Årets slut

För oss märks det ingen större skillnad på livet denna årets sista vecka jämfört med andra veckor; ingen "julstämning" runt omkring, vi kunde gå i tjänst både den 24:de och den 25:te och så är det säsongsavslutningen i maj och tjänsteårets slut i augusti som får större inverkan på livet. Men en årligen återkommande tilldragelse vid kalenderårets slut är ju församlingens pionjärmöte, och det hade vi igår. Joel fick för första gången "privilegiet" att hålla hälften av talen, sen blev det lite festligheter hos Antonio & Lupe. Trevligt!

Här följer några tjänstebilder från de senaste dagarna:

Testa möblera den övervåningen!

En ständigt återkommande syn; ödlorna. Pilar runt överallt. De äter mygg, så de behövs!

Vi köpte en guanabana på väg hem från tjänsten i lördags, stor och god och kostade 40 pesos (ca 80 cent). Det sägs att den botar cancer... tveksam till det, men nog innehåller den säkert en del nyttigheter!

En av orkidéerna vid poolen har slagit ut i blom, och dessa blommor doftar underbart vilket inte är så vanligt i orkidésläktet. En av de många små njutningar vi försöker ta vara på i vardagen.

La Familia

Med tanke på all turbulens som familjen där vi bor varit med om den senaste tiden tänkte jag börja med en uppdatering på läget:

 Ken och hans sköldpadda 2012

Innan det ens gått 3 månader sedan Ericks (Gennas makes) död så var det dags för Ken (Gennas pappa) att somna in. Det hände fredagen den 13 och han var inlagd på sjukhus i Santiago dagarna innan. Familjen har vetat om att detta skulle bli utgången nästan ett helt år redan, så de har kunnat förbereda sig mentalt. Genna grät visserligen när hon ringde mig och meddelade att han dött, men när hon ringde om något praktiskt några timmar senare var det samma vanliga "go" igen.

Dagen efter ordnades en "visning", eller vad man nu lämpligast ska kalla det, vid en begravningsbyrå här i Puerto Plata. Alla som ville, hundratals i det här fallet, kunde komma för att se den döde i en öppen kista (dominikansk tradition), träffa familjen och få sig lite lättare förtäring. I normala fall skulle det ha inbegripit gråt och veklagan, men familjen tog emot med leenden och lungande ord vilket avdramatiserade hela situationen. Imorgon hålls en minnesstund i sammankomsthallen i Villa Gonzalez vilket kommer att ge ett fint vittnesbörd till alla icke-vittnen som lyssnar.

Sedan Erick dog har deras yngsta dotter, Tayla 4 år, så klart haft många funderingar kring döden och var pappa är. Genna har förklarat att Jehova gör en ny frisk kropp till pappa. Eftersom Tayla vet att ett barn blir till i mammas mage drog hon slutsatsen att Erick nu befinner sig i Jehovas mage. Inte helt korrekt, men det får duga som förklaring tills vidare. Resten av de närmaste anhöriga känner sig trygga i vetskapen om att varken Erick eller Ken behöver lida längre, de är på den tryggaste platsen man kan befinna sig - i Jehovas minne, och vi kommer snart, mycket snart att träffa dem igen!

Övriga händelser den senaste tiden; i söndags hade vi Campo-dag, eller lanttjänst, med församlingen...

Upp i bergens stillhet, bort från stadens turbulens...

...först och främst för att nå de människor som bor där med de goda nyheterna...

...men vi passade också på att njuta av lugnet och Jehovas skaparverk!

Dessa blev föremål för mycket fotande. Förhoppningsvis är de tillräckligt små för att överleva julen...

Vi fick låna några bänkar utanför ett kök när det blev dags att äta vår medhavda lunch. Ja, det här är köket, ett typiskt kök ute på landet. Inte direkt heminredningstidningarnas beskrivning av "lantligt kök", men...

Det här gänget är vår support nu till början av februari; familjen Ruiz (delar av) och paret Copeland. Även seniorerna Ruiz, föräldrar till Esteban R. och Susy C.

Vi hoppas få hit dem igen för en längre vistelse nästa säsong!

Ja, förresten, NU har det blivit pålyst att Maimon är en församling! :)

Rena vilda västern

När jag gjorde mig i ordning för tjänsten imorse funderade jag över vad jag skulle kunna skriva om härnäst. Redan vid dagens första besök kom svaret...

Ignacia och jag hade precis satt oss tillrätta för att studera med en ung tjej när vi hörde några skott avlossas i närheten. Ingen av oss reagerade desto mer på det utan vi började studera. Redan under läsningen av den första paragrafen blev det väldigt livat utanför. En beväpnad ung man sprang in på bakgården, hundarna skällde och levde om och mamman i huset skrek för full hals "Stäng dörren, stäng dörren!!" Mannen slängde sig över plåtstaketet och damp ner i intilliggande trädgård där två systrar också ledde ett studium. Medan han fortsatte vidare på sin flykt dök den första polisen upp utanför huset där vi satt. En stund senare såg vi många pistolförsedda män där ute, på jakt efter den flyende ynglingen.

Enligt vad vi fick veta senare har polisen rätt att skjuta den unge mannen så fort de får tag på honom (skotten vi hörde hade han avlossat mot polisen), så det var inte underligt att han hade bråttom. Hade inte mamman i huset där vi var råkat stå precis utanför dörröppningen på baksidan så hade han kanske rusat in, och så hade vi hamnat mitt i ett gisslandrama. Det var åtminstone de uppjagade kvinnorna där jag befann mig helt övertygade om. Själv satt jag ganska oberörd och försökte föra tillbaka uppmärksamheten till studiet. Jag tillbringar mycket tid nere i Javillar, men jag vet ändå inte hur det är att leva i "el barrio", där det att beväpnade dårar springer in på gården tydligen hör till vardagen.

På hemvägen frågade jag en polis, men de hade inte fått tag på den eftersökte ännu. Om en stund knallar vi tillbaka ner för eftermiddagens studier, och hoppas på att lugnet har lagt sig igen.

Jag tänkte också berätta att Ken har blivit inlagd på sjukhus i Santiago. De kan inte längre sköta om honom här hemma, för han orkar inte ens ställa sig upp för att gå på toa och har slutat att äta. Först tog de honom till en klinik här i Puerto Plata, men läkaren där var inte samarbetsvillig så de beslöt sig för att försöka i Santiago i stället. Där verkar de ha fått bättre service och förhoppningen är att Ken ska ha det så smärtfritt som möjligt under den lilla tid han har kvar.

Så där har vi då två av problemen med Satans världsstyre i ett nötskal; brottslighet och sjukdomar. Ett annat problem tas upp i ett kommande inlägg...

Finns: Konstiga bilder - Sökes: Inlägg

För att få publicera en viss typ av konstnärliga bilder blir jag (Joel) härmed tvungen att ta mig friheten att, för stunden iallafall, ta kontrollen över bloggen... (Erica vet om detta, så var inte oroliga.. Jag HAR fått hennes tillåtelse... OK!) Hoppas du som läser inte misstycker å att ni inte heller kommer att syna bilderna alltför noggrant... De gör inte anspråk på att vara fulländade på något sätt. En glad amatörs tafatta försök att skilldra verkligheten. Här följer några favoritmotiv som jag har försökt att fånga med de få och små medel jag har till hands...

"Vår" lille blåögde pojke Ashton Ruíz - ett riktigt busfrö ;)

För att bli fin får man lida pin - Barbiedockorna var till ingen tröst
när denna lilla flicka skulle få håret tvättat av sin storasyster.

Det här är en av de olika passionsfruktsblommor som finns här på ön,
men, inte den som efter en tid blir till den frukt vi äter till frukost varje dag.

Baksidan av samma blomma. Visst är Jehova finurlig, eller hur?!

Lokalbefolkningen kallar denna för papegojblomma.
Har försökt lyfta fram färgerna lite med hjälp av HDR.
Frågetecken? Googla!

 "Rolling stones" i HDR.

 "Skönheten" i fula dörrar...

 ... varför bara fota dörrar när man kan få ett helt hus på samma gång?

 Trä vad är det? Wellpapp går lika bra!

Till sist så avslutar vi med något som Jehova har gjort...