I måndags tog vi vårt pick och pack och flyttade in på Mangogatan i Costambar. Allt är en enda röra, men nu har vi burit ner våra saker från Erick o Gennas lägenhet så vi har åtminstone vår egen röra inom fyra väggar. Jackson jobbar på med vår lägenhet, så snart kan det nog bli inflyttningsdags.
Det har gått rätt bra att vara ensamma i det stora huset. Ja, eller helt ensamma är vi ju inte, vakthundarna Bear och Spike säger till om nåt konstigt är på gång. Sen har vi katten Mimí, som vi kallar för Kajsa, som jamade utanför vårt fönster hela första natten vi sov här. Nästa natt hörde vi henne inte, och på morgonen förstod vi varför. Hon hade lyckats ta sig in genom ett fönster för att sova på soffan i vardagsrummet. Nu spelar det ingen roll hur många gånger vi slänger ut henne och stänger om oss, hon hittar alltid ett sätt att ta sig in ändå, kattskrället.
Mötet igårkväll var rätt prövande. Över 90 pers var närvarande i vår lilla lokal, och en bit in i mötet for elen. Inversoren är helt slut, orkar inte med längre, och på onsdagar kommer ingen el från gatan förrän vid 23-tiden... Folk satt med ficklampor för att kunna läsa i Bibeln, och de längst bak hörde ingenting av vad som sades där framme utan mikrofoner. Utan fläktar satt vi som i en bastu. Så nu ska det köpas in en ny inversor och fyra batterier vilket kostar ungefär 6.000kr, en ganska ansenlig summa för en fattig församling där få har arbeten. Vi har tre månader på oss att få ihop pengarna, men det brukar alltid lösa sig över förväntan.
Nu är det slut på lunchpausen och dags att ta sig an eftermiddagens studier. Imorgon har vi tänkt vara lediga, ta sovmorgon och sen gå ner till stranden en stund för första gången denna säsong :)
torsdag 29 september 2011
fredag 23 september 2011
Landade och strandade
Efter en lång och helt fantastisk sommar i Norden var det så dags att packa väskorna och flyga söderut igen. Måste bara inflika att vi verkligen är tacksamma för allt ni vänner gjort för oss under de gångna månaderna, vi har med oss många goa minnen i bagaget! Minnena väger ingenting, men bagaget blev tungt ändå... De var mer observanta på Arlanda än vi trott, men vi kom undan med våra 6kg extra i alla fall. :)
I Frankfurt var de också flitiga, där skulle handbagaget vägas. Vi visste att gränsen gick vid 6kg, och min vägde 7,3kg. "Perfect!" sa hon bakom disken, och så var det avklarat. Sen hörde vi vårt efternamn i högtalarna. Man blir ju lite nervös innan man vet vad det gäller, men vi fick en positiv överraskning; de hade uppgraderat oss till Premium Class. Vi hade räknat med en ganska obekväm och tråkig resa med tanke på det vi betalat för biljetterna, men satt med gott om benutrymme och fick en helt annan meny och service. Det var nästan omöjligt att få i sig allt de kom springande med stup i kvarten. (Ett annat svenskt par hade frågat om det fanns platser kvar med mera benutrymme, och det skulle ha kostat dem 16.000kr extra! Per person!!!)
Tre filmer senare landade vi i Puerto Plata, och Jose-Luis o Ada hämtade oss. De körde oss till Brandon-huset i Costambar, och där var det tomt... Vi hade ju inte lyckats få tag på dem innan vi åkte, men informerat via Genna vilket datum vi skulle komma. När vi inget hörde antog vi att allt var i sin ordning, men alla 3 familjerna var kvar i Kanada visade det sig. Turligt nog har Jose-Luis ett stort hus, och gästfriheten är det inget fel på, så nu bor vi i deras gästrum. Rätt behändigt egentligen, i stället för att börja pyssla med boendet har vi kommit igång med tjänsten.
Redan på onsdag kväll fick vi träffa vännerna på mötet, och genast kändes det som att vi knappt varit borta. Igår var vi tillbaka till studierna med Diurka och Daniel, och nu rullar det på nästan som vanligt. Idag fick vi ordnat med internet, så nu har vi även kontakt med omvärlden. Ken (vår blivande hyresvärd) ringde också, och förklarade att han inte kunnat nå oss på våra svenska nummer. Han vill att vi ska flytta in i deras gästrum tills vidare, för att ha någon i huset, och både han o Deb och Genna o Erick kommer på söndag nästa vecka. Det ska bli skönt! Våran lilla lya är inte riktigt klar än, men rummet vi ska bo i under tiden är jättemysigt så det går nog ingen nöd på oss.
Måste ju även nämna nåt om det för en nordbo klassiska samtalsämnet vädret. Har du någon gång tagit en lång, varm dusch i ett ganska litet badrum, så att när du torkat dig känt ett trängande behov av att öppna dörren för att få in lite frisk luft så att du inte börjar svettas igen? Den känslan beskriver klimatet här just nu rätt bra. Tyvärr hjälper det dock inte att öppna dörren...
Imorgon blir det Campo-dag, tjänst ute på landet, men på söndag flyttar vi till Mangogatan!
PS: Våra nya mobilnummer: Joel +1829-870-4668 och Erica +1829-870-4672.
I Frankfurt var de också flitiga, där skulle handbagaget vägas. Vi visste att gränsen gick vid 6kg, och min vägde 7,3kg. "Perfect!" sa hon bakom disken, och så var det avklarat. Sen hörde vi vårt efternamn i högtalarna. Man blir ju lite nervös innan man vet vad det gäller, men vi fick en positiv överraskning; de hade uppgraderat oss till Premium Class. Vi hade räknat med en ganska obekväm och tråkig resa med tanke på det vi betalat för biljetterna, men satt med gott om benutrymme och fick en helt annan meny och service. Det var nästan omöjligt att få i sig allt de kom springande med stup i kvarten. (Ett annat svenskt par hade frågat om det fanns platser kvar med mera benutrymme, och det skulle ha kostat dem 16.000kr extra! Per person!!!)
Tre filmer senare landade vi i Puerto Plata, och Jose-Luis o Ada hämtade oss. De körde oss till Brandon-huset i Costambar, och där var det tomt... Vi hade ju inte lyckats få tag på dem innan vi åkte, men informerat via Genna vilket datum vi skulle komma. När vi inget hörde antog vi att allt var i sin ordning, men alla 3 familjerna var kvar i Kanada visade det sig. Turligt nog har Jose-Luis ett stort hus, och gästfriheten är det inget fel på, så nu bor vi i deras gästrum. Rätt behändigt egentligen, i stället för att börja pyssla med boendet har vi kommit igång med tjänsten.
Redan på onsdag kväll fick vi träffa vännerna på mötet, och genast kändes det som att vi knappt varit borta. Igår var vi tillbaka till studierna med Diurka och Daniel, och nu rullar det på nästan som vanligt. Idag fick vi ordnat med internet, så nu har vi även kontakt med omvärlden. Ken (vår blivande hyresvärd) ringde också, och förklarade att han inte kunnat nå oss på våra svenska nummer. Han vill att vi ska flytta in i deras gästrum tills vidare, för att ha någon i huset, och både han o Deb och Genna o Erick kommer på söndag nästa vecka. Det ska bli skönt! Våran lilla lya är inte riktigt klar än, men rummet vi ska bo i under tiden är jättemysigt så det går nog ingen nöd på oss.
Måste ju även nämna nåt om det för en nordbo klassiska samtalsämnet vädret. Har du någon gång tagit en lång, varm dusch i ett ganska litet badrum, så att när du torkat dig känt ett trängande behov av att öppna dörren för att få in lite frisk luft så att du inte börjar svettas igen? Den känslan beskriver klimatet här just nu rätt bra. Tyvärr hjälper det dock inte att öppna dörren...
Imorgon blir det Campo-dag, tjänst ute på landet, men på söndag flyttar vi till Mangogatan!
PS: Våra nya mobilnummer: Joel +1829-870-4668 och Erica +1829-870-4672.
tisdag 13 september 2011
Barcelona 29/8-2/9
Un sueño cumpliéndose; mi hermana y yo fuimos a Barcelona :)
(Gracias Elina por hacerlo realidad!)
La primera foto - el Arco de Triunfo
(y estamos aquí, de verdad!)
La calle (o el callejón) donde vivíamos
La famosa Sagrada Familia, todavía bajo construcción
Una de las casas raras de Gaudi
Un techo iluminado por el sol
Uno de los Hard Rock Cafe´s que hay en ciudades grandes por todo el mundo
Plaza Cataluña de noche
La sangría fue buena! :)
Comida excelentísimo! Esta foto me da hambre...
Playa Barceloneta
Claro, no es como las playas de la R D, pero es fascinante como la playa conecta con la ciudad. Hacía +30C, +26C en el mar, y pasamos dos días quemándonos :P
Los días pasaron volando, y volando regresamos a nuestro hogar fría y lluviosa en Suecia...
Pero el recuerdo es eterno ;)
onsdag 7 september 2011
El resto del verano
El verano ya ha pasado, y en dos semanas vamos a estar en la RD otra vez. Por el trabajo y otras circunstancias no hemos escrito nada durante las últimas semanas, pero estamos bién ;) Pues, no muy bién, estoy resfriada y tengo que pasar el día entero sola en casa. Joel está trabajando, él ha tenido mucho trabajo y se siente bastante agotado ahora. Yo tenía poco trabajo en agosto y pude ir a mi familia en Finlandia una vez mas...
En esta parte del mundo una mudanza requiere mucho tiempo y esfuerzo. Mi hermana Elina y su esposo Enrique han cambiado su casa a una casita, una manera de simplificar la vida y poder hacer más en el servicio. Pude estar con ellos en Finlandia durante algunos días para ayudar. Estuvimos organizando y limpiando.
La nueva casita. Enrique junto con mi papá han hecho una remodelación completa, y no se había terminado todavía cuando me fui. Pero va a ser muy bonito todo.
La cocina compraron en...Ikea, claro :)
Esta es la sala pequeña donde el grupo latino en Skellefteå tiene sus reuniones. Es un lujo en comparación con el salón en San Marcos, pero con el tiempo vamos a tener algo más conveniente allá también.
El famoso "sandwich de camarones" de Stackgrönnan. Hay que comer uno cada verano :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)