De har hyrbil, så vi slipper gå så mycket till och från Javillar. Vi blir bortskämda på många sätt!

Min tur att göra något för en annan; vattnade hästen på bakgården. Den stod mitt ute i brännheta solen, hade varken skugga eller vatten. Jag vågade inte flytta den till skuggan, men jag gav den åtminstone en hink med vatten!

Denna här har vi ju också tagit oss an, men hon ger nog rätt mycket tillbaka. Shiva heter hon, med många varierande tilltalsnamn. Hon sitter här i min famn nu och spinner medan jag skriver :)

Här har det poppat upp ett nytt litet trähus med bananträd på gården. Nästan lite charmigt.

Det här fångade min uppmärksamhet häromdagen i tjänsten, var värt att dokumentera tyckte jag!

Joel gillar att fota blommor, här någon form av Änglatrumpet.

Granatäpple

Det här såg vi på stranden förra veckan; ett frö och tre små plantor i olika växtstadier, tripp trapp trull. Vi hoppas få privilegiet att se något liknande i vårt arbete här under denna säsong!

Välkomna att följa vår vardag och våra äventyr de kommande månaderna!

Övning i tålamod

Efter bara 3 timmars sömn var det dags att stiga upp och stoppa ner det sista i resväskan. Det dröjde 26 timmar innan vi låg i en säng igen... Men trots en del strul kom både vi och vårt bagage fram till rätt destination, till sist. Piloterna på Air France var i strejk, så resan gick inte helt planenligt. "Plan"enligt, hö hö.

Vi hade ordnat med att en syster skulle städa upp vår lägenhet innan vi kom, trodde vi. Men det blev aldrig av och lägenheten var ingen trevlig syn. Den såg ut att ha varit obebodd i ett decennium minst! Döda kackerlackor överallt, kackerlacks-bajs verkligen överallt! T.o.m. i toaletten, fast så där snyggt draperat längs insidan :P Dessutom var vår lägenhet utan el, så jag började sopa ihop det värsta utan lampa och utan fläkt. "33 grader, känns som 42" säger en väder-app. Gissa om man svettas!?

Efter en stund fick vi ordning på både el och vatten, och det viktigaste uppstädat. Det allra äckligaste är trots allt inte alla döda kackerlackor, utan det antal levande man kan anta att finns kvar... Men nu får de inte härja fritt längre i alla fall!

Genna har fixat en inneboende till oss, en liten kattflicka som vi får ansvara över tills hon kan börja vara ute och jaga råttor. Dessa strykarkatter som fått en så tragisk början på livet är så tacksamma när nån tar hand om dem - det blir liksom ingen ände på gosandet. Och det är ju trevligt för båda parter :)

Förutom kattfröken har det också kommit två nya valpar till huset - en schäfer och en siberian husky. De ska så småningom ingå i vaktstyrkan. För ca. en vecka sen var det ett inbrottsförsök här, nån försökte bryta upp låset på baksidan av huset. Genna hörde det dock och ringde till vakterna som var rätt snabbt på plats. Två skott avfyrades nära huset, följt av 16 till allt längre och längre bort. "Han for mot stranden och kastade sig i vattnet" var den officiella förklaringen. Kan vara dominikanska för "vi sköt ihjäl honom", men vem vet... Åtminstone har vi anledning att tro att inte just den tjuven kommer tillbaka!

Brottsligheten blir allt högre. Häromveckan hade en 22-årig motorcyklist tydligen tutat på en bil varpå ett medelålders par kliver ur och mannen skjuter killen med ett skott i huvudet och 4 i bröstet, kliver in i bilen och kör iväg som om ingenting hänt, mitt i trafiken på stadens huvudgata. Förutom brottsligheten har vi den "nya dengue:n" att akta oss för; chikungunya heter den. Massor av folk har insjuknat, många får dras med sviter av den länge efteråt, så det gäller att se upp för myggbetten!

Nu till nåt trevligare; igårkväll var vi på vårt första möte och alla var så glada att se oss igen. När brodern skulle pålysa hälsningar från Munsala hann han bara säga att "familjen Nurmilampi är tillbaka.." varpå alla började applådera, så han fick aldrig riktigt fram hälsningarna... Ett av mina studier kom också till mötet, och en dotter till ett annat studie :)

Idag var vi ute i tjänsten för första gången. Innan möte för tjänst pratade vi med samordnaren som förklarade att pga av det nya skolsystemet - ungarna går heldagar i skolan, inte bara 3 timmar per dag som tidigare - kan inga barn vara med i tjänsten på morgnarna. I stället för att se fördelen med att de får mer skolundervisning tyckte han att det är tragiskt att de bara kan gå i tjänsten på helgerna... Vi sa att situationen är sådan för barnen i de flesta länderna, det kan bli folk av dem ändå ;)

Mycket text och inga bilder; det får bli ett roligare inlägg nästa gång!

Höst och avveckling...

Om någon har missat det så har vi bokat resa till DR igen... Nu på måndag den 29/9 bär det av; tidig morgon från Kronoby, via Helsingfors och Paris, till Santo Domingo. Därifrån går inga kvällsbussar, så det blir en hotellövernattning innan vi tuffar iväg upp till norra kusten och Puerto Plata dagen därpå. Det är nog bättre att komma fram mitt på dagen i stället för mitt i natten hur som helst.

Så nu gäller det att få ordning på det sista - tvätta, packa, inhandla osv. Men de senaste veckorna har vi ju även hunnit med en del annat. Vi var på kretssammankomst i Sursik...

Satt på raden för vänsterhänta ;P

Kvällen efter hade vi "pionjärmiddag" hos Celvins (och pappa fick också komma), med supergod tre-rätters middag! Här är "Munsala-pionjärerna":

Det blev samtidigt lite avskedsfest för Sara och André som två dagar senare flög mot en ny säsong i Paraguay.

Så där annars har vi haft jobb och tjänst på agendan. Och en del fixande på tomten med vedstaplande och klippning av buskar... och så här gick det ikväll med det vi klippt bort...

Snöat har det gjort här också; första gången vi sett det snöa sen 2008! Vi var mer entusiastiska än andra... 

Nästa rapport kommer troligtvis från varmare breddgrader..!

Budapest

Buda Castle by night

En av uppoffringarna med "livet på dominikanska" är resandet. De resor vi gör, till och från DR, är rena uppoffringarna, och de intressanta resor till nya platser vi kunde göra förr har vi fått offra. Det där blev väl två uppoffringar... Hur som helst; i Markus 10: 29, 30 nämns inte nöjesresor, men nog har vi fått igen hundrafalt alltid!

Mamma o pappa beslöt sig för att fira sin 40-åriga bröllopsdag genom att bjuda döttrar + tillbehör på en resa till Ungern! Så för en vecka sen flög vi från Tammerfors på morgonen och lunchade i Budapest:

Langos, även kända från Matfesten i Ske-å.

Vi hyrde en stor och trevlig lägenhet med 3 sovrum och centralt läge. De dagar som följde bestod av mycket promenerande och sight-seeing, intensivt men intressant.

Citadellet på Buda-sidan om Donau...

...med utsikt över Pest på andra sidan.

En imponerande väggmålning nära vårt boende.

Mera mat blev det också förstås, detta den typiskt ungerska gulashen. Både mat och dryck var avsevärt mycket billigare än på hemmaplan.

En vanlig syn i de flesta större städer nuförtiden :)

Efter allt gående var det skönt med en eftermiddag på Europas största badhus med termalvatten från en underjordisk källa som kyls ner till olika temperaturer i olika bassänger. Det fanns många olika bastu-varianter också.

Avslutningsvis i lördags innan hemresa blev det en ice-coffee modell lyx!

Den avnjöts på New York Café som går under benämnignen "världens vackraste café", och vi har då inte fikat på något lyxigare ställe!

Så mycket för den uppoffringen! ;P