Bygget del 2

Bygget har framskridit snabbare än väntat...

...och det verkar som att vi ska kunna slutföra det på 2 veckor i stället för på 4.

Metoderna är inte alltid som hemma. Dessa träskivor t.ex. skulle väl ha kasserats för länge sen nån annanstans, men här hyr vi dem...

Så här ser cementblandaren ut...

...och arbetsställningarna är inte alltid de bästa ur säkerhetssynpunkt.

Så här har "kontoret" sett ut när vi gått för dagen, alla verktyg och allt material inklämt. P.g.a. stöldrisken har vi alltid någon som sover här, och en haitiansk broder erbjöd sig genast att sova här alla nätterna. Detta är rena lyxen jämfört med hans "hem".

Brendan, en av få ungar som inte retat gallfeber på mig under bygget - han erbjöd sig att svabba golvet och han svabbade som ett proffs!

Golvet i nya delen på väg in...

...och nästan på plats. Leticia är en av våra arbetare som har lång erfarenhet från de internationella byggprojekten.

Podiet gjutet, och väggarna får färg (ingen vill ta ansvar för färgvalet)

Lugn, det är bara en grund för stuccon. Inte ens här kombinerar vi gult med rosa...

Joel befriades från köksplikterna och fick släppa loss med rollern.

På tal om att släppa loss: ett efterlängtat moment där jag fick utlopp för många uppdämda aggressioner. Det har varit tuffa veckor och det ska bli såååå skönt att få återgå till normala rutiner igen. Saknar verkligen tjänsten! Blir också skönt att få en vettig möteslokal, det lär nog vara värt alla jobbiga stunder under bygget.

Det börjar ta sig... Och medan vi håller på att avsluta byggandet i Javillar så förbereder sig Elina å Henke för byggande i Sydafrika! Imorgon bär det av, och de kommer att vara borta i 3 månader. Visst hade jag önskat få hit dem i stället, men jag kan inte annat än vara glad för deras skull å hoppas att de ska trivas med sitt nya uppdrag!



Bygget i Javillar

 I lördags drog utbyggnaden av skolådan igång!

Först behövde tomten röjas

Sen skulle den lilla muren rivas för att ge plats åt de nya väggarna.

Vi kör igång kl.8 på morgonen och försöker avsluta vi 17-tiden. Joel har hand om köket som ska ordna med lunch och för- och eftermiddagsfika. Själv är jag på kontoret/verktygsavdelningen/första hjälpen/dryckesdepån/ordningen... Kort och gott: de håller mig igång! Vi arbetar alla dagar utom söndagar, och då är det tjänst, studier, tvätt o städ som gäller. Men det är fantastiskt att se hur det tar sig.

Dag 5: väggagrna är uppe och har fått ett eller två lager stucco, och takanordningen har påbörjats. Varje dag kommer 30-40 frivilliga för att hjälpa till vilket är fler än väntat och gör att vi ligger före schemat. De ekonomiska bidrag vi fått in från vänner i andra länder är också större än väntat, och gör att vi kan bygga en ordentlig, värdig möteslokal som kommer att betyda mycket för utvecklingen på distriktet framöver.

Just nu är jag helt enkelt för trött för att skriva desto mer, men fortsättning följer...

Once in a Lifestyle...

 Papsen å mamsen :)

Those were the days... men man kan inte njuta av ledighet hur länge som helst. Över till nästa inlägg!

Semester! :)

Mor och far landade som planerat, och sen dess har det knappt regnat. :) Vi har varit i tjänsten en hel del, ätit dagens lunch nere vid stranden, varit en sväng på stan osv. Dr Roger var också högt upp på prioriteringslistan, både mamma o pappa har fått sina ryggar fixade. Men nu har vi tagit en paus i vardagen... back to Lifestyle!

Vi kom över ett sanslöst billigt erbjudande på nätet och har checkat in för fyra nätter tillsammans med våra grannar. Med hjälp av lite kontakter blev vi dessutom uppgraderade till helt nygjorda sviter i den del som förut var Sun Village, lite lyxigare ;) Jo, vi blir bortskämda så det är pinsamt, men vi njuter! Igårkväll var det grillfest vid ett av poolområdena och sen en dansshow, och på söndag är det V.I.P-fest precis som när vi var här med mamma förra säsongen. Ikväll har vi en bokning på en av a la carte-restaurangerna, och däremellan gäller de "vanliga" bufféerna som gäller. I dag har det faktiskt varit lite regnigt och mulet så vi har bara tagit det lugnt, det är inte precis så att man lider av att stanna på rummet när det håller denna klass... Mammas o pappas sovrum är nog större än hela vår lägenhet.

Många vittnen känner till erbjudandet och har nappat, och ibland har så många som 70-80 varit här samtidigt. T.o.m. fattiga "need-greaters" har råd med 15$ per dag för ett par dagar ;) Så vi brukar roa oss med att försöka se vilka som kan tänkas vara vittnen, rätt fascinerande sysselsättning. Hittade två par från New York igår, ena paret jobbar på Patterson. Det förgyller alltid tillvaron att träffa nya vänner.

När vi semestrat färdigt börjar det dra ihop sig för Rikets sals-bygge i Javillar, känns spännande. Men vi hoppas hinna ta med mors o fars på en mini-trip till Santo Domingo innan dess...

Ska be Joel lägga upp lite bilder härifrån sen! Chau...

Knasbilder

 Här nöter man ut en generation i taget

Finns många användningsområden för en golfklubba

"Ta av dig skorna..."

 Syftet? En sista koll innan man lämnar hemmet?

Äggplanta?

Här går vi i väntans tider. Nej, ingen utökning av familjen, men väl besök av familjen! :) Mamma o pappa borde landa imorgon kväll om allt går som det ska. Är ivrig att få visa dem vårt nya hem, vår nya församling, omgivningarna osv. Och så blir det ju lite efterlängtad semester också. Vädret brukar inte visa upp sig från sin bästa sida när de är här, och vi har precis gått in i en instabil väderperiod. Ömsom regn, ömsom solsken, men med tvära kast. Himlen kan gå från jämnmulen till klarblå på 20 min. Sen kan det byta tillbaka på 20 min till. Men vi har tidsfördriv även för regniga dagar, det behöver sys gardiner till exempel. Sånt e mamma bra på! ;) Och om utbyggnaden av Rikets salen kommer igång lär nog pappa komma till användning också, här pratas det fortfarande om hans grusskottande när vi byggde i San Marcos. Eftersom den med mörkast hudfärg brukar göra det tyngsta jobbet blev folk imponerade av att se den allra vitaste "gringon" ösa grus så att svetten sprutade. Kan man inte vittna muntligt på ett främmande språk så finns det andra sätt ;) Visst skrev jag att de kommer på semester..? :P

Behovet större än resurserna

När vi kom till San Marcos för nästan 3 år sedan var det i denna lokal vi höll våra möten. Vi kallade det för "Rikets skjul" i stället för Rikets sal, det kändes mera passande. Gruppen höll på att växa och alla fick inte plats där inne, vissa stod i dörröppningen och lyssnade. En rätt ohållbar stiuation.

Kort därefter kunde vi bygga denna lilla "tillfälliga" Rikets sal, med lokala ansträngingar och frikostiga bidrag från vänner i andra länder. Det hjälpte oss att få en anständig mötesplats och har påskyndat tillväxten; ofta är över hundra personer närvarande vid mötena. San Marcos har vuxit ur denna nödlösning och väntar fortfarande på en "riktig" Rikets sal via det nationella byggprogrammet.

Denna förstahandslösning i Javillar är mycket tjusigare än skjulet vi hade i San Marcos, men den är inte större. Redan nu har vi mötesbesökare som måste sitta eller stå utanför, och det gör att intresserade drar sig för att komma till mötena. Dessutom går vi mot den regniga årstiden, och det gör inte saken lättare. Bröderna försöker tänka ut en möjlig lösning på problemet, och det inbegriper ett inskaffande av den intilliggande tomten + stolar + byggmaterial till att göra ett tak vid sidan av den befintliga salen. Man måste även ta upp ett hål i väggen så att det går att se in från sidan, och förmodligen behöver ljudanläggningen utvidgas. Allt detta kräver pengar...

Detta är Marcelas hus och 3 av hennes 4 barn. Hennes man är inget Jehovas vittne, men hon är duktig på att ta med sig barnen till mötena och ut i tjänsten. Vänner som Marcela gör allt vad de kan för Jehova, men när situationen ser ut så här för de flesta av vännerna i Javillar kan vi inte räkna med att själva kunna täcka kostnaderna för ombyggnationen av Rikets salen.

I San Marcos skymtade vi ofta havet, i Javillar har vi floden... Floden som börjar i Övre San Marcos, i vilken alla som bor i närheten slänger sina sopor. När det regnar spolas de neråt, och i Javillar fyller man dagligen på med mera... Börjar bli dags att "störta dem i fördärvet som fördärvar jorden" - Upp.11:18. Människor här saknar kunskap, men många vill lära sig "kunskapen om Jehova". Vår förhoppning är att vi ska kunna hjälpa så många som möjligt innan det är för sent, och att vi även ska kunna bjuda in dem till mötena förvissade om att vi kan erbjuda dem en sittplats...



Jackson

Många vänner i Norden har frågat oss om hur det går för bröderna i Haiti efter jordbävningen. Det verkar logiskt att vi som bor så nära ska ha mera information, men tyvärr vet vi nästan mindre än de som bor ett halvt jordklot bort. Däremot så kan vi se att flyktingströmmen från vårt västra grannland har ökat, och så får vi ibland del av personliga upplevelser i samband med katastrofen. Jackson, en haitiansk broder som jobbar som gårdskarl här där vi bor, har en historia att dela med sig av.

Några dagar innan jordbävningen inträffade reste Jacksons fru och tre barn till Port au Prince för att hälsa på släktingar. Det hus de befann sig i blev helt raserat i skalvet, flera släktingar miste livet, men Jacksons familj klarade sig utan några större blessyrer. Jackson, som var kvar i Puerto Plata hade ingen möjlighet att kommunicera med familjen och visste förstås ingenting om vad som hänt dem. Han bestämde sig för att försöka söka efter dem, och lyckades ta sig till Port au Prince trots de "stängda" gränserna. Han insåg rätt snart att det inte fanns något kvar av huset där hans familj befunnit sig, och började fråga sig fram. Till sin hjälp hade han foton av frun och barnen, och till slut ledde hans sökande honom till en fotbollsplan där de återförenades.

Historien slutar dock inte där. Vad många kanske inte känner till är att svart magi, voodoo och liknande är vanligt förekommande i Haiti. Demon-prästerna ansåg att jordbävningen var ett straff från gud, och för att försöka rätta till situationen offrade de små barn. Alla bäbisar de kom över offrades. Inte precis nåt nyhetskanalerna basunerade ut antar jag, skulle nog lätt få en negativ effekt på folks generositet... Hur som helst var Jackson medveten om den uppenbara faran för hans 1,5- respektive 2,5-åring. När det blev kväll placerade han barnen mellan döda kroppar, för att det skulle se ut som att de redan var döda, och så höll han sig vaken medan resten av familjen sov. Det demoniska inflytandet låg som ett täcke över området, och så fort familjen kunde passera gränsen till DR kändes det som att de kunde börja andas igen, som om de hållit andan under hela tiden i Haiti.

För vissa en tragisk verklighet, för andra något som bara händer i filmer. Jackson och hans familj hör till kreol-gruppen av Jehovas vittnen i Javillar, och hjälper sina landsmän att förstå att Gud inte ligger bakom naturkatastrofer och annat lidande. Dominikanerna är ofta av den uppfattningen att Gud straffade Haiti för att haitianerna "slutit en pakt med Djävluen", så visst finns det fortfarande många missuppfattningar att rätta till.

Tips för ressugna

Här är två länkar som kan vara användbara för de som har planer på att komma till Puerto Plata:

www.preachpuertoplata.com som ger information om den engelska församlingen men även generell info och www.dominicanrepublicsolutions.com som är Gennas bostadsförmedling som kan ordna boende för både ett par veckor och flera månader.

Nu ska vi till IKEA!!! Årets shoppingdag :)

Lite av varje

Sista mötet i San Marcos, vännerna ställde upp för fotografering

I Javillar hamnade vi i "B-salen", dvs ute på gatan.

Detta är den lilla skolåda till Rikets sal som vi samlas i (eller utanför)...

...denna gång kom 76 pers.

Vi och Pinedas på kretsmöte

"La familia", Joel stod för middagen så Deb dukade i svenska färger :P

Ken (bordsändan) äger huset vi bor i och är pappa till Genna och Nicole (närmast kameran).

Baksidan av huset vi alla bor i.

Klockan är 7 på morgonen och vi packar bilen för Campo-dag.

Hälften av vännerna skickades över hängbron, vi slapp tack och lov!

En typisk liten dominikansk stuga på landet.

Wilber, 9 år, förkunnare i Javillar. Kommer själv gåendes till möte för tjänst på morgnarna, även om han bor rätt långt från Rikets sal. Han gör hjälppionjär-timmar nu, och leder 3 bibelstudier. Har som mål att bli döpt på kretsmötet i januari, och vill bli reguljär pionjär. Skiner alltid ikapp med solen.

Nya tider och Skilda världar

Jag vaknade imorse kl 7 och tyckte att det var helt ok temperatur i rummet fast vi inte kunnat ha igång AC:n. Termometern stod på +27C... Antar att vi är skapade med en förmåga att anpassa oss till det mesta, även helt nya omständigheter.

Nu har vi hunnit med både tjänst och möte på vårt nya distrikt i Javillar, och jag tror att omställningen kommer att gå lättare än väntat. Vännerna är helt underbara, förstås (vet inte varför det förvånar mig lika mycket varje gång man ska lära känna nya). Vi har gått i tjänsten här i Costambar med ett härligt gäng "panter-tanter", och det är härligt att få gå i vacker omgivning bland vackra hus som omväxling. Tragiskt nog är den största delen av de tjusiga villorna övergivna med Till Salu-skyltar uppsatta medan så många fattiga människor bor i små plåtskjul med jordgolv, en av de många kontraster man bjuds på här. Och generellt sett är det de som bor i skjulen som vill lyssna till oss och ägarna till de fina husen bara viftar bort oss när de ser en Bibel. Men igår fick vi faktiskt ett trevligt samtal i en vacker villa, en dominikansk man gift med en tyska hade många frågor till oss och ville att vi skulle komma tillbaka för att fortsätta vårt resonemang en annan dag. Det gäller att akta sig för att generalisera ;)

I söndags på engelska kretsmötet fick vi mycket uppmuntran. Trevlig statistik som nämndes var ökningen här i landet under förra tjänsteåret; av alla de nya skulle man kunna bilda 20 nya församlingar med 80 förkunnare i varje, vilket motsvarar en helt ny krets! Det finns fortfarande mycket att göra, och de nya språkgrupperna behöver också hjälp. Uppgifter säger t.ex. att det finns ca 100 000 ryssar bosatta här, och de behöver ju också få höra de goda nyheterna. Kreol-församlingarna har stort behov av bröder som kan ta ledningen, för de flesta av de haitiska bröderna befinner sig i DR illegalt, utan visum eller uppehållstillstånd, och då kan de inte bli förordnade som äldste, biträdande tjänare eller reguljära pionjärer.

På söndag ska vi ut i Campo-tjänst och se helt nya vyer. Rätt tacksamt med såna heldagar nu innan vi fått igång nya studier till eftermiddagarna. Imorgon blir det dock en sväng till Cuesta Hermosa för att studera med Daniel, Diurka och Miguelina, dem släpper vi inte så lätt! ;)

Stora nyheter...

Förra helgen bar vi kartonger och väskor och lyckades till slut få in vårt bohag i den nya lägenheten. Natten mot måndag sov vi första natten på länge i vår egen säng, men allt är långt ifrån färdigt än. Majoriteten av arbetarna vet dock inte riktigt vad de håller på med så resultatet blir sällan vad man önskat, och det finns massor att irritera sig över. Fast nu tänkte vi fokusera på några av de positiva detaljerna, och så småningom ska vi bjuda på en fullskalig lägenhetsvisning också (men vi är inte riktigt där än...)

Först; den nya, dyra jätten till tvättmaskin.

Fungerar bra och slukar två veckors tvätt i en omgång!

Sen det nya duschdraperiet.

Det är inte varje dag man hittar heminredning som funkar färgmässigt!

Och så kylskåpsmagneten vi fick av Erick o Genna.

Detalj som gör en glad.

Nog om boendet! Igår var det dags för Daniel att gå igenom frågorna för att bli förkunnare, och även han får följa med i tjänsten nu. Eftersom han arbetar mån-lör måste han vänta till söndag för att kunna gå från hus till hus med Joel, men han tar vara på tillfällena att prata med de som stannar till på väg in eller ut ur Cuesta Hermosa. Han har alltid Bibeln och annan litteratur till hands och får lätt igång samtal.

Nu till den största nyheten: ikväll på vårat möte kommer det att pålysas att vi och Erick o Genna byter församling. Vi har fått en förfrågan av äldstekretsarna i samråd med kretstillsyningsmannen, och från och med nästa vecka blir San Marcos ett minne blott för vår del. Dock ett mycket trevligt minne. Men nu får vi starta upp från noll i en ny grupp i Javillar. Området är mycket fattigt och ligger inom gångavstånd från Costambar. Det finns just nu 25 förkunnare varav en äldste och en pionjär. Vi kan bidra med en äldste, en biträdande tjänare och 3 pionjärer, och mycket påminner om en ringa början i San Marcos för snart 3 år sen. Javillar har redan en liten Rikets sal med sittplatser för dryga 30 pers, men det lär bli trångt eftersom det brukar komma 60-70 pers på mötena. Ståplatser utanför är det som gäller. Imorgonkväll blir det avskedsfest med vännerna i San Marcos, och sen får vi se vad vårt nya uppdrag kommer att innebära. Vi känner oss motiverade och förväntansfulla och väldigt glada över att vi får fortsätta sida vid sida med Erick o Genna!

Delmål nått

Efter mötet på onsdagkväll för en dryg vecka sen blev Diurka godkänd för tjänsten, dvs hon får nu ta del i predikoverksamheten. Två dagar senare sms:ade hon mig att hon hade avtalat om bibelstudium med två personer som vi måste besöka tillsammans. Där sitter det inte fast! Igår (onsdag) följde hon för första gången med mig i gruppvittnandet från hus till hus, och det var speciellt för oss båda två, för min del eftersom hon är det första av mina studier som gjort sådana framsteg. Hon gillade verkligen tjänsten, trots att hon var nervös i början. Hon får lätt kontakt med människor, har lätt för att uttrycka sig och visar genuint personligt intresse. Nästa vecka ska hon vara med i mitt övningstal, så vi fortsätter att skriva historia.

I söndags hämtade vi våra grannar på flygplatsen, eller vår "familj" som de ofta säger. Så nu är det fullt ös här i huset. Det är bara några detaljer och en del städning som saknas i vår lägenhet, och vi kommer mest troligt att kunna börja flytta in grejer imorrn. Joel har varit ner till Santiago och köpt en tvättmaskin, ett dyrt nöje när man vill ha en importerad maskin, men de dominikanska tvättmaskinerna är inte mycket mer än förklädd handtvätt hur som helst.

Klockan går mot halv tolv, Joel har redan somnat och jag känner mig rätt trött av allt som händer just nu... Ska lägga mig nu och så berättar jag mer nästa vecka ;)

Inklämda på Mangogatan

I måndags tog vi vårt pick och pack och flyttade in på Mangogatan i Costambar. Allt är en enda röra, men nu har vi burit ner våra saker från Erick o Gennas lägenhet så vi har åtminstone vår egen röra inom fyra väggar. Jackson jobbar på med vår lägenhet, så snart kan det nog bli inflyttningsdags.

Det har gått rätt bra att vara ensamma i det stora huset. Ja, eller helt ensamma är vi ju inte, vakthundarna Bear och Spike säger till om nåt konstigt är på gång. Sen har vi katten Mimí, som vi kallar för Kajsa, som jamade utanför vårt fönster hela första natten vi sov här. Nästa natt hörde vi henne inte, och på morgonen förstod vi varför. Hon hade lyckats ta sig in genom ett fönster för att sova på soffan i vardagsrummet. Nu spelar det ingen roll hur många gånger vi slänger ut henne och stänger om oss, hon hittar alltid ett sätt att ta sig in ändå, kattskrället.

Mötet igårkväll var rätt prövande. Över 90 pers var närvarande i vår lilla lokal, och en bit in i mötet for elen. Inversoren är helt slut, orkar inte med längre, och på onsdagar kommer ingen el från gatan förrän vid 23-tiden... Folk satt med ficklampor för att kunna läsa i Bibeln, och de längst bak hörde ingenting av vad som sades där framme utan mikrofoner. Utan fläktar satt vi som i en bastu. Så nu ska det köpas in en ny inversor och fyra batterier vilket kostar ungefär 6.000kr, en ganska ansenlig summa för en fattig församling där få har arbeten. Vi har tre månader på oss att få ihop pengarna, men det brukar alltid lösa sig över förväntan.

Nu är det slut på lunchpausen och dags att ta sig an eftermiddagens studier. Imorgon har vi tänkt vara lediga, ta sovmorgon och sen gå ner till stranden en stund för första gången denna säsong :)

Landade och strandade

Efter en lång och helt fantastisk sommar i Norden var det så dags att packa väskorna och flyga söderut igen. Måste bara inflika att vi verkligen är tacksamma för allt ni vänner gjort för oss under de gångna månaderna, vi har med oss många goa minnen i bagaget! Minnena väger ingenting, men bagaget blev tungt ändå... De var mer observanta på Arlanda än vi trott, men vi kom undan med våra 6kg extra i alla fall. :)

I Frankfurt var de också flitiga, där skulle handbagaget vägas. Vi visste att gränsen gick vid 6kg, och min vägde 7,3kg. "Perfect!" sa hon bakom disken, och så var det avklarat. Sen hörde vi vårt efternamn i högtalarna. Man blir ju lite nervös innan man vet vad det gäller, men vi fick en positiv överraskning; de hade uppgraderat oss till Premium Class. Vi hade räknat med en ganska obekväm och tråkig resa med tanke på det vi betalat för biljetterna, men satt med gott om benutrymme och fick en helt annan meny och service. Det var nästan omöjligt att få i sig allt de kom springande med stup i kvarten. (Ett annat svenskt par hade frågat om det fanns platser kvar med mera benutrymme, och det skulle ha kostat dem 16.000kr extra! Per person!!!)

Tre filmer senare landade vi i Puerto Plata, och Jose-Luis o Ada hämtade oss. De körde oss till Brandon-huset i Costambar, och där var det tomt... Vi hade ju inte lyckats få tag på dem innan vi åkte, men informerat via Genna vilket datum vi skulle komma. När vi inget hörde antog vi att allt var i sin ordning, men alla 3 familjerna var kvar i Kanada visade det sig. Turligt nog har Jose-Luis ett stort hus, och gästfriheten är det inget fel på, så nu bor vi i deras gästrum. Rätt behändigt egentligen, i stället för att börja pyssla med boendet har vi kommit igång med tjänsten.

Redan på onsdag kväll fick vi träffa vännerna på mötet, och genast kändes det som att vi knappt varit borta. Igår var vi tillbaka till studierna med Diurka och Daniel, och nu rullar det på nästan som vanligt. Idag fick vi ordnat med internet, så nu har vi även kontakt med omvärlden. Ken (vår blivande hyresvärd) ringde också, och förklarade att han inte kunnat nå oss på våra svenska nummer. Han vill att vi ska flytta in i deras gästrum tills vidare, för att ha någon i huset, och både han o Deb och Genna o Erick kommer på söndag nästa vecka. Det ska bli skönt! Våran lilla lya är inte riktigt klar än, men rummet vi ska bo i under tiden är jättemysigt så det går nog ingen nöd på oss.

Måste ju även nämna nåt om det för en nordbo klassiska samtalsämnet vädret. Har du någon gång tagit en lång, varm dusch i ett ganska litet badrum, så att när du torkat dig känt ett trängande behov av att öppna dörren för att få in lite frisk luft så att du inte börjar svettas igen? Den känslan beskriver klimatet här just nu rätt bra. Tyvärr hjälper det dock inte att öppna dörren...

Imorgon blir det Campo-dag, tjänst ute på landet, men på söndag flyttar vi till Mangogatan!

PS: Våra nya mobilnummer: Joel +1829-870-4668 och Erica +1829-870-4672.

Barcelona 29/8-2/9

Un sueño cumpliéndose; mi hermana y yo fuimos a Barcelona :)

(Gracias Elina por hacerlo realidad!)

La primera foto - el Arco de Triunfo

(y estamos aquí, de verdad!)

La calle (o el callejón) donde vivíamos

La famosa Sagrada Familia, todavía bajo construcción

Una de las casas raras de Gaudi

Un techo iluminado por el sol

Uno de los Hard Rock Cafe´s que hay en ciudades grandes por todo el mundo

Plaza Cataluña de noche

La sangría fue buena! :)

Comida excelentísimo! Esta foto me da hambre...

Playa Barceloneta

Claro, no es como las playas de la R D, pero es fascinante como la playa conecta con la ciudad. Hacía +30C, +26C en el mar, y pasamos dos días quemándonos :P

Los días pasaron volando, y volando regresamos a nuestro hogar fría y lluviosa en Suecia...

Pero el recuerdo es eterno ;)