Senaste orkideétillskottet
Vandrande pinne
Tayla somnade av lukten... ;)
Flip-flops för de minstasöndag 26 december 2010
fredag 24 december 2010
En släng av hemlängtan
Snö som knastrar under skorna, norrsken på en stjärnbeströdd himmel, mys framför en sprakande brasa... det var ett bra tag sen nu eftersom detta är vår tredje decembermånad på DR. När vi bodde i Skellefteå betydde de röda dagarna i december antingen att vi fick släkten på besök eller att vi hälsade på i Munsala. Igår kom Elina o Henke tillbaka hem från Kongo vilket givetvis leder till släkttilldragelser, men vi är alldeles för långt borta. Tänk om man kunde förflytta sig dit, bara för en kväll...
Dessa bovar och banditer bidrar väl till att man gärna skulle vilja ta en paus och åka hem till tryggheten. Roberto har gjort vad han kunnat för att förstärka säkerheten, men de slutar inte att försöka. Nu har våra nya batterier ett eget litet hus med järndörr, och till "järnlådan" de sitter i har vi kopplat el... Skulle vilja se den förste att tafsa på den! Muahahahaaa! Roberto har även satt spiralformad taggtråd uppe på muren och kopplat el till den. Redan natten efter var någon där och fick sig en kyss. Synd bara att det inte krämar i ordentligare! Jo, jag vet, mina horn växer. I Kåge känner folk sig otrygga när polisen tvingas skjuta, här känner vi oss otrygga för att det skjuts för lite!
Sen saknar vi stillheten, av många kallad julefriden. Dominikanerna fullkomligen älskar allt oljud, speciellt vid festliga tillfällen. Igår spelade grannarna hög musik till kl 4 på morgonen, och kl.05:30 avlöstes de av en förhatlig jultradition. Ett tåg av skränande människor, följda av en bil med högtalarutrustning körde längs hela Cuesta Hermosa. De spelade "Feliz Navidad" med en decibel som förmodligen kunde höras av döva och jublade in julemorgonen vid varje dörr. På min sovmorgon!!! Det är mer än bara det Bibeln säger som tyder på att julen är satanisk!
Trots allt har vi haft en rätt skön dag här hemma, i väntan på firandets kulmen ikväll. Roberto har åkt till sina döttrar i Santo Domingo, och för att inte lämna oss ensamma har han ordnat med en vakt under nätterna... en av de som vi känt oss mest misstänksamma mot när det gällt inbrotten. Så vi lär ju sova gott! :P
Dessa bovar och banditer bidrar väl till att man gärna skulle vilja ta en paus och åka hem till tryggheten. Roberto har gjort vad han kunnat för att förstärka säkerheten, men de slutar inte att försöka. Nu har våra nya batterier ett eget litet hus med järndörr, och till "järnlådan" de sitter i har vi kopplat el... Skulle vilja se den förste att tafsa på den! Muahahahaaa! Roberto har även satt spiralformad taggtråd uppe på muren och kopplat el till den. Redan natten efter var någon där och fick sig en kyss. Synd bara att det inte krämar i ordentligare! Jo, jag vet, mina horn växer. I Kåge känner folk sig otrygga när polisen tvingas skjuta, här känner vi oss otrygga för att det skjuts för lite!
Sen saknar vi stillheten, av många kallad julefriden. Dominikanerna fullkomligen älskar allt oljud, speciellt vid festliga tillfällen. Igår spelade grannarna hög musik till kl 4 på morgonen, och kl.05:30 avlöstes de av en förhatlig jultradition. Ett tåg av skränande människor, följda av en bil med högtalarutrustning körde längs hela Cuesta Hermosa. De spelade "Feliz Navidad" med en decibel som förmodligen kunde höras av döva och jublade in julemorgonen vid varje dörr. På min sovmorgon!!! Det är mer än bara det Bibeln säger som tyder på att julen är satanisk!
Trots allt har vi haft en rätt skön dag här hemma, i väntan på firandets kulmen ikväll. Roberto har åkt till sina döttrar i Santo Domingo, och för att inte lämna oss ensamma har han ordnat med en vakt under nätterna... en av de som vi känt oss mest misstänksamma mot när det gällt inbrotten. Så vi lär ju sova gott! :P
söndag 12 december 2010
Ny bekantskap
Vad har Joel och jag gemensamt med Arnold Schwarzenegger, Bill o Hillary Clinton, Keanu Reeves, Robert de Niro m. fl? Det inte särskilt uppenbara svaret: Dr. Roger.
I veckan påbörjade jag en behandling för mina ryggproblem. Dr Roger konstaterade genast att mina problem måste komma från en olycka för ca 10 år sen. Jag sa att jag aldrig varit i någon olycka, men han envisades: bil?, MC?, häst?... javisst ja, jag flög ju av en skenande häst för ca 10 år sen, å landade rakt på ändan. "Nej", korrigerade Dr Roger mig, "du landade snett på ändan, därav din snedvridna höft och följderna i ryggen". Det var i sig ingen nyhet för mig, det nya sitter i att ha hittat någon som kan göra något åt det!
Enkelt förklarat: Dr Roger jobbade under många år som ortoped, men tillsammans med några kollegor började han undersöka möjligheter att korrigera ben och leder utan att behöva operera. De for till Japan för att studera akupunktur och akupressur, till Indien och Thailand för andra österländska läkekonster, och sammanställde sedan en behandlingsform som är unik. Bara fyra i hela världen jobbar enligt denna metod, därav efterfrågan i kändisvärlden. Ibland flygs Dr Roger till Ryssland med privatflyg för att behandla regeringsmedlemmar, Putin har fått sig några omgångar. Och så jag nu då...
Imorgon är det tänkt att de sista bitarna ska sättas på plats så att säga. Sen ska jag inte behöva få några mer rygg- o nackproblem, för då ska roten till det onda vara åtgärdad. Förhoppningsvis ska Marianne inte behöva göra någon akututryckning nästa sommar för att min rygg låst sig och jag går som en gammal tant. Sen är ni förstås nyfikna på vad det kostar att bli behandlad av någon med så gedigen meritlista som denne snubbe. Tack o lov är vi på DR, så jag betalar bara 100kr per gång!
Något som kan vara kul att nämna är att Dr Roger är vän och personlig rådgivare till Jaques Chirac, och när denne var president rådde Roger honom att låta vittnena i Frankrike vara ifred. Numera studerar Roger själv Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen (Gennas pappa), och redan efter två studietillfällen tyckte han att hans sätt att tänka förändrats. Blir intressant att följa utvecklingen av såväl rygg som terapeut!
I veckan påbörjade jag en behandling för mina ryggproblem. Dr Roger konstaterade genast att mina problem måste komma från en olycka för ca 10 år sen. Jag sa att jag aldrig varit i någon olycka, men han envisades: bil?, MC?, häst?... javisst ja, jag flög ju av en skenande häst för ca 10 år sen, å landade rakt på ändan. "Nej", korrigerade Dr Roger mig, "du landade snett på ändan, därav din snedvridna höft och följderna i ryggen". Det var i sig ingen nyhet för mig, det nya sitter i att ha hittat någon som kan göra något åt det!
Enkelt förklarat: Dr Roger jobbade under många år som ortoped, men tillsammans med några kollegor började han undersöka möjligheter att korrigera ben och leder utan att behöva operera. De for till Japan för att studera akupunktur och akupressur, till Indien och Thailand för andra österländska läkekonster, och sammanställde sedan en behandlingsform som är unik. Bara fyra i hela världen jobbar enligt denna metod, därav efterfrågan i kändisvärlden. Ibland flygs Dr Roger till Ryssland med privatflyg för att behandla regeringsmedlemmar, Putin har fått sig några omgångar. Och så jag nu då...
Imorgon är det tänkt att de sista bitarna ska sättas på plats så att säga. Sen ska jag inte behöva få några mer rygg- o nackproblem, för då ska roten till det onda vara åtgärdad. Förhoppningsvis ska Marianne inte behöva göra någon akututryckning nästa sommar för att min rygg låst sig och jag går som en gammal tant. Sen är ni förstås nyfikna på vad det kostar att bli behandlad av någon med så gedigen meritlista som denne snubbe. Tack o lov är vi på DR, så jag betalar bara 100kr per gång!
Något som kan vara kul att nämna är att Dr Roger är vän och personlig rådgivare till Jaques Chirac, och när denne var president rådde Roger honom att låta vittnena i Frankrike vara ifred. Numera studerar Roger själv Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen (Gennas pappa), och redan efter två studietillfällen tyckte han att hans sätt att tänka förändrats. Blir intressant att följa utvecklingen av såväl rygg som terapeut!
lördag 4 december 2010
Fly eller illa fäkta?
Klockan är nästan elva på kvällen. Du blåser ut stearinljuset på sängbordet och allt blir svart, för elen har inte kommit tillbaka än. Du sluter ögonen och ska till att somna. Då hör du plötsligt att någonting rör sig utanför sovrumsfönstret. Någon, eller snarare några, håller så diskret som möjligt på att stapla lecablock på andra sidan muren, för att kunna ta sig över. Du vet inte hur många de är, du vet inte om de är beväpnade, och du vet inte vad de vill åt, men de är på väg att ta sig över till ditt hus.
I det läget har man rätt hög puls kan jag meddela er, för vi var i denna situation i onsdags. Jag lyckades ringa till grannen bredvid, och några minuter senare, när elen kom tillbaka, hördes flera pistolskott alldeles utanför sovrumsfönstret. "Ring polisen!" ropade grannen. De tog polisen över en kvart att komma, så jag var glad att jag valde att först ringa grannen.
Nu är saken den att samma granne avfyrat skott mot dessa typer även kvällen innan, men de fortsätter att komma tillbaka. Det halvfärdiga huset bredvid vårat är ett perfekt gömställe för dem. Så i torsdags packade vi vår sista återstående resväska och for till Genna o Erick. Vi hyrde en vakt som har suttit på pass de senaste två nätterna för att vakta det som finns kvar i huset, både våra och ägarens grejer.
Just nu föreställer jag mig att jag är på semester. Första kvällen tappade Genna upp ett bad åt mig, tände doftljus och ställde fram ett glas vin. "Spa-Resort-Pineda" kallar jag det för. Här sover vi tryggt, och undviker att tänka på morgondagen. För ett beslut måste fattas - ska vi kunna bo kvar eller måste vi flytta? Husägaren, Roberto, är på väg hit igen, mycket beror så klart på honom. Går det att göra något åt säkerheten? Lyckas han hyra ut lägenheten under oss? Eller måste vi, Gud förbjude, hitta ett nytt hem? För många verkar svaret uppenbart. "Ni kan ju inte bor kvar där, ni måste flytta!" säger vännerna varje gång de ser oss. Väldigt lätt i teorin, desto jobbigare i praktiken. De förstår nog inte heller den känslomässiga delen av det hela, att igen behöva bryta upp från det man sett som sitt hem den senaste tiden och börja förlika sig med nåt nytt ställe.
Något som hållit mina tankar på annat håll dessa dagar är spanskakursen som idag startade i Puerto Plata. Det finns nu en engelsk församling här + engelsk och rysk grupp i Sosua, och de utlänningar som understöder dessa behöver även lära sig spanska. Kursen är av samma slag som den vi hade i Skellefteå för några år sen, men hålls varje lördag under flera månader. Vad den har med mig att göra? Ha ha, jag är en av instruktörerna! Humor :P
Låter de avslutande orden komma från Matteus 6:34 - "Alltså: var aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer. Var dag har nog av sin egen uselhet."
I det läget har man rätt hög puls kan jag meddela er, för vi var i denna situation i onsdags. Jag lyckades ringa till grannen bredvid, och några minuter senare, när elen kom tillbaka, hördes flera pistolskott alldeles utanför sovrumsfönstret. "Ring polisen!" ropade grannen. De tog polisen över en kvart att komma, så jag var glad att jag valde att först ringa grannen.
Nu är saken den att samma granne avfyrat skott mot dessa typer även kvällen innan, men de fortsätter att komma tillbaka. Det halvfärdiga huset bredvid vårat är ett perfekt gömställe för dem. Så i torsdags packade vi vår sista återstående resväska och for till Genna o Erick. Vi hyrde en vakt som har suttit på pass de senaste två nätterna för att vakta det som finns kvar i huset, både våra och ägarens grejer.
Just nu föreställer jag mig att jag är på semester. Första kvällen tappade Genna upp ett bad åt mig, tände doftljus och ställde fram ett glas vin. "Spa-Resort-Pineda" kallar jag det för. Här sover vi tryggt, och undviker att tänka på morgondagen. För ett beslut måste fattas - ska vi kunna bo kvar eller måste vi flytta? Husägaren, Roberto, är på väg hit igen, mycket beror så klart på honom. Går det att göra något åt säkerheten? Lyckas han hyra ut lägenheten under oss? Eller måste vi, Gud förbjude, hitta ett nytt hem? För många verkar svaret uppenbart. "Ni kan ju inte bor kvar där, ni måste flytta!" säger vännerna varje gång de ser oss. Väldigt lätt i teorin, desto jobbigare i praktiken. De förstår nog inte heller den känslomässiga delen av det hela, att igen behöva bryta upp från det man sett som sitt hem den senaste tiden och börja förlika sig med nåt nytt ställe.
Något som hållit mina tankar på annat håll dessa dagar är spanskakursen som idag startade i Puerto Plata. Det finns nu en engelsk församling här + engelsk och rysk grupp i Sosua, och de utlänningar som understöder dessa behöver även lära sig spanska. Kursen är av samma slag som den vi hade i Skellefteå för några år sen, men hålls varje lördag under flera månader. Vad den har med mig att göra? Ha ha, jag är en av instruktörerna! Humor :P
Låter de avslutande orden komma från Matteus 6:34 - "Alltså: var aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer. Var dag har nog av sin egen uselhet."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)