Blandad kompott

Då var det dags att dokumentera det senaste igen...

Förra helgen var vi på pionjärmöte + kretssammankomst på engelska, med 470 resp. 650 närvarande. Vi fick bl.a. lyssna till 2 "kretsens behov"-tal, speciellt utformade med oss utlänningar i tankarna. Skönt med lite pepping!

Sen ett litet tag tillbaka har vi nu grannar i lägenheten under oss. På gott och ont. Så länge det håller inkräktare borta kan vi stå ut, men hade det varit i Sverige hade jag anmält dem till Socialstyrelsen eller nåt... Borde förmodligen börja studera Bibeln med dem för att få nån ordning på dem.

Nådde en milstolpe förra veckan, "ett stort steg för oss men ett litet för en Svensson" skulle vi kunna säga. Vi köpte en dammsugare!!! Vi förstår om läsarnas entusiasm uteblir, men den som har haft sopborsten som enda städredskap de senaste åren vet vad vi menar! Här ingår inte dammsugaren i de mänskliga rättigheterna, en vanlig dominikan vet inte ens vad det är, så vi känner oss superlyxiga och städar med andakt. :) (förresten, varför är det alltid när en KARL ska utföra sysslor som de tekniska hjälpmedlen kommer in i bilden?!)

I övrigt har det mesta varit sig likt; tjänst och studier (Miguelina har inte missat ett enda möte hittills), spanskakurs, tvätt o städ o disk osv. Tomatplantorna frodas och orkidéerna knoppas. Imorgon är det dags för campo-tjänst igen, kul för Arja o Tiina att de hinner vara med på det innan de åker. Och sen börjar nedräkningen inför att mamma kommer å hälsar på :D
18 dagar kvar...

Senaste nytt i bilder

"El Vikingo" och Daniel, grindvakten i Cuesta Hermosa

kom till zonbesöket

även Miguelina och "La Vikinga"

Zonbesök på Polideportivo 13/2
Totalt var över 60 000 församlade på 14 platser i landet.


Nytt tillskott i skogarderoben.

Undrar bara hur länge jag får behålla dem...


G.E.S.
(inte Glenmark, Eriksson, Strömstedt utan
Genna, Erica och Serena + Kiara)
Redo för bröllop!

José & Jolibeth 12/2
Joels debut som bröllopsfotograf

Miguelina

Ja då var det väl dags för ett positivare inlägg igen då... ;)

Kom nyss hem från ett restaurangbesök tillsammans med "finskorna", Arja o Tiina, som landade idag. Resten av svensk-gänget var också med. En tanke av medlidande går till Maja som också skulle ha kommit idag men inte fick visum beviljat för mellanlandningen i USA :( Och så gläder vi oss över de små försändelser med uppmuntran som ofta följer med i bagagen hemifrån :)

Det känns som att det börjar vara dags för en erfarenhet från tjänsten, så jag tänkte berätta om Miguelina. Vakten nere vid infarten, Daniel (Joels studium), sa till mig häromveckan att en viss Miguelina på andra gatan ville studera Bibeln. Jaha, sa jag, då får jag väl försöka träffa henne då. Två dagar senare var Daniel på mig igen, "du har inte varit till Miguelina". Nej, jag har inte hunnit, jag ska fara till henne jag lovar. Och det blev ett besök i stil med:

-Hej, jag söker Miguelina.
-Det är jag.
-Jaha, bra. Jag hörde att du skulle vilja studera Bibeln.
-Det stämmer, kom in!

Hon hade gått i samma klass som vittnen, och ville nu lära sig mera. Vi visade studieboken och gjorde upp om en tid för studie. När vi studerade första gången var det vår sammankomstvecka, och eftersom vi inte hade några möten tänkte jag vänta med den biten till veckan därpå. Så efter andra studiet frågade jag om hon varit på ett möte i Rikets sal någon gång. Nej, sa hon, men jag hade tänkt fara i onsdags men då var det ju inget möte, och inte i lördags heller! Jag förklarade varför mötena varit inställda och sa att hon var välkommen dagen därpå, på onsdagsmötet. Och hon kom, med kjol och allt. När hon for hem sa hon "vi ses på lördag".

På lördag när vi var på väg till mötet ringde Miguelina. Varken Daniel eller Diurka skulle på mötet så hon hade ingen att åka med. Och så hade hon inga pengar till en mototaxi. "Så nu kan jag inte komma" sa hon uppgivet. Jag lovade betala de knappa 5 kronorna för moton vid Rikets salen om hon kom. Och det gjorde hon, fast hon gjorde själv upp med chauffören att betala honom dagen därpå.

Det visade sig att en "ingift kusin" till henne höll föredraget, och han blev nog mer än förvånad över att se henne där i publiken. Jag gav henne ett Vakttorn och hon snappade snabbt upp systemet. En bit in i studiet räckte hon plötsligt upp handen och svarade, helt på eget initiativ. Framåtanda är bara förnamnet och jag har fullt sjå att hinna med i hennes tempo. Imorgon är det dags för tredje studiet, resten återstår att se.

Joel har också fått ett nytt studium, men det får han berätta om själv en annan gång!

Skrivterapi

Så mycket som vårt liv pendlar mellan glädje och sorg kan folk lätt få för sig att vi blivit manodepressiva. Men nu måste jag bara få skriva av mig lite pessimism i alla fall!

Av alla de saker som stals är det Joel mest talat om blixten till kameran. Jämt och ständigt har han muttrat över att tjuvarna "var tvungna att ta den". Imorgon ska han fota ett brudpar, och for därför till en butik för att se om han kunde hyra en blixt. Där uppenbarar sig vår egen blixt!!!

Joel behöll sitt pokerface, ringde till mig och jag ringde till advokaten Marcos som hjälpt oss tidigare. Han kom till butiken, "konfiskerade" blixten och så for vi till polisen. Det bär mig emot att behöva ha något överhuvudtaget att göra med polisen i detta korrupta land, men vad har man för val? Kl.15 skulle både vi och den som försökte sälja blixten till oss infinna sig hos polisen. Vi VET att det är vår blixt dels för att såna där blixtar knappt går att få tag på här, dels har den ett tillbehör som säljs separat och som vi aldrig ens sett användas här och dessutom har den en skråma från när Joel råkade tappa den. Men motparten har ett banalt förfalskat dokument som säger att han köpt den på e-bay i somras. Jag skulle kunna göra ett mycket bättre kvitto till Joels fördel om jag inte vore tvungen att vara ärlig! Men nu stod ju vi där med ord mot papper...

När Joel efter att äntligen ha få tag på sin blixt, som han dessutom behöver imorrn, var tvungen att överlämna den till denne skurk och bedragare igen höll mitt hjärta på att brista. Jag gick ut och grinade, hopplösheten var total. Polisen är inte bara inkompetent utan håller dessutom tjuvarna om ryggen. Hade det varit annorlunda hade man nu kunnat spåra den som bröt sig in här. Nu kändes det som att vi blev rånade igen, mitt framför våra ögon på polisstationen...

Hoppas att vi ska slippa förlora mer tid och energi på det där inbrottet nu när vi ändå förlikat oss med det som hänt. Och ja, vi längtar efter Harmageddon.