Lite bilder...

Erica och hennes älskade chokladpojke Wilber

När det regnar kan det bli liite lerigt...

Man kan se lite höstfärger även här

Skratta eller gråta?

Visst har man hört att vi i Norden har en hög kvalitet på utbildning. Det blir mera påtagligt när man har nåt att jämföra med. Här följer ett exempel.

Häromdagen pratade jag med en 14-årig tjej i vår församling. Hon är mer skärpt än de flesta, verkligen inget dumhuvud. Jag berättade att min syster och hennes man är på ett bygguppdrag på ett av Jehovas vittnens huvudkontor i Afrika. "Är Afrika ett land?" undrade hon då. Eeh, nej, Afrika är en kontinent, med massor av länder, förklarade jag. "Bor det människor där?" kom det då. Eeh, jo minsann, miljontals människor! "Jaha.. jag som trodde att Afrika var ett land där det bara bodde djur..."

Visste jag inte bättre hade jag trott att hon precis fällt en rasistisk kommentar! Men det är tydligen allt de lyckas åstadkomma i de statliga skolorna här, där ungarna tillbringar 3-4h varje dag. Förutom alla dessa "röda dagar", här har de alltid nåt att fira! Den största delen av undervisningen består av hemläxor, de får lära sig själva bäst de kan och vill.

Därav också den konversation jag råkade ut för idag. Vi var i tjänsten på landet och mötte en kvinna med snett eller förvridet ansikte, käken låg liksom inte där den skulle. Systern jag samarbetade med upplyste mig om varför. "Så där blir det när man är varm och öppnar kylskåpet". Ursäkta!? Jo minsann, det fanns det flera exempel på, jag måste akta mig för att öppna kylskåpet när jag är varm om jag vill undvika detta öde. Jag försökte argumentera att det var ju konstigt i så fall, att det inte händer oss i Norden när vi går ut från stugvärmen i smällkalla vintern. "Nej men er vaccinerar de väl!" sa hon då. Och där lämnade jag det ämnet.

Om ni känner på er att ni inte fått någon vaccination mot "förvridet ansikte" är det nog bäst att ni ser upp i vinterkylan! Och vem vet vad vi kan samla på oss för medicinska visdomar nu när koleran har hittat hit...

Varmt!

Den senaste veckan har värmen riktigt barkat iväg, och man är konstant svettig och ofräsch. Och nu menar jag "svettig" som i "har du precis klivit ur duschen utan att torka dig?"Jag har fått huvudvärk varje eftermiddag, och till på köpet nåt exemliknande hudutslag som jag tror är värmerelaterat. Alla tipsar ivrigt om sina huskurer - allt från aloe vera till maizena - men de lyckades bara dämpa klådan lite. Igår fick jag hjälp av en dermatolog, och nu med allergitabletter och kortisonsalva börjar det äntligen ge med sig. Dock förbjöd hon mig att använda deodorant och parfym, och det gör ju inte precis att man känner sig mysigare. :P

Men efter kvällens möte känns det ändå bara så bra. Kilssi och Wilber kom som de brukar, men även Kilssis sambo Edward. Han var på sitt första möte i onsdags men hakade på även idag. Han vill ha ett eget bibelstudium nu, och det blir Joels uppgift att ta hand om honom. Jag studerade med Francina idag också, i bok nr 2, och hon var välförberedd och hade slagit upp bibelverserna och skrivit in vissa i marginalen för att kunna återge dem i sina svar. Dessutom är hon i full gång och predikar! Hon hade haft en diskussion med någon religiös på sin skola och ville ha hjälp med att hitta verser till försvar för de sanningar hon har lärt sig, t.ex. att bevisa att alla goda inte ska till himlen och att det inte finns något helvete. Men jag var riktigt imponerad av det hon redan hade lyckats förmedla! Dessutom hade hon igårkväll haft ett samtal med sin pappa, och nu vill även han studera Bibeln. Ytterligare en uppgift för Joel. :)

Vad vore livet på Dominikanska utan tjänsten?! Vi svettas åtminstone med ett syfte, och när man börjar ana frukterna av det arbete man lagt ner glömmer man fort bort all möda. "Jehovas välsignelse gör rik..."

Sen är vi förstås glada över att ha fått igång internet igen. Och så håller vi andan och hoppas att Haitis kolera-epidemi inte tar sig över gränsen...

Första stranddagen

Sen i mitten på förra veckan har vi varit utan internet. Det är nåt fel på modemet och vi lär ju få vänta på att det blir reparerat. Handikappande. Internet-situationen är väl en av orsakerna till att vi nu äntligen kommit oss till Cabarete på säsongens första stranddag!

Första intrycket av Cabarete-stranden var rent deprimerande. Inga turister, inget liv, bara desperata försäljare som inte har några kunder. T.o.m. Onno's är stängt! Vägg i vägg fanns dock ett öppet ställe där vi nu kopplat upp oss på Wi-Fi och ätit mini-hamburgare. Solen skiner och havet är blått, men man känner inte riktigt igen sig... Personligen tycker jag i och för sig att det är skönt med lite folk, men man lider ju med de stackare som ska försörja sig här. Wes & Abby och Dean & Lyn är i Santiago på engelsk pionjärskola idag och två veckor framåt, Magdalena är hemma i Sverige, så visst känns det lite ensamt. I januari blir det andra bullar ;)

Förra veckan rullade det mesta på som vanligt. På onsdagsmötet satt jag som en hönsmamma omgiven av sina kycklingar, för många studier kom. Diurka kom för första gången, Francina för första gången på länge, hennes mor Altagracia och Kilssi med Wilber var också där. Sammanlagt var vi över nittio. Det börjar bli dags för en ny större Rikets sal.

Vi hoppas få tillbaka modemet nån gång under veckan, men tills dess är vi lite avskurna från omvärlden. Och nu ska mitt bleka skinn få sig lite sol!

PS: Lite kul att en svensk blogg har läsare i 9 länder redan under den första månaden... ;) DS.

De första besökarna

Jason & Jessica Spencer var här hos oss söndag-måndag. Vi har träffat dem på sammankomster för vi är i samma kretshalva, de bor i Navas. Den ursprungliga planen var att vi skulle hälsa på dem, men som det nu blev med elen var det tur att de kunde komma till oss i stället.

Elen ja. Vi var ju tvungna att vänta till måndag morgon innan vi kunde fara till kontoret, och vi var på plats strax innan kl.8 på morgonen när de skulle öppna. Utanför dörren stod en liten folksamling som muttrade ve och förbannelse över Edenorte, vi var inte de enda med elproblem. Vi blev betjänade hyfsat snabbt, och det visade sig att alla våra betalningar var i ordning. Vi hade t.o.m. kredit kvar, för grundavgiften var faktiskt bara 16 pesos/mån. De hade tydligen en bugg i datasystemet som ställer till problem när man betalar på förhand. De beklagade det inträffade och skulle skicka någon att återinstallera oss.

"Och hur har ni tänkt kompensera oss?" frågade jag. "Vi blev utan el på lördag, vi har varor som skadas i kyl o frys, vi har haft gäster sen igår i totalt mörker och det är helt och hållet ert fel". Som väntat förstod de inte var ordet kompensera betyder. Men jag försäkrade dem om att de skulle få problem med mig om de försökte debitera oss för återinstallationen, vilken skulle göras omgående medan det fanns el som kunde ladda batterierna till inversoren! Elen på gatan for kvart över två, 6h efter vårt besök på kontoret, och vi var fortfarande inte inkopplade. De kom kl.18:15, och vi fick vänta på el till midnatt! Om inte vår hyresvärd varit här och lånat oss en förlängningssladd från sin lägenhet hade allt i kyl o frys blivit totalförstört.

Väntetiden kunde åtminstone fördrivas i gott sällskap. Vi utbytte Edenorte-historier med Spencers, ingen som bott här ett tag har klarat sig oskadd. Dessutom muntrade vi upp oss alla med hemmagjorda (ja varifrån skulle de annars komma!?) köttbullar, kladdkaka och pepparkakor. De sistnämnda för att göra mig snäll :P Så imorse var inte bara inversorens utan även våra "batterier" laddade för en ny tjänstevecka!

Då var vi där igen...

Trodde att det var nåt fel på vår inversor, för även om elen kom tillbaka vägrade den att sluta jobba o i stället ladda batterierna. Fick tag på brodern som installerat den åt oss, och han konstaterade rätt snabbt att vi inte fick in nån el från gatan. Vi befarade det värsta, och ja, givetvis, elbolaget har varit här idag och klippt kablarna! En lördag!!!

Det betyder att vi har en obetald räkning. Känns märkligt med tanke på den information jag har fått. Innan vi åkte till Sverige betalade vi en förskottsbetalning på tusen pesos för att täcka alla eventualiteter. Damen jag pratade med påstod att det bara skulle kosta oss 19 pesos per månad att ha kvar kontraktet när vi inte förbrukar någon el. Det vi sen förbrukat i september faktureras i oktober och ska vara betalt i början av november. Och nu plötsligt har tusen pesos gått åt bara sådär?!

Roberto, husägaren, sa att det kostar över 300 pesos i månaden att ha kvar kontraktet, vilket skulle förklara en del. Blev jag aningen felinformerad!? Joel hade tänkt fara till elkontoret å kolla upp allting när vi kom hit, men jag tyckte så klart att det var onödigt, dessutom hade vi ju inte ens fått nån räkning än :P Glömde visst bort för en stund att vi är på DR, allt ska dubbelkollas!

Det kan jag ju suga på imorrn, söndag, när vi blir helt utan el, och kyl o frys sakteliga börjar tina... Kan inte betala förrän måndag, och de lär inte koppla upp oss igen före tisdag...

Isn't it lovely...

Campo-dag

Yovanni undervisar en haitisk man i El Cupey.

Socorro, Katy, Angelica och Confesora

Kom för en stund sen hem från en heldag i tjänsten på våra lantdistrikt. Eftersom José Luis är den enda som har bil har vi gått en hel del, Joel mer än mig (man passar väl på att dra fördel av att vara "det svagare kärlet"), men alla var nog rätt möra på hemvägen.

Vi fick en trevlig erfarenhet redan innan möte för tjänst. På väg nerför gatan såg vi en tjej som satt o väntade utanför ett hus. Hon brukar alltid sitta där när vi far i tjänst på lördagar, nu även en söndag (tror hon städar där eller nåt sånt). Jag passade på att ge henne traktaten "livets stora frågor", och då noterade vi att hon läste en bok som såg välbekant ut. Det var den gamla "ungdomsboken", den röda(!), hon hade fått den av sin farfar som studerat med vittnena och satt nu o läste den med en penna i handen. "Den innehåller så bra råd till oss unga" kommenterade hon. Jag upplyste henne om att det kommit en nyare utgåva efter den röda, och ytterligare en efter det, och att jag kan försöka få tag på en till henne till nästa lördag. Hennes leende i den stunden var obetalbart! Hoppas att jag slipper göra henne besviken.

I fredags var vi bjudna till Dean o Lyndsey i Atlantica. Det var trevligt få prata av sig en kväll med såna som har samma omständigheter. De kom tillbaka från en jobbsommar i England samma vecka som vi kom från Sverige, och Lyn hade känt på samma sätt som mig de första dagarna - vad håller vi på med egentligen!? Men vi vet ju båda två att det är väldigt övergående, och nu är vi inne i rutinerna igen och längtar inte till nåt annat.

Vi hörde av Wes o Abby häromdagen också, och de hade lite bus i kikaren :) De hade hittat ett erbjudande på nätet som helt enkelt var för bra för att motstå, så i november ska vi ta en ledig helg och för första gången ta in på ett All inclusive-hotell! Kan ni fatta - 10 dollar per person o natt!!? Det har t.o.m. vi råd att unna oss ;) Skönt att ha nåt att se fram emot.